onsdag 29 februari 2012

Både konservativa och feminister inkonsekventa

När vissa konservativa försökt motivera varför de är emot homosexuella äktenskap har de svarat att äktenskapet är en institution som ska främja mänsklighetens fortlevnad och att eftersom homosexuella inte kan få barn så är de inte lämpade att gifta sig. Det är förvisso sant att homosexuella inte kan få barn som kommer till genom sex med varandra, men det kan å andra sidan inte heller heterosexuella par där en eller båda pga hög ålder (gäller framförallt kvinnor) eller andra skäl är infertila så det skulle utesluta dessa också.

Vad som får denna argumentation att framstå som ännu märkligare är att dessa konservativa också är emot när homosexuella genom adoption eller insemination för lesbiska kvinnor skapar fler barn eller åtminstone ser till att barn slipper vara föräldralösa. Denna inkonsekvens blir ännu tydligare när vi ser hur Kristdemokraterna också motsätter sig insemination för ensamstående kvinnor.

Deras argumentation i denna fråga motsäger också att de i frågan om föräldraförsäkringen inte anser att båda föräldrar bör ta hand om barnen utan att det räcker med att en gör det. För att inte tala om hur mycket det motsäger deras tidigare retorik om hur "verklighetens folk" inte ska tvingas lyda "pekpinnar" från politiker.

Slutsatsen man måste dra är att konservativa inte bryr sig om vare sig mänsklighetens fortlevnad eller om valfrihet utan om att alla familjer måste se ut som de vill.

Som PJ Anders Linder påpekar avslöjar frågan om insemination för ensamstående även feministers hyckleri. Feminister har ju länge hävdat att "ett barn har rätt till båda föräldrarna" när kvotering av föräldraförsäkringen och att kvotering innebär "individualisering" då halva tiden enbart kan utnyttjas av ena föräldern. Genom att stödja ensamståendes kvinnors rätt till inseminering så avslöjar de att de inte alls bryr sig om det där med "rätt till båda föräldrar" och de avslöjar återigen att de inte anser att föräldraförsäkringen utgår individuellt för vardera förälder när de inte kräver att dessa bara ska få hälften så lång föräldraledighet, något de dock redan avslöjat när de inte krävt att personer som blivit ensamstående föräldrar genom sex bara ska få hälften så lång föräldraledighet.

Både konservativa och feminister använder alltså argument emot valfrihet i vissa frågor som kan användas som argument emot deras valfrihetsståndpunkt i andra frågor, och på motsvarande sätt använder båda argument för valfrihet i vissa frågor som kan användas emot deras frihetsfientliga åsikt i andra frågor.

Endast liberaler är konsekventa i sin argumentation och sina ställningstaganden.