Zimbabwe-ekonomisk framgångssaga?

Peter Wolodarskis senaste söndagskrönika handlar om protesterna i Turkiet från landets sekulära medelklass mot den moderat islamistiska premiärministern Tayyip Erdogan.

Krönikan är faktiskt till stor del korrekt, då den är kritisk mot Erdogan och pekar på hur han och hans parti AKP blivit allt mer maktfullkomligt och auktoritärt (med fler fängslade journalister i Turkiet än i diktaturens Kina), dock så tonar den dock ned hur konflikten mellan Erdogan och de protesterande framför allt  handlar om islamism vs sekularism och nämner i det sammanhanget bara Erdogans påstående (eller "påpekande" som Wolodarski märkligt nog formulerar det) gällande protesterna mot den nyligen beslutade skärpningen av alkohollagstiftningen att ”den som dricker är alkoholist”.

Men förutom att mörka sekularismaspekten i protesterna så är det ett annat allvarligt problem. Wolodarski skriver att Turkiet under Erdogan "ökat med 300 procent". Nog för att det är korrekt att Turkiet under det senaste decenniet haft en relativt stark ekonomisk utveckling, men någon fyrdubbling av inkomsterna har det inte varit tal om. Enligt OECD:s databas har den reala ökningen mellan 2002 och 2012 snarare varit cirka 60% (ej justerat för befolkningstillväxt)

Om vi utgår från att Wolodarski inte fritt fabulerar så är enda förklaringen att han måste ha använt sig av en siffra för nominell tillväxt. Men det är förstås ett totalt missvisande sätt att analysera  Om nominell tillväxt är vad man utgår från så är nämligen världshistoriens framgångsrikaste ekonomier Tyskland 1923 och Zimbabwe 2009- följt av diverse sydamerikanska länder under 1970-talet och 1980-talet.