Automatisk utgiftsnedskärning

De senaste åren har vi vid varje budget hela tiden diskuterat frågan om vilka skattesänkningar eller utgiftsökningar som bör göras och varje år har en del såna genomförts, i skarp kontrast mot de flesta andra europeiska länder där det varit skattehöjningar eller utgiftsminskningar som diskuterats och genomförts. Ändå fortsätter budgeten vara i balans. Hur är detta möjligt?

En delförklaring är att Sverige haft starkare tillväxt än de flesta andra länder. En annan förklaring är som konstateras i denna intressanta artikel i tidningen Arbetet (som tidigare hette LO-tidningen) att storleken på olika former av bidrag inte höjs automatiskt när inkomstnivåerna stiger, vilket leder till att i frånvaro av aktiva beslut så sänks de i förhållande till ekonomins storlek, Vissa bidrag justeras inte ens automatiskt upp med inflationen, och även de som gör det faller i relativt värde när de reala inkomsterna stiger. Detta innebär att i frånvaro av aktiva politiska beslut så sänks de offentliga utgifternas andel av BNP, åtminstone så länge som tillväxten är positiv.

Tidningen Arbetets skribent anser, föga förvånande, att denna ordning är dålig. Men för oss som anser det positivt med lägre utgiftstryck så är det en väldigt bra ordning. Det innebär att utgiftstrycket ofta faller även om regeringen presenterar vissa aktiva utgiftsökningsbeslut, eftersom den automatiska utgiftssänkningen är större, något som i sin tur möjliggör både fortsatt starka statsfinanser och lägre skatter.