"Österrikiska" insikter inom Riksbanksmajoriteten?

Riksbanken har under senare tid fått ökad kritik, både av olika utomstående kritiker och av Riksbanksstyrelsens båda "duvor" Karolina Ekholm och Lars E.O. Svensson för att de för en för stram penningpolitik och de pekar på att konsumentprisinflationen för det mesta hamnat under målet, och nu mer än någonsin då den ligger på bara 0,9%.

På sätt och vis har kritikerna rätt. Om man ska följa inflationsmålet då vore räntesänkningar på sin plats då inflationen som sagt ligger klart under 2% och lär fortsätta att göra det. Men det finns dock skäl att inte göra så för att, som en insiktsfull påpekade i en rapport för Timbro för några år sedan, problemet är att om man försöker pressa upp konsumentprisinflationen till 2% även i  lägen då utbudsfaktorer pressar ned den då riskerar det leda till tillgångsprisbubblor med medföljande hög skuldsättningsnivå.

Att döma av det protokoll från diskussionen kring senaste räntebeslutet verkar det som att majoriteten i Riksbanksstyrelsen fått samma insikt (något som kanske eller kanske inte är nämnda ekonoms förtjänst) då  de påpekar att en lågräntepolitik riskerar skapa för hög skuldsättningsnivå..