onsdag 19 september 2012

Svensk media om Mitt Romneys groda och ickegroda

Den republikanska presidentkandidaten Mitt Romney är just nu i blåsväder för att han vid ett möte med rika donatorer till hans kampanj uttryckt sig nedsättande om de 47% av amerikanerna som inte betalar någon federal inkomstskatt och utmålat dem som fienden medan de andra 53%, och i synnerhet de allra rikaste likt de som närvarade vid mötet då enligt honom är naturliga anhängare.

Detta uttalande var helt klart en "groda" av två skäl. Dels för att det är sakligt felaktigt. Medan det i exempelvis Sverige är så att det finns ett tydligt klassmönster i hur man röstar så är detta inte alls särskilt klart i USA. En stor del av republikanernas väljarbas består av vita väljare med låg inkomst  i framför allt Sydstaterna men också större delen av Mellanvästern och klippiga bergen-området som ofta tillhör de där 47 procenten som Romney attackerade, medan det som kontrast finns många höginkomsttagare och superrika, inklusive USA:s rikaste man Warren Buffett och många Hollywoodstjärnor och Silicon Valley-chefer, som av olika skäl stödjer Obama och demokraterna, ofta faktiskt helt eller delvis på basis av att de tycker det är rätt att såna som dem betalar mer i skatt.

Att då formulera sig som Romney gjorde, att valet är en kamp mellan dessa båda grupper, är både sakligt felaktigt och också negativt för hans chans att vinna valet, då sådant tal knappast lär vinna över någon rik Obamaanhängare, men riskerar stöta bort en del Obamamotståndare med låg inkomst.

Vad som däremot, svenska mediers påståenden om motsatsen till trots, inte var en "groda" var att Romney också sade att palestinierna inte vill ha fred med Israel, och att de inte nöjer sig med mindre än att förstöra och eliminera Israel. Detta är faktiskt en sakligt korrekt observation. Palestinska företrädare har ända sedan 1947  och senast 2008 gång på gång fått erbjudanden om en stat lika stor, eller större än "Västbankens" och Gazas samlade yta, men konsekvent avvisat dessa erbjudanden eftersom de också innebar att Israel skulle fortsätta existera och det finns inga tecken på att de ändrat sin hållning.

Inte heller lär detta korrekta faktapåpekande vara något problem för Romney i valkampanjen. Snarare tvärtom, då en klar majoritet av amerikanerna klart tar ställning för Israel, vilket är varför Obama nu försöker framställa sig som en entusiastisk Israelvän. Medan Obamas valkampanj har gjort en stor sak av hans första uttalande så har de därför  inte velat diskutera det senare. Att svenska medier försökt likställa de båda tyder på att de inte inser att den amerikanska debatten om Israel skiljer sig ordentligt från den svenska.

Skulle Obama bli omvald, och han därmed på grund av det konstitutionella förbudet mot en tredje mandatperiod inte längre behöva bekymra sig om väljaropinionen, eller kampanjbidrag från judiska grupper då lär han bli betydligt hårdare mot Israel och mjukare mot Israels huvudfiende Iran. Israel är därför nog det land som fruktar en valseger för Obama mest av alla i världen. Som kontrast är nog mullorna i Teheran de ledare som främst hoppas på att Obama blir omvald.