"Alliansfritt Sverige" vilseleder om sysselsättningen

Victor Tullgren på sajten "Alliansfritt Sverige" kritiserar den ledare av Peter Wolodarski som jag lovordade igår.

Tullgren kritiserar bland annat Wolodarskis påpekande att ett ökat antal asyl- och anhöriginvandrare (det är dessa som sänker sysselsättningsgraden, arbetskraftsinvandring har däremot om något en positiv effekt på den) bidragit till att öka utanförskapet genom att hävda att invandringen var ungefär densamma 2011 som 2006. Men då asyl- och anhöriginvandrare tenderar att ha svårt att få arbete även åren efter de kom (vilket är varför områden som Rinkeby och Rosengård under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar haft mycket lägre sysselsättningsgrad än riksgenomsnittet)så är det inte främst förändringen av antalet utan antalet som spelar roll, och att antalet ökat torde stå klart.

Tullgren medger senare att sysselsättningsgraden ökat för alla åldersgrupper förutom hos personer yngre än 35, vilket kan ses som ett stöd för Wolodarskis tes att ökat intresse för studier (de allra flesta som studerar är yngre än 35) bidragit till att sänka sysselsättningsgraden, något Tullgren dock avstår från att kommentera.

Men han försöker sedan avfärda det med att eftersom färre tonåringar är sysselsatta så kommer det försämra deras framtida arbetsmarknadsutsikter. Något som kan vara sant, men som också kan vara falskt (utan att vara distraherade av arbete kan deras studier gå bättre) och som hursomhelst är irrelevant för frågan om hur den totala sysselsättningen utvecklats. Och poängen är att för såväl gruppen 16-64 som gruppen 65-74 har sysselsättningsgraden ökat.

Att Tullgren också nämnde det där med att det inte spelar någon roll hur många timmar man arbetar för att räknas formellt som sysselsatt bara man är formellt anställd är extra intressant. För faktum är att man behöver inte arbeta alls för att räknas som sysselsatt om man har en formell anställning, men är exempelvis tjänstledig, sjukskriven eller föräldraledig. Vilket får resultatet att två personer, den ordinarie arbetaren och vikarien, räknas som sysselsatta trots att endast vikarien faktiskt arbetar. För att komma bort från det problemet kan man se hur antalet arbetade timmar utvecklats. Och den har utvecklats klart starkare än utvecklingen av antalet formellt sysselsatta.

Fjärde kvartalet 2011 var antalet sysselsatta 3,1% högre än fjärde kvartalet 2006, men antalet arbetade timmar hade stigit med hela 6%, en ökning som klart överstiger folkökningen under perioden.

Till sist så konstaterar Tullgren att andelen som formellt räknas som arbetslösa stigit mellan 2006 och 2011, vilket är formellt korrekt men missvisande. Under socialdemokratins tid hade man som strategi att dölja arbetslösheten genom att sjukskriva och förtidspensionera folk i stor skala. Under de senaste 5 åren har en dramatisk minskning av denna dolda arbetslöshet skett, vilket också innebär att den totala arbetslösheten minskats. Att antalet arbetade timmar ökat klart snabbare än antalet formellt sysselsatta är åtminstone mestadels en avspegling av det.