Lärdomen från Danmark

Valet i Danmark var rätt så dåligt från marknadsliberal synvinkel. Visserligen ökade det ena av de två relativt marknadsliberala partierna, Liberal Alliance med 2,2 procentenheter (från 2,8% till 5%), men det överskuggas helt av katastrofen för det andra av Danmarks relativt marknadsliberala partier, Konservative Folkeparti som föll med hela 5,5 procentenheter (från 10,4% till 4,9%). Dessutom övergick regeringsmakten från den borgerliga sidan till vänsterblocket.

Nu lär det dock inte bli särskilt stora sakpolitiska försämringar. Den borgerliga regeringens liberaliseringar blockerades till största delen dels av Venstres fruktan att mer långtgående liberaliseringar skulle innebära förlust av mittenväljare, men också av det i ekonomiska frågor socialdemokratiska Dansk Folkeparti som bara släppte igenom ett fåtal otillräckliga liberaliseringar (och även då vanligen till priset av exempelvis återinförda gränskontroller mot grannländerna Tyskland och Sverige).

Samtidigt lär det mittenorienterade Radikale Venstre blockera mycket av de krav på skatte- och utgiftshöjningar som Socialdemokraterna, Socialistisk Folkeparti och Enhedslistan förespråkar.

Även om dessa faktorer innebär att det bara blir en mindre förändring, så blir det dock ändå en försämring.

Lärdomen som den svenska borgerliga regeringen bör ta till sig är att detta är vad som händer när man som den danska borgerliga regeringen nöjer sig med obetydliga och marginella förbättringar. Det innebär att ekonomin blir svag som den varit de senaste åren i Danmark, vilket i sin tur innebär att väljarna överger en. Genom att kapitulera om ytterligare inkomstskattesänkningar (och vägra föreslå ännu ekonomiskt effektivare sänkningar av arbetsgivaravgifter) så slår dagens svenska alliansregering in på den linje som innebar valförlust för dess danska kollegor.