Sysselsättning, arbetslöshet & jobbskatteavdrag

I mitt inlägg om jobbskatteavdragets effekter pekade jag på hur en möjlig indikator på dess effekt är exakt hur en viss sysselsättningsökning uppstått, men jag förklarade inte riktigt varför det är en relevant indikator, så det tänkte jag göra i denna post

Det finns två sätt att höja sysselsättningsgraden: endera kan man höja aktivitetsgraden (arbetskraftsdeltagandet) eller så kan man sänka arbetslöshetsprocenten

Genom att göra det mer attraktivt att arbeta så har man teoretiskt otvetydigt positiv effekt på arbetskraftsdeltagandet. Detta kommer dels genom lägre friktionsarbetslöshet och dels genom lägre löneglidning bidra till högre sysselsättning samtidigt som det också dock som sagt kan bidra till att fler ej arbetande personer räknas som formellt arbetslösa.

Vad gäller arbetslösheten så har däremot jobbskatteavdraget en teoretiskt tvetydig effekt. Å ena sidan bidrar den  till att sänka den så kallade friktionsarbetslösheten men å andra sidan innebär det faktum att fler söker jobb att fler av de som inte har arbete går från att räknas som "utanför arbetskraften" till att räknas som formellt arbetslösa (för att räknas som "arbetslös" räcker det inte med att en person saknar arbete, personen måste också aktivt söka jobb).

Detta innebär att trots att det blir fler arbeten så kan det paradoxalt bli svårare för arbetslösa att få jobb eftersom det ökade arbetskraftsutbudet kan öka konkurrensen om jobben ännu mer.

Om vi då kollar på de faktiska data som finns  så kan vi se att mellan andra kvartalet 2006 och andra kvartalet 2012 så steg sysselsättningsgraden i åldersgruppen 16-64 från 74,4% till 75,8%.. Detta berodde dock helt på att aktivitetsgraden steg från 80,9% till 82,6%. Arbetslöshetsprocenten steg däremot faktiskt från 8% till 8,2%.

Fler jobb, men svårare för arbetslösa att få jobb är alltså vad vi sett, alltså precis den utveckling man teoretiskt kunnat förvänta sig givet antagandet att jobbskatteavdraget haft en signifikant effekt på utbudet av arbetskraft, även om förstås andra utbudsfrämjande inslag i "arbetslinjen" som stramare regler för a-kassa, sjukpenning och förtidspension också spelat roll.