Löjliga kvoteringsargument

En debatt om könskvotering av börsbolagsstyrelser har nu dykt upp.

Socialdemokraterna Lena Sommestad  och Anna Hedh motiverar kvoteringen med att efter det att det infördes i den sista Sovjetstaten (med förfärande nog Fremskrittspartiet som enda partiet som var emot) så steg andelen kvinnor i börsbolagsstyrelser där. Eller med andra ord, deras argument för att införa det i Sverige är att de införde det i den sista Sovjetstaten. Självfallet innebär kvotering att den inkvoterade gruppen ökar sin andel. Men det är inte ett argument för att det skulle vara önskvärt. Om kvotering infördes till fängelser genom att kvinnor fick längre straff än män och/eller dömdes på lösare grunder skulle det också leda till "jämställdhet" inom kriminalvården, men skulle det verkligen vara rätt?

Lite förvånande och förfärande (då en av de få positiva sakerna med Kd har annars varit att de varit mindre feministiska än andra partier)  så instämmer kristdemokraten Emma Blomdahl i Sommestads och Hedhs slutsats men lanserar egna argument.

Hennes argument är


1) Kvinnor behövs i börsbolagsstyrelser eftersom de oftare förlorar sina jobb under ekonomiska kriser.

Förutom  att det inte finns någon anledning att anta att kvinnliga styrelseledamoter skulle leda till färre förlorade jobb hos vare sig kvinnor eller män är detta sakligt totalt inkorrekt då män är överrepresenterade i särskilt cykliska branscher som byggbranschen och tillverkningsindustrin och därför tvärtom mot  vad hon hävdar blir arbetslösa i högre grad under konjunkturnedgångar, vilket är varför begreppet.mancession (en anspelning på begreppet recession) uppstått i USA.

2) Jämställdhetsåtgärder ställs in i högre grad.

Även om det vore sant så finns det inget som säger att detta skulle vara positivt. Tvärtom då det i regel handlar om påtvingad statistisk likhet är det negativt.

3) Lånekrisen orsakades av män

Delvis korrekt i bemärkelsen att såväl bostadsbubblan i USA som skuldkrisen i Europa orsakades huvudsakligen (men inte enbart) av manliga beslutsfattare. Men det finns inget som säger att kvinnliga beslutsfattare skulle vara mindre benägna att fatta såna beslut. I den mån någon skillnad existerar, så är det tvärtom så att kvinnor som en grupp att vara mer vänsterinriktade och därmed vara mer positiva till inflationistisk penningpolitik och budgetunderskott. Och för övrigt handlade det om politiska beslutsfattare, inte företagsledare.