Olika marknadslogik för Arla och Norrmejerier

DN har en intressant artikel om problemen för svenska mjölkbönder just nu, eller rättare sagt de flesta svenska mjölkbönder.

Den största, särskilt efter fusionen med Milko, mejerikoncernen i Sverige, Arla, utgår i sin beräkning av det pris de betalar till sina mjölkbönder utifrån världsmarknadspriset på mjölkprodukter. Med "mjölkprodukter" menas i det här sammanhanget inte färsk mjölk som man dricker eller har som matfett, för det transporteras nästan aldrig över särskilt långa avstånd, vilket innebär att det inte finns något världsmarknadspris för det, utan istället handlar det i första hand om priset på mjölkpulver men också ostar. Detta motiveras med att en stor del av Arlas produktion består av just export av detta.

Då världsmarknadspriset på mjölkprodukter fallit ordentligt det senaste året, särskilt då räknat i svenska kronor, så innebär det att Arlas mjölkbönder fått sin inkomst rejält sänkt det senaste året. Då en mycket stor del av den mjölk de levererar fortfarande går till färskmjölk till svenska konsumenter hade man därför kunnat förvänta sig att det skulle lett till lägre priser för konsumenterna också. Men som alla som köper Arlas mjölk märkt har den inte blivit billigare, vilket beror på att Arla har helt enkelt ökat sina vinstmarginaler på mjölken till svenska konsumenter för att kompensera för de lägre marginalerna i den allt olönsammare mjölkpulverexporten.

Då Arlas ägare är bönderna själva hade man kunnat tänka sig att denna högre vinstmarginal hade blivit automatiskt kompenserad. Men så enkelt är det inte av flera skäl, framför allt eftersom att Arla inte bara ägs av svenska bönder utan även danska och tyska mjölkbönder. Och då dessa står för en högre del av leveranserna till den internationella exporten innebär de högre marginalerna på färskmjölk i Sverige en inkomstöverföring från svenska till danska och tyska bönder.

Läget är däremot väldigt annorlunda för Norrmejerier, som dominerar mejerimarknaden i framför allt Norrbottens och Västerbottens län men också större delen av Västernorrlands län. De exporterar nästan ingenting (med några få undantag som deras Västerbottensost) utan deras försäljning består nästan helt av färskmjölk såld i norra Sverige.

Då de priser de får inte sjunkit, har Norrmejerier till skillnad från Arla inte behövt sänka ersättningen till sina bönder.

Denna mer gynnsamma utveckling för Norrmejerier borde innebära att Norrmejerier har möjlighet att expandera söderut genom att värva fler av missnöjda före detta Milkobönder. För även om Arla försöker försvara sig med att i tider av stigande världsmarknadspriser har de en mer gynnsam utveckling så kvarstår det faktum att deras nuvarande princip att sänka priserna har lett till en nedgång i deras produktion.