Risken med att vänta...

...är att du väntar tills det blir för sent. I Sverige har det på grund av feministiska ideologiska föreställningar om att kvinnor inte bara bör ha möjlighet till (något som nästan alla antifeminister instämmer i), utan mer eller mindre är skyldiga att (eller åtminstone att det ses som föredömligt att) skjuta upp barnafödandet väldigt länge, så att de ska hinna med att göra färdigt utbildningen, "etablera sig på arbetsmarknaden" och "se världen" och vad det nu kan vara. Problemet, som uppmärksammas här, är att denns inställning inte går ihop så bra med hur kvinnors kroppar fungerar, eller mer specifikt hur fruktsamheten börjar falla efter 25 års ålder. Risken för kvinnor som vill ha barn någon gång, men först när de blir mycket äldre, är därför att de aldrig kan få det.

Och dessutom ökar, särskilt efter 40 års ålder (men det är även så att kvinnor i 30-års åldern har högre risk än tonåringar och kvinnor i 20-års åldern), risken för olika former av defekter hos de barn som man får. Faktum är att ökningen av biologiska defekter för äldre kvinnor jämfört är ungefär densamma som ökningen av risken för biologiska defekter för barn som är resultatet av förhållanden mellan kusiner (risken ökar från 2-3% från unga obesläktade par till 4-6% för mödrar äldre än 40 och för barn vars föräldrar är kusiner). Men medan det är socialt tabu för de flesta i Sverige att skaffa barn med kusiner så anses det om något närmast föredömligt för kvinnor att vänta med barn tills de blir äldre, trots att riskerna för biologiska defekter är lika.

Visst bör kvinnor ha rätt att om de vill avstå från barn, eller ta risken att inte kunna få det om de väntar för länge. Men på grund av den biologiska realiteten att risken för ofrivillig barnlöshet och biologiska problem för de barn som de trots allt får ökar med ålder kan idealet att vänta med barn ifrågasättas. Och unga kvinnor bör informeras om de risker som uppskjutande av föräldraskap innebär.