tisdag 17 september 2013

Skattesänkningar är ingen kostnad

Att vänstern ägnar sig åt begreppsförvirring är ingen nyhet. Ett bra exempel på sådan förvirring är när man hävdar att skattesänkningar innebär att man "slösar bort skattepengar". Skattesänkningar innebär dock naturligtvis inte att skattepengar slösas bort, det innebär att medborgarnas pengar inte blir till skattepengar.

Detta är något som man bör tänka på när olika debattörer hävdar att skattesänkningar skulle vara "kostsamma". Ofta brukar vänsterföreträdare och andra motståndare till skattesänkningar hävda att exempelvis sänkt restaurangmoms eller jobbskatteavdrag är "oerhört kostsamma" eftersom någon beräkning visar att varje nytt jobb de skapar "kostar" någon miljon. Poängen är dock att även om dessa beräkningar är sanna så är det inte sant att det kostar samhället något. Ja, faktum är att det inte är en kostnad ens om den jobbskapande effekten är noll.

Visst, det innebär lägre intäkter för staten, men statens intäktsminskning är medborgarnas inkomstökning. Resurserna försvinner inte utan omfördelas.

Och givet att de flesta skattesänkningar skapar jobb så utgör dessa nya jobb en ren samhällsekonomisk vinst

Vad som däremot är en kostnad är när staten exempelvis satsar mer på skolan. Skolan är inget självändamål utan ett medel och utgifter på den kan i bästa fall beskrivas som en investering. Vilket innebär att de eventuella positiva effekter som satsningar på skolan har måste räknas bort från kostnaden. Det ger den typen av offentliga investeringar en inbyggd nackdel.

Jag kan redan tänka mig två invändningar mot mitt ovanstående resonemang. Det ena är att det borde innebära att även  bidragshöjningar inte är en samhällsekonomisk kostnad. Och det stämmer på sätt och vis, om vi enbart ser till den direkta effekten så är bidragshöjningar likt skattesänkningar bara något som omfördelar. Men skillnaden är att medan vi har anledning att tro att de flesta skattesänkningar ger fler jobb så finns det ingen anledning att tro att högre bidrag har en sådan effekt. Många bidrag har tvärtom en jobbförstörande effekt.

Det andra är att det skulle innebära att även privata investeringar är en kostnad. Och visst är de det, även om kostnaden med rätta sprids ut över flera år i bokföringen som så kallade avskrivningar eftersom investeringsvaror i regel håller i flera år. Om investeringen genererar intäkter som överskrider värdet för utgifterna så innebär det ändå en vinst. Men när man beräknar vinst måste ändå investeringsutgiften räknas av, precis som då när man beräknar eventuell vinst från investeringar i skolan måste investeringsutgiften dras av från de positiva effekterna.

Inga kommentarer: