Varför den österrikiska vetenskapsfilosofin är den rätta

Nationalekonomins syfte är, eller åtminstone bör vara, att skapa insikt om hur vi bäst hushåller med de ekonomiska resurser som finns för att uppnå bästa resultat i form av nytta som är möjliga. Frågan är dock hur vi bäst skapar insikt om det

De två huvudsakliga inriktningarna:

Instrumentalism/Matematisering
Realism/Verbal Logik

Inom filosofin om vilka metoder vetenskaper ska använda, alltså vetenskapsfilosofin, så finns det två huvudsakliga konkurrerande synsätt: instrumentalism och realism. De flesta skolor inom nationalekonomin utgår implicit eller explicit från instrumentalismen medan den österrikiska skolan utgår ifrån realismen.

Instrumentalism går ut på att man bör fokusera på att formulera de teorier som kan ge bäst förutsägelser, medan realism går ut på att man bör fokusera på att formulera de teorier som bäst beskriver verkligheten. Instrumentalismens mest inflytelserika förespråkare inom nationalekonomin, Milton Friedman, gick så långt som att skriva att

"I den mån teorier kan sägas ha "antaganden", och i den mån deras "realism" kan bedömas oberoende av deras förmåga till förutsägelser så är förhållandet mellan en teoris signifikans och "realismen" i dess "antaganden"
nästan det motsatta mot vad som allmänt antas av kritikerna. Verkligen viktiga och
signifikanta teorier kommer finnas ha grovt inkorrekta antaganden, och i allmänhet gäller att desto signifikantare teorin är desto mer orealistiska är dess antaganden

"

För de flesta personer ses det kanske som förvånande att det skulle finnas en motsättning mellan hur realistisk en teori är och hur bra förutsägelser den kan göra, men inom fysiken har den realistiska synen underminerats av att senare observationer till synes underminerat tidigare etablerade beskrivningar av verkligheten. Exempelvis kom Einsteins teorier att vederlägga Newtons fysik åtminstone gällande vissa aspekter av verkligheten och kvantfysiken kom på motsvarande sätt att vederlägga vissa aspekter av Einsteins syn på verkligheten

Slutsatsen som dragits av det är att realism är paradoxalt nog orealistiskt. Vi kan aldrig veta vad som ”egentligen” är sant, utan vi kan bara veta vilka teorier som bäst överensstämmer med gällande data.

Denna slutsats är inte helt oproblematisk ens för fysiken, men den är delvis förståelig. Vad som däremot inte är förståeligt är att instrumentalismen, åtminstone formellt sett i akademiska sammanhang, antagits av de icke österrikiska skolorna i nationalekonomin.

Skillnaden mellan nationalekonomi och fysik är nämligen att inom fysiken så kan vi genom introspektion, alltså rannsakan av våran egen tankevärld, samt genom kommunikation med andra människor och genom härledning av de logiska slutsatserna av detta få kunskap om varför människor agerar som de gör i deras ekonomiska interaktion med andra. Vi vet exempelvis att vi alla försöker maximera vad vi själva upplever som nytta, och vi vet också på det sättet att nästan alla upplever en högre inkomst som något som allt annat lika är bra som något som innebär högre nytta, av vilket det logiskt följer att starkare ekonomiska incitament för något kommer att göra folk mer benägna att gör något.

Samtidigt vet vi att människor på grund av vad som åtminstone upplevs som fri vilja (jag ska inte gå in på den filosofiska diskussionen om vad som upplevs som fri vilja verkligen är det) och på grund av att omständigheterna bakom beslut skiljer sig från olika sammanhang. Det finns ingen allmän kvantitativ lag att om en pris eller en skatt höjs med x procent då kommer alltid kvantiteten minska med y procent.

Medan vår oförmåga att direkt uppleva de bakomliggande orsakerna gör instrumentalism åtminstone förståelig inom fysiken är det helt fel inom nationalekonomin eftersom där vet man de underliggande orsakssambanden samtidigt som empiriska korrelationer är bundna till specifika sammanhang, vilket gör såna korrelationer till kvantitativa former av ekonomisk historia. Något som det inte är något fel på att studera, men som inte är nationalekonomiska teoretiska orsakssamband.

Föga förvånande givet detta faktum så har etablerade ekonomer varit rätt så dåliga på att förutsäga framtiden. För även om vissa av deras modeller kunnat ”förutsäga” vissa tidigare historiska skeenden så har de i allmänhet inte kunnat få det att beskriva framtida scenarion.

Detta för oss till det relaterade ämnet om användandet av avancerad matematik för att uttrycka teorier. Det är något den österrikiska skolan motsätter sig men som andra skolor i akademiska sammanhang använder sig av.

I högre kurser i nationalekonomi idag så är det lätt att tro att man kommit fel, och hamnat på en av matematikinstitutionens föreläsningar eftersom ytterst lite av innehållet berör faktiska ekonomiska samband utan snarare hur man ska uttrycka sig matematiskt. Det är naturligtvis inget fel att lära sig avancerad matematik precis lika lite som det är något fel att lära sig exempelvis kinesisk grammatik, litteraturhistoria eller maktspelet mellan lejon och hyenor i Afrikas savanner, men frågan är vad det har med ekonomiers funktionssätt att göra.

Och den slutsats som jag måste dra efter att ha undersökt ämnet är att avancerad matematik inte ger någon insikt alls i ekonomins funktionssätt, iallafall inte någon korrekt sådan I bästa fall så kommer man efter onödigt krångel fram till samma sak som hade kunnat härledas via verbalt logisk analys av den typ som ni får ett konkret exempel på i den österrikiska konjunkturteorin, något som bryter mot den vetenskapliga principen om Ockhams rakkniv, alltså att man alltid ska uttrycka sig så enkelt som möjligt förutsatt att det inte utelämnar relevanta poänger.

Oftast så innebär dock fokuseringen på att formulera teorier matematiskt att man medvetet förvränger teorier för att passa de matematiska formlerna.

Ett exempel på det är hur teorier alltid antar existensen av jämvikt, eftersom att det är ett villkor i lagrangefunktioner, något som utesluter en roll för entreprenörer vars vinstmotiv utgörs av uppfyllandet av ouppfyllda behov. I verkligheten liksom inom den österrikiska skolans realistiska analys så spelar dock entreprenörer en nyckelroll för att få olika produktionsfaktorer att samverka med varandra.

Något exempel på där det skapar nya insikter om verkligheten som inte kunnat tas fram genom verbalt logisk analys har jag dock inte kunnat hitta. Om någon deltagare här kan komma på något exempel får jag fundera på det, men annars får vi nog komma fram till slutsatsen att användandet av avancerad matematik utgör ett hinder för vår strävan att förstå hur ekonomin fungerar.

Hade Milton Friedmans instrumentalistiska syn att teoriers realism är irrelevant eller negativt hade det ändå kunnat rättfärdigas. Men då som vi sett är denna syn i bästa fall lämpligt inom fysiken, men inte inom nationalekonomin.