När han var ledamot gick hans argumentation ut på att räntan var ett olämpligt sätt att begränsa skuldsättningen men ett desto lämpligare sätt att begränsa arbetslösheten. Nu går han längre angående det första och lanserar en ny teori om att högre ränta är direkt kontraproduktivt när det gäller att begränsa skuldsättningen. Detta eftersom, hävdar han, det är så att det sänker de nominella inkomsterna mer än den nominella skuldsättningen, vilket då innebär en högre skuldkvot, åtminstone på kort sikt. Och även på lång sikt blir effekten enbart att skuldkvoten blir oförändrad.
Han utvecklar dessa tankar i denna uppsats. Den uttrycks i engelska och en massa grekiska bokstäver (alltså avancerad matematik) och är troligen därför lite svårläst för många bloggläsare, men han ger en mer kortfattad och lättläst redogörelse på svenska här.
Efter att ha läst igenom den faktiska uppsatsen kan jag konstatera att hans slutsats bygger på två antaganden: att räntan inte påverkar redan utgivna lån och enbart minskar antalet nya lån proportionellt med nominella BNP. Då nya lån bara är en mindre del av lånemängden så följer av det att på kort sikt så höjs skuldkvoten och på lång sikt blir den oförändrad
Om dessa antaganden varit korrekta hade hans slutsats varit korrekt också, men problemet är att de antaganden han gör är felaktiga. Bland annat så motiverar han antagandet att ränteförändringar inte påverkar redan utgivna lån så här:
Some borrowers may amortize their debt in nominal terms. Others may increase their mortgage when housing prices increase. Assuming no amortization is a compromise between these two
alternatives.
Alltså, eftersom det både är möjligt för låntagare att amortera och att ta ut värdeökningar genom att öka sin skuld är det en rimlig kompromiss att anta noll i nettoamortering. Men här missar han ju helt poängen. Förvisso är det kanske så något år att det råkar vara noll i nettoamortering, men här undersöker vi ju den kausala effekten av ränteförändringar, inte aktuellt kassaflöde något givet år då många andra faktorer påverkat Och när det gäller orsakseffekten är det absolut inte rimligt att anta noll i nettoamortering. En högre ränta kommer att begränsa, kanske helt stoppa, uttagandet av värdeökningar genom högre lån, samtidigt som låntagarnas vilja att amortera kommer att öka. Högre ränta kommer alltså att sänka värdet på existerande lån.
Och det är också orimligt att anta att mängden nya lån inte sänks mer än inkomstnivån. Högre ränta skapar en substitutionseffekt som gör att nyutlåningen kommer att falla betydligt mer än inkomsterna.
Med dessa mer korrekta antaganden så faller hela Svenssons teori och högre ränta är något som begränsar inte enbart den nominella skuldnivån utan även skuldkvoten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar