Varför nykterhetsfascism bör kallas nykterhetsfascism

Jag har alltid ansett att den förkortning som IOGT-NTO:s ungdomsförbund har, UNF, bör utläsas som Ungdomens NykterhetsFascister. Det utspel som feministmedias favoritprofessor, Madeleine Leijonhufvud, gjorde igår illustrerar varför det är en mer sanningsenlig utläsning än den som de själva tänkt sig.

Madeleine Leijonhufvud är 71 år gammal, och därmed i och för sig definitivt inte att betrakta som ungdomlig, men nykterhetsfascist är hon definitivt då hon nu föreslår att det ska bli förbjudet för föräldrar att vara alkoholpåverkad i närheten av deras barn. Som vanligt används barnen som gisslan för att begränsa friheten enligt Simpsons-karaktären Mrs. Lovejoys klassiska uttryck:

Hennes argument är en påstådd undersökning att var femte barn lever med en "missbrukande" förälder. Denna undersökning är dock naturligtvis total nonsens eftersom den definierar "missbruk" som konsumtion över en viss nivå. Därmed definierar man "missbruk" som bruk över godtycklig gräns som satts på godtyckliga grunder.

Sanningen är att "missbruk" i meningsfull bemärkelse bör definieras som "bruk som orsakar skada", inte "bruk över viss nivå" Detta upplevs nog som chockerande för Leijonhufvud och andra nykterhetsfascister, men alkohol är faktiskt vanligen något som har en positiv effekt på de som dricker det, vilket är varför de dricker det. Normala personer som dricker blir helt enkelt gladare vilket är varför det inte heller är något problem för deras barn. Jag vet det säkert för mina föräldrar drack ofta en hel del när jag var barn, men jag har inget negativt minne associerat med det.

Förvisso stämmer det att vissa beter sig på ett dåligt sätt när de är berusade, vilket då kan drabba deras barn om de nu har barn. Men eftersom de flesta inte reagerar på det sättet så är grundproblemet inte ens där alkohol utan de olika negativa personliga egenskaper de har. Hade alkohol varit grundproblemet hade muslimska samhällen (där nykterism är en religiös dogm) saknat problem med att föräldrar misshandlar eller på andra sätt behandlar sina barn illa, vilket naturligtvis inte är fallet.

Är man seriöst intresserad av att åtgärda det problemet bör man inrikta sig på att åtgärda de negativa grundläggande egenskaperna. Att däremot attackera alkoholbruk innebär att de flesta som straffas är personer som inte gjort något fel, samtidigt som de flesta som missköter sig kommer undan. Maximalt irrationellt, kort sagt.

Sen kan man fråga sig hur ett sådant förbud ska faktiskt genomföras. Hennes grundläggande idé är att uppmuntra ett Stasi-liknande angiverisamhälle där grannar ska tipsa polisen. Det är i och för sig mindre dåligt än den alternativa ännu totalitärare lösningen att polisen ska slumpmässigt tränga sig in i föräldrars hem och tvinga dem till alkoholtest. När det gäller hur polisen ska agera efter det att någon angivit sina grannar svävar hon på målet och vill inte direkt förespråka en promillegräns utan säger "Det handlar om att hålla sig tillräckligt nykter för att kunna ta hand om sina barn". Vilket hade varit rimligt om det inte varit ett "goddag yxskaft" svar då det inte specificerar någon objektiv grund för när man är "tillräckligt nykter".

Som tur var är det mycket osannolikt att Madeleine Leijonhufvuds förslag kommer genomföras, ens om det blir en rödgrön valseger, då bland annat de praktiska problemen är för stora. Men att ett så grovt frihetsinskränkande förslag ens lanserats illustrerar hur den så kallade nykterhetsrörelsen är en fiende till friheten