På sätt och vis poetisk rättvisa

Fredrik Segerfeldt uppmärksammar mig om hur en grupp yngre personer ledd av en viss Sara Hansson i programmet "tankesmedjan" i statsradion "argumenterar" mot en antifeministisk artikel från Roland Poirier Martinsson genom att fnittra ordentligt, komma med förolämpande kommentarer om hans utseende, tillskriva honom åsikter han aldrig gett uttryck för och genom att utan minsta antydan till saklig grund jämföra honom med bland annat bajs, zombies och Hitler.

Jag håller förstås helt med Segerfeldt att det är skrämmande låg kvalitet och oanständigt. Dock missar han att detta program, som är så kallad "public service" tvångsfinansierad av så kallad "TV-licens" motsäger Poirier-Martinssons tidigare argumentation att så kallad "public service" är en garant för hög kvalitet och emot "tingel-tangel" TV. Att Poirier-Martinsson nu från den institution han så passionerat försvarat nu drabbas av en attack av "tingel-tangel" karaktär känns på sätt och vis som poetisk rättvisa.