Holland & Finland, inte Tyskland, står för den hårdaste linjen

I fram för allt Grekland men i mindre grad också andra sydeuropeiska länder så uttrycks ofta bitterhet mot Tyskland för att de avkrävs åtstramningar i utbyte mot nödlån.

Denna kritik är felaktig av flera skäl, bland annat för att det är ett högst rimligt krav på motprestation att de minskar sina underskott (om de sedan klantar till det genom att försöka strama åt genom högre skatter istället för utgiftsminskningar är det deras eget fel) men också för att det faktiskt inte är Tyskland som driver den tuffaste linjen mot de sydeuropeiska länderna. Utan istället är det Holland och Finland som driver den hårdaste linjen. Medan exempelvis Tyskland, liksom 14 av de 16 andra euroländerna, var villig att låta den europeiska stödfonden köpa spanska och italienska statsobligationer så sa Holland och Finland nej

Skälet till deras nej är för övrigt knappast ideologiskt eller principiellt utan inrikespolititiskt motiverat. Både Holland och Finland ska snart ha val, parlamentsval i Holland och kommunalval i Finland. Och både Holland och Finland har starka nationalistiska partier som kampanjar mot all form av stöd till sydeuropeiska länder.

I Holland är det Geert Wilders Frihetsparti. Geert Wilders är mest känd för sin islamkritiska hållning, men han har under senare tid allt mer kommit att fokusera på motstånd mot Hollands medlemskap i EU och euron.

I Finland är det Timo Soimis Sannfinländarna som i riksdagsvalet 2011 nådde rekordstödet 19,05%. Det som låg bakom den rekordnoteringen var inte partiets motstånd mot invandring eller krav på en mer vänsterinriktad ekonomisk politik eller dess krav på att svenska språkets ställning i Finland ska försvagas.

Det som istället låg bakom deras framgång var deras motstånd mot alla former av stödlån till Grekland och andra sydeuropeiska länder, en hållning som har stöd av en majoritet av finländarna, även att döma av kommentarsektionen i Finlands största svenskspråkiga tidning Hufvudstadsbladet, de som av andra skäl (exempelvis deras svenskfientlighet) inte kan tänka sig att stödja Sannfinländarna.

Eftersom att de etablerade partierna i Holland och Finland på fruktar att eftergifter till Sydeuropa ska leda till framgångar för de båda ländernas respektive  nationalistiska oppositionspartier så är de särskilt motvilliga mot det. Tyskland har däremot inget motsvarande parti med motsvarande styrka och den politiska oppositionen i Tyskland utgörs istället främst av Socialdemokraterna och De Gröna som är mer villiga än Angela Merkels koalitionspartier till att göra eftergifter mot Sydeuropa.