Folkpartiets antiliberala skolpolitik tvingar familjer i exil

Folkpartiet kallar sig ofta för liberalt, men det är uppenbart att det är en lögn. Man behöver faktiskt heller inte ens ha en snäv definition på liberalism som enbart klassisk liberalism för att inse det, Folkpartiet har på många områden en politik som även är oförenlig med socialliberalism.

Detta gäller framförallt partiets hjärtefråga, skolpolitiken. Även om de har vissa positiva sidor även där i form av att de motsätter sig vissa marxistiska fluminslag i den gamla socialdemokratiska skolan, som daltandet med mobbare och kravet att även personer ointresserade av universitetsstudier måste utbilda sig för det i gymnasiet, så genomsyras partiet dock av ett djupt antiliberalt och psykologiskt tvångsmässigt kontrollbehov. Det visar sig i deras krav på ett otal områden att alla skolor måste ha samma lösningar, deras skråväsendesyn på läraryrket, deras negativa syn på friskolor som nämnvärt skiljer sig från kommunala skolor och ur principiell synvinkel framförallt deras förföljelse av hemundervisande familjer.

Hemundervisning har sedan länge varit tillåtet i nästan alla länder, med undantag för Tyskland där ett förbud som infördes 1938 olyckligtvis blev kvar i lagboken även efter regimens undergång 1945, även i Sverige under socialdemokratiska och för den delen även de tidigare borgerliga regeringarna. Men av någon anledning så tycks Folkpartiet känna ett oförsonligt hat mot hemundervisning och infört vad som de facto är ett totalförbud.

Vad detta hat och denna förbudsiver bottnar i är oklart, men jag tror att det främst handlar om deras psykologiskt tvångsmässiga kontrollbehov att inget i skolan får avvika från vad folkpartistiska skolpolitiker kommer fram till är bäst för alla
och i andra hand bottnar i Folkpartiets roll som särintresseparti för lärarna som då involverar en önskan att eliminera all konkurrens, trots att det i Sverige bara handlat om något hundratal familjer.

Det handlar dock verkligen inte om "omsorg av barnen" för studier visar att hemundervisade barn tvärtom presterar bättre.

Jag har tidigare också berättat om ett flertal familjer som flytt till världens andra svenskspråkiga politiska enhet, Åland. Nu har även Jonas Himmelstrand, ordföranden för Riksföreningen för hemundervisning, känt sig tvungen att fly till Åland, efter det att Uppsala kommun, ålagt honom absurt höga böter (280000 kronor) för att han vägrat att skicka sina barn till kommunal skola.

Att bo i Åland behöver inte vara något negativt, tvärtom verkar det vara ett väldigt trevligt och välfungerande samhälle med ovanligt låg arbetslöshet, under 3% att jämföra med över 7% i Sverige, vilket för övrigt är varför inte bara hemundervisare utan även arbetssökande borde överväga att flytta till Åland, men då det innebär att man bor längre från vänner och släktingar är det något många ändå helst inte skulle vilja göra och framförallt borde det inte vara något man är tvungen att göra på grund av orättfärdigt förtryck från folkpartistiska skolpolitiker.

Den kristdemokratiska riksdagsledamoten Annelie Enochsson har reagerat mot detta, och det är i och för sig bättre än ingenting, men som konstateras på [Klassiskt] Liberala partiets blogg så bär Enochsson och resten av hennes parti ett ansvar för detta då man lät lojaliteten med antiliberala folkpartistiska skolpolitiker gå före deras principer inom detta område när man röstade för den skollag där de facto förbudet mot hemundervisning ingår.

För övrigt meddelar Himmelstrand att han från sitt nya hem i Åland kommer fortsätta bedriva opinionsbildning i Sverige mot Folkpartiets antiliberalism inom detta område, så om Folkpartiets skolpolitiker tror att landsförvisning kommer att minska kritiken mot dem så misstar de alltså sig.