Genierna på Arla

Arla 1:a september: Vi sänker priset vi betalar mjölkbönderna för mjölkråvara.

Arla 17:e september: Vi fick i augusti besked om brist på mjölkråvara.

Alltså, efter det att man fick besked om att det råder brist på mjölk så beslutar man sig för att sänka priset som mjölkbönderna får. Arlas ekonomer verkar vara riktiga genier, för det är knappast något som bättre löser en bristsituation än lägre priser. Det var ju därför det aldrig var några tomma butikshyllor i Sovjetunionen efter det att kommunistledningen kommenderade fram artificiellt låga priser.

Lärdomen från Danmark

Valet i Danmark var rätt så dåligt från marknadsliberal synvinkel. Visserligen ökade det ena av de två relativt marknadsliberala partierna, Liberal Alliance med 2,2 procentenheter (från 2,8% till 5%), men det överskuggas helt av katastrofen för det andra av Danmarks relativt marknadsliberala partier, Konservative Folkeparti som föll med hela 5,5 procentenheter (från 10,4% till 4,9%). Dessutom övergick regeringsmakten från den borgerliga sidan till vänsterblocket.

Nu lär det dock inte bli särskilt stora sakpolitiska försämringar. Den borgerliga regeringens liberaliseringar blockerades till största delen dels av Venstres fruktan att mer långtgående liberaliseringar skulle innebära förlust av mittenväljare, men också av det i ekonomiska frågor socialdemokratiska Dansk Folkeparti som bara släppte igenom ett fåtal otillräckliga liberaliseringar (och även då vanligen till priset av exempelvis återinförda gränskontroller mot grannländerna Tyskland och Sverige).

Samtidigt lär det mittenorienterade Radikale Venstre blockera mycket av de krav på skatte- och utgiftshöjningar som Socialdemokraterna, Socialistisk Folkeparti och Enhedslistan förespråkar.

Även om dessa faktorer innebär att det bara blir en mindre förändring, så blir det dock ändå en försämring.

Lärdomen som den svenska borgerliga regeringen bör ta till sig är att detta är vad som händer när man som den danska borgerliga regeringen nöjer sig med obetydliga och marginella förbättringar. Det innebär att ekonomin blir svag som den varit de senaste åren i Danmark, vilket i sin tur innebär att väljarna överger en. Genom att kapitulera om ytterligare inkomstskattesänkningar (och vägra föreslå ännu ekonomiskt effektivare sänkningar av arbetsgivaravgifter) så slår dagens svenska alliansregering in på den linje som innebar valförlust för dess danska kollegor.

På sätt och vis poetisk rättvisa

Fredrik Segerfeldt uppmärksammar mig om hur en grupp yngre personer ledd av en viss Sara Hansson i programmet "tankesmedjan" i statsradion "argumenterar" mot en antifeministisk artikel från Roland Poirier Martinsson genom att fnittra ordentligt, komma med förolämpande kommentarer om hans utseende, tillskriva honom åsikter han aldrig gett uttryck för och genom att utan minsta antydan till saklig grund jämföra honom med bland annat bajs, zombies och Hitler.

Jag håller förstås helt med Segerfeldt att det är skrämmande låg kvalitet och oanständigt. Dock missar han att detta program, som är så kallad "public service" tvångsfinansierad av så kallad "TV-licens" motsäger Poirier-Martinssons tidigare argumentation att så kallad "public service" är en garant för hög kvalitet och emot "tingel-tangel" TV. Att Poirier-Martinsson nu från den institution han så passionerat försvarat nu drabbas av en attack av "tingel-tangel" karaktär känns på sätt och vis som poetisk rättvisa.

Återigen: Radiotjänst delenda est

Den moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid slår i Aftonbladet ett slag för att avskaffa den orättfärdiga "TV-licensen". Tvärtemot vad (den av Aftonbladet valda) rubriken antyder förespråkar de dock ingen reform utan ett avskaffande av den.

Det främsta argumentet för att avskaffa den är att den kostar nära 200 miljoner i form av existensen av den onödiga myndigheten Radiotjänst.

Borgerliga partier har i åratal förespråkat detta. Vi får hoppas att de får ändan ur vagnen och äntligen avskaffar det och att något av oppositionspartierna inte försöker blockera det.

Regnets positiva sida

Elpriserna blir lägre tack vare mer välfyllda vattenmagasin.

Om nu detta, som vissa klimatalarmister hävdar, beror på "den globala uppvärmningen" (eller "klimatförändringarna") så är det ytterligare ett exempel på att det också har positiva effekter.

Grön Ungdom (och resten av vänstern) vill att vi ska positivt särbehandla diktaturer

Ett argument som vissa Israelvänner ibland använder är att Israel utsätts för dubbla måttstockar där man bedöms mycket hårdare för sina handlingar, till och med jämfört med diktaturer.

Det är ett i grunden korrekt argument som faktiskt även jag ibland använder, även om jag ser det som problematiskt att det ofta tycks underförstått medge att Israel är en skurkstat likt diktaturerna. Förre Kd-ledaren Alf Svensson, använde också nyligen det argumentet när han likt mig tidigare påpekade att vissa föredrar diktaturen Kina framför demokratin Israel, något som nu Björn Lindgren, det manliga språkröret för Miljöpartiets ungdomsförbund Grön Ungdom, svarar på.

Björn Lindgrens argument kan verka övertygande för folk som inte tänker igenom det hela, men är vid närmaste granskning alla helt falska och missvisande.

Dels så är det så att Israel inte begått något fel, annat än att möjligen i allt för hög grad gett efter för utländska krav på eftergifter som Lindgrens meningsfränder bidragit till. Eftersom Israel är det friaste landet har de större rätt till de omtvistade områdena än förtryckargrupperna Fatah/palestinska myndigheten och Hamas.

Allra mest skrattretande är när Lindgren försöker säga att Israel enligt Freedom House inte är ett fritt land eftersom visserligen betecknar organisationen Israel som ett fritt land, men de gör inte samma bedömning av det ockuperade Västbanken. Även om vi nu bortser från att detta är ett auktoritetsargument så är saken dock den att anledningen till att delar av Västbanken får den bedömningen är att de huvudsakligen kontrolleras av den Palestinska myndigheten som utövar förtryck där. Kritiken som bör riktas mot Israel är därför den motsatta mot vad Lindgren vill komma med, de borde aldrig ha låtit sig pressas av omvärlden till att skapa den korrupta terrordiktatur som kallas för "den palestinska myndigheten".

Och att säga att vi bör vara extra kritiska mot Israel för att de är starka är också löjligt särskilt när det ställs mot en bedömning av Kina med tanke på att Kina är en av världens stormakter med och med tanke på hur "palestina" har stöd av nästan hela världen bakom sig. Och kanske än viktigare är att "svaghet" knappast är en grund för sympati. Eller anser Lindgren att vi därför bör sympatisera med de svaga och marginaliserade nazistgrupperna i Sverige?

Kanske allra mest avslöjande är dock att Lindgren skriver uttryckligen att vi bör ställa högre krav på diktaturer än på demokratier. Hade det helt enkelt handlat om att man bör ställa högre krav på ett land för att få kalla sig för demokrati än att få kalla sig för diktatur så hade det förvisso varit rimligt. Men här handlar det om att diktaturer just eftersom att de är diktaturer ska accepteras göra saker som demokratier inte tillåts göra. Lindgren vill alltså att diktaturstatus ska vara något som belönas och ger en extra rättigheter.

En mer rationell hållning hade varit att bedöma handlingar lika oavsett vem som utför dem (dock inte oavsett sammanhanget där de utförs) men att ändå i slutbedömningen om vem som främst bör attackeras vara hårdast mot de som totalt sett är värst.

Lindgrens artikel illustrerar alltså vänsterns verkighetsförakt och moraliska depravering på ett mycket tydligt sätt.

Sänkt restaurangmoms har stor positiv sysselsättningseffekt

Martin Flodén på ekonomistas hävdar att sysselsättningseffekterna av sänkt restaurangmoms blir mindre än vad som antas i regeringens utredning eftersom erfarenheten från Finland sades varit att bara en tredjedel av momssänkningen gick till sänkt pris, och beräkningarna av positiv sysselsättningseffekt förutsätter lägre priser. Detta är dock felaktigt av 3 skäl.

För det första kan ingen egentligen med säkerhet fastställa vad den exakta sysselsättningseffekten av sänkt restaurangmoms, eller för den delen någon annan skattesänkning, eftersom många av de fakta som avgör det (beslutsunderlaget för alla faktiska restaurangägare exempelvis) inte är kända.

Det vi däremot säkert vet är att detta är en arbetskraftsintensiv bransch som i högre grad än andra värvar arbetskraft från grupper som har svårt att ta sig in i arbetsmarknaden, så därför finns det anledning att tro att effekten i termer av att minska utanförskapet och höja sysselsättningen är större än för de flesta andra tänkbara skattesänkningar.

För det andra är det inte sant att en ökning av sysselsättningen förutsätter lägre priser. Det är ett sätt som det kan åstadkommas, men inte det enda . Om bruttomarginalen höjs blir det nämligen givet en viss volym mer lönsamt att exempelvis ha längre öppettider, eller att ha en större personalstyrka när man har öppet. Vissa skulle angående det senare kanske invända att om personerna inte behövs vid 25% moms då kommer de inte att behövas vid 12% moms om det inte är fler kunder, men det bortser från att om man har en större personalstyrka kommer köer och väntetider bli kortare vilket kommer att locka fler kunder.

Dessutom innebär högre bruttomarginaler att färre restauranger går i konkurs, och att det blir lönsamt att starta fler.