Nytt moderat självmål

Som bekant har moderaterna rört sig mot mitten politiskt under ledning av Reinfeldt-Borg-Littorin-Schlingman. Det finns dock en skillnad mellan dess förändring i olika frågor.

Inom den ekonomiska politiken så står man fortfarande för en förändring åt det liberala hållet. Visserligen vill man inte längre avskaffa LAS eller värnskatten, men man har ändå genomfört och vill fortsätta genomföra inkomstskattesänkningar och åtstramningar i bidragssystemen. Där står man alltså fortfarande i grunden för en liberal hållning och argumenterar för den världssynen, även om man tagit bort de inslag som man tror är mest kontroversiella bland "vanligt folk".

Sen finns det dock andra områden där gått längre än så i sin förändring och där man faktiskt argumenterar för en förändring i antiliberal riktning. Klimatfrågan var det första exemplet. Nu verkar jämställdhetspolitiken bli ett andra då man börjar anta radikalfeministisk retorik om "könsmaktsordning" och omsätter denna retorik i form av krav på statlig reglering av vilka ägarna får utse till sina styrelser samt andra pålagor i feminismens namn på företagen.

Precis som i klimatfrågan är detta ett misstag inte bara för att det sakligt sett är en felaktig (antiliberal) politik. Utan det är även ett misstag för att det legitimerar de grupper som vill gå ännu längre. "För lite och för sent" kan de säga och många väljare lär fråga sig att om nu den radikalfeministiska synen är korrekt (vilket moderaterna nu då hävdar) varför ska man inte då stödja dem som tidigare och mer konsekvent började agera efter det?