Den del jag gillade bäst var:
Kraven på nya förbud i folkhälsans namn kommer sällan från en bekymrad allmänhet. Förbudsproduktionen är snarare ett utflöde av en folkhälsobyråkrati mån om att motivera sitt eget existensberättigande, ackompanjerad av en liten men högljudd opinion vars egentliga agenda är att förbjuda. I detta fall tobaksrökning på offentliga platser utomhus.
Den senare poängen kan relaterats till den jag tidigare gjort, om hur förmynderipolitikers krav på att polisen ska verkställa deras förmynderilagar är en viktig orsak till att svensk polis är så dålig på att lösa stöld- och våldsbrott- poliserna har helt enkelt inte tid att lösa och förhindra riktiga brott när de beordras prioritera politikers förmynderilagar.
Sedan juni 2005 gäller rökförbud på krogar. Förbudet upprätthålls genom att ägaren hålls straffansvarig. Ett rökförbud på allmänna platser skulle däremot, om det blir verklighet, tynga den svenska poliskåren med ytterligare arbetsuppgifter. Vi tvivlar på att det är medborgarnas vilja att svensk polis, som redan släpar efter med att utreda inbrott och stölder, ska rycka ut för att någon tänder en cigarett på stranden?
