söndag 3 november 2013

Förvirrat om löneökningar

DI:s reporter Nils Åkesson har skrivit en av de mer förvirrade artiklarna någonsin om sambandet mellan löneökningar och sysselsättning. Han citerar Danske Banks makroanalytiker Mikael Grahn som hävdar att för låga löneökningar innebär för få jobb, alltså att ett för lågt pris kommer sänka efterfrågan på arbetskraft! En minst sagt sensationell ekonomisk teori. Hur har han kommit fram till det?

Jo, lägre löneökningar pressar ner konsumentprisinflationen, och lägre konsumentprisinflation innebär enligt en viss Lars E.O. Svensson färre jobb.

Ok, nu tar vi det här från början:  högre inflation på kort sikt kan öka sysselsättningen, men endast om det råder nominell lönerigiditet och lönerna är för höga, för då kan inflation sänka reallönerna till nivåer som ökar efterfrågan på arbetskraft. Men om de nominella lönerna, eller i det här fallet löneökningarna, kan sänkas då är det naturligtvis inte så att högre inflation orsakat av högre nominella löneökningar höjer sysselsättningen.

Högre nominella löner ej kopplat till penningpolitik kommer tvärtom höja reallönerna (detta dels eftersom produkters kostnader utgörs av annat än löner och dels eftersom konkurrensen med utlandet begränsar möjligheten att då bibehålla marginaler) och därmed sänka sysselsättningsnivån.


Inga kommentarer: