Hur kan hemundervisning vara överlägsen?

När Jan Björklund och de som stöder honom i frågan ska försvara förbudet mot hemundervisning då brukar de anföra argumentet att det är omöjligt för föräldrar att på ett bra sätt undervisa sina barn eftersom de inte har lärarutbildning och Björklunds egna nya skråväsendepåhitt "lärarlegitimation".

Det finns flera problem med det argumentet, till att börja med det faktum att det faktiskt finns föräldrar som har de formella kvalifikationer Björklund och andra anser vara nödvändigt, och att det i så fall borde vara lagligt för dem, och för personer som väljer att skaffa det, att hemundervisa. Men Björklunds skollag tillåter inte ens dem att göra det.

Ett ännu viktigare problem är att det inte finns några belägg för påståendet att sådana formella kvalifikationer skulle vara nödvändiga (vilket för övrigt gör Björklunds skråväsendepolitik för lärare rent allmänt felaktigt också, men det lämnar vi därhän för tillfället). Även om det finns hemundervisare med sådana kvalifikationer är det förvisso så att de flesta inte har det, men ändå visar alla vetenskapliga undersökningar som gjorts konsekvent att hemundervisade presterar klart bättre än de som går i offentliga skolor.

Men hur är detta möjligt egentligen, om nu det skulle vara så viktigt med de kvalifikationer som det sägs? Det är lite som det tidigare sades om humlan, att den inte borde kunna flyga för att den var för tung för sina vingar, men likväl ser vi hur humlor flyger. Förklaringen är förstås att, precis som teorin om att humlan egentligen inte borde kunna flyga bortsåg från faktorer som gjorde det möjligt, så är Björklunds teori om att de där kvalifikationerna skulle vara så viktiga felaktig, särskilt då när det gäller hemundervisning.

Det handlar dels som sagt om att de rent allmänt överskattar betydelsen av såna kvalifikationer, särskilt då Björklunds nya skråväsende. Och dels handlar det om att de bortser från de fördelar som hemundervisning rent specifikt har..

Dels handlar det om att lärartätheten är väldigt hög, med bara några få barn per lärare, att jämföra med de ofta 20-30 barn per lärare som är vanligt i skolor. Och dels handlar det om att det är betydligt mer personligt engagemang och direkt uppföljning när det gäller ens egna barn än när det gäller en stor grupp av andras barn som man bara känner ytligt.