onsdag 15 september 2010

När det är fel och rätt med opinionsundersökningar

En ledande socialdemokrat kräver att antalet opinionsundersökningar inför ett val ska begränsas. Även andra politiker har krävt det eftersom opinionsundersökningarna sägs påverka röstandet.

Jag håller i och för sig med om att opinionsundersökningar påverkar röstandet. Ja, som jag påpekade i förra inlägget så är dessa relevanta för avvägningen för marknadsliberalt sinnade personer mellan att rösta på Centern eller [Klassiskt] Liberala partiet.

Att socialdemokrater nu är missnöjda med mätningarna beror förmodligen på att vissa mittenväljare som tvekar mellan blocken och som vill undvika att Sverigedemokraterna får vågmästarställning på grund av mätningarna väljer det enda block som har realistisk chans att nå egen majoritet, det vill säga alliansen.

Men jag tycker dock inte att det innebär att man bör förbjuda sådana mätningar. Dels för att det skulle innebära ett brott mot principen om yttrandefrihet. Och dels för att det faktiskt är bra ur demokratisk synpunkt med opinionsmätningar nära valet.

Anledningen till det är just för att mätningarna påverkar valet. Ta till exempel en marknadsliberal som tvekar mellan Centern och [Klassiskt] Liberala partiet. Om man vill bidra till att förhindra en vågmästarroll för SD men också stödja Liberala partiet utifall att risken för det är litet då kan mätningarna hjälpa en att nå det beslut man blir mest nöjd med.

Eller ta en väljare som kanske gillar moderaterna bäst av allianspartierna men som ser det som allra viktigast att alliansregeringen får majoritet. Om mätningarna indikerar huruvida risken är hög för att någon av de mindre borgerliga partierna åker ut, då ger det en vägledning för att hjälpa väljaren att rösta på det sätt som denne blir mest nöjd med. Dvs som stödröst om något parti riskerar åka ut eller som röst på moderaterna om risken för det är väldigt lite.

Eller ta en mittenväljare som tycker fördelarna och nackdelarna med alliansen relativt de rödgröna är ganska likvärdiga men tycker att de rödgröna är något bättre, men samtidigt ser en situation där SD har en vågmästarroll som worst case scenario. Då är det rätt att mätningarna hjälper denne att rösta på det sätt som man blir mest nöjd med.

Det är så att säga legitim "konsument"informarion med många mätningar just före valet.

Däremot ska det sägas att jag är mycket mer negativ till opinionsmätningar långt innan valet. Det fyller då ingen funktion i att vägleda väljare, och som den senaste mandatperioden visar så har dessa mätningar nästan ingen koppling alls till det troliga senare valresultatet. Under 2007 och långt in i 2008 ledde de rödgröna med närmare 15 procentenheter över alliansen. Nu ser det ut som alliansen kan vinna med nära 10 procentenheter. Vad var då poängen med dessa tidiga mätningar?

Samtidigt så kan det på goda grunder hävdas att dessa mätningar orsakade skada. Poängen med den förlängning av mandatperioderna från 3 till 4 år som genomfördes 1994 var just att regeringar i början av mandatperioder ska kunna bortse från valtaktiska överväganden. Men de usla opinionssiffrorna för alliansen under 2007 som gav bilden av att svenska folket önskade en klart mer socialistisk politik bidrog förmodligen till att politiken i viktiga avseenden blev sämre. Förmodligen var det dessa som bidrog till att regeringen inte vågade genomföra det avskaffande av värnskatten som man utlovat, och det bidrog förmodligen också till att man inte våga strama åt a-kassan ytterligare.

Nu vill jag av yttrandefrihetsskäl inte gå så långt som att förbjuda opinionsundersökningar i början av mandatperioden. Men politiker, media och andra bör åtminstonde under första och helst också under andra året av en mandatperiod högaktningsfullt ignorera opinionsundersökningar.