Att säga att det är hans favoritämne är något av en underdrift, faktum är att han är mer fokuserad på den frågan än vad Miljöpartiet är på miljön eller vad Sverigedemokraterna är på invandringen. Trots att det påstås att en "massiv majoritet" av svenskarna stödjer deras linje och trots att Sjöstedt utnyttjar varje tillfälle han får att tala om hur mycket han är emot "vinster i välfärden" så har dock inte Vänsterpartiets opinionssiffror lyft utan håller sig kvar i ett intervall mellan 5 och 7%. Vilket antyder att endera så anser väljarna att frågan är ganska oviktig eller så avspeglar det där påstådda motståndet att frågeställningen i de undersökningar som visade på en "massiv majoritet" var vinklad- eller kanske både och.
Hursomhelst, det intressanta med Sjöstedts tal är att där framgår varför han ser frågan som så viktig. Det handlar primärt varken om att han tror det är en valvinnare eller att han tror det innebär slöseri med skattemedel. Han tror i och för sig på dessa saker också, men det är alltså inte det viktigaste skälet. Det viktigaste skälet framgår 18-19 minuter in i talet där han, efter att ha citerat en viss Nina Björks teori om att huruvida vi är altruistiska eller egoistiska beror på hur samhället organiseras, bland annat säger:
"Ju fler områden som vi lämnar över till det krassa lönsamhetstänkandet desto mer vänjer vi oss som människor i att främst se lönsamheten i oss själva och i andra...Den logik som tillåts råda i välfärden påverkar därför synen på oss själva och varandra. Är vi samhällsmedborgare eller kunder? Är vi medmänniskor eller plus eller minus tecken i någon annans bokföring? Det där gör nånting med mig som människa. Den välfärd vi vill se är en fristad från girighetens logik"
Nu kan jag ju upplysa herr Sjöstedt om att även den offentliga sektorn behöver få plus och minus i sin bokföring att gå ihop. Vänsterpartiet må tro att resurserna blir obegränsade bara man vill men så fungerar det inte, och med vänsterpartistisk politik blir resurserna för övrigt ännu mycket mer begränsade.
Men om vi bortser från den detaljen så är poängen alltså att talet visar att för Sjöstedt så är det en principiell ideologisk fråga som dels handlar om avsky för vinst och dels handlar om en oro för att om det är vinst i "välfärden" (med vilket det i det här sammanhanget avses skola, vård, omsorg) kommer folk att få ett mer kapitalistiskt tänkesätt.
I en tid då svensk politik domineras av principlösa pragmatiker som Reinfeldt & Löfven kan det på sätt och vis upplevas som uppfriskande med en driven ideolog som Jonas Sjöstedt. Problemet är förstås dock att Sjöstedts ideologi är väldigt fel, vilket gör hans politik klart värre än Reinfeldts och Löfvens
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar