Att skilja mellan naziregimen och Wehrmacht/SS

Hur skulle det ha sett ut om olika länder 1940 beslutat sig för att terrorlista tredje rikets militära grenar, Wehrmacht och SS, men inte tredje riket i sig, eftersom man vill fortsätta ha "dialog" med det tyska styret? Eller med andra ord, SS-chefen Heinrich Himmler hade terrorlistats, men inte den politiske ledaren Adolf Hitler.

Naturligtvis hade alla skrattat åt ett sådant löjligt beslut av flera skäl, bland annat för att det inte kan göras någon meningsfull distinktion mellan själva regimen och de militära grenar som de styr över och eftersom ett sådant beslut inte skulle ha någon meningsfull effekt eftersom det är "den politiska grenen" som finansierar den militära.

Men det är i princip det som dagens beslut från EU att terrorlista den libanesiska shiaislamistiska terrormilisen Hizbollahs militära gren, men inte dess politiska, innebär. Precis som med tredje riket och Wehrmacht/SS går det knappast att göra en meningsfull distinktion mellan Hizbollahs politiska gren och dess militära och beslutet kommer inte heller ha en meningsfullt negativ effekt på den militära grenen eftersom de som nu ger pengar direkt till den militära grenen bara kan ge det till den politiska som sedan kan vidarebefordra det till den militära grenen.

På sätt och vis kan man förvisso se det som framsteg att någon form av avståndstagande mot Hizbollah görs, något som gjorts efter det att bevis framkommit för att organisationen låg bakom en bombattack mot israeliska turister i Bulgarien och efter det att Hizbollah skickat trupper för att stödja Assadregimen i inbördeskriget i Syrien. Men värdet av det avståndstagandet begränsas ordentligt av att man låtsas att det är en meningsfull skillnad mellan de politiska och militära grenarna och eftersom dessa båda grenar i verkligheten samverkar blir den praktiska betydelsen nära obefintlig.

Det man borde ha gjort är förstås att terrorlista hela Hizbollah, då hade det varit ett meningsfullt avståndstagande som faktiskt försvagat Hizbollah. Men det vågade man alltså inte göra.