fredag 14 juni 2013

Fakta? Vem behöver fakta?

På få områden så är diskrepansen mellan fakta och etablissemangets världsbild så stor och så uppenbar som när det gäller Israel och "palestina". Ta biståndsminister Gunilla Carlssons artikel i frågan där hon bland annat slriver:

Ockupationen och de expanderande israeliska bosättningarna är de huvudsakliga hindren för tvåstatslösningen och förklarar också biståndsberoendet.

Men om ockupationen och existensen av judar är vad som hindrar tvåstatslösningen, hur kommer det sig att det rådde krigstillstånd före 1967, då Västbanken och Gaza kontrollerades av araber, och då områderna var judenrein? Och hur kommer det sig att i Gaza, där Ariel Sharon 2005 etniskt utrensade alla judar och enligt omvärldens  önskemål åter gjorde det judenrein, så förvärrades konflikten efter det genom att det islamonazistiska Hamas tog makten där?

Och säg inte att "isoleringen" av Gaza förklarar det senare, för den kom långt efter att Hamas tog makten, vilket innebär att det till att börja med inte förekom vare sig någon judisk närvaro eller någon form av blockad, men Gazaborna valde att svara på den eftergiften genom att rösta in Hamas.

Fakta är så tydliga som de går att bli alltså: konflikten pågick långt innan "ockupationen", ja rent ut sagt långt innan Israel ens bildades (då den palestinske ledaren Haj Amin al-Husseini lät organisera antijudiska massakrer så tidigt som 1920), och förvärrades i Gaza efter det att "ockupationen" 2005 avslutades där och kan därför omöjligen vara den huvudsakliga orsaken. Det är så uppenbart som det bara går att bli, om något är huvudsaklig orsak till ett fenomen så skulle dess frånvaro göra slut på fenomenet, vilket det varken gjorde i Västbanken/Gaza före 1967 eller i Gaza efter 2005. Men ändå envisas Gunilla Carlsson och andra med att hävda det.

Hade det inte varit för att detta är officiell svensk politik, och för att det är grunden för att vi svenska skattebetalare tvingas betala 700 miljoner av våra skattepengar till antisemitiska, homofoba och antidemokratiska terrorgrupper som Fatah och Hamas hade det varit bara komiskt att ett helt politiskt etablissemang tror på det. När vi sen ser att resten av regeringen står bakom Carlssons linje och hur den rödgröna oppositionen kritiserar regeringen för att inte stödja Fatah och Hamas och hata Israel tillräckligt blir det komiska bara förfärande.

Det kan dock noteras att även om den nämnda debattartikeln är ensidigt antiisraelisk så hävdar "The Local", en engelskspråkig nättidning om Sverige, att Gunilla Carlsson uttryckt frustration över Fatahs vägran att förhandla före att Israel går med på en rad eftergifter som att stoppa allt bostadsbyggande för judar i vissa områden och att frige ett stort antal fängslade palestinska terrorister (Notera att det är alltså inte eftergifter de  kräver i förhandlingarna, utan eftergifter för att överhuvudtaget förhandla) och därför kanske överväger att sänka biståndet.

Om "The Local" verkligen har rätt i att Sverige planerar att sänka biståndet för att bestraffa Fatah för dess ovillighet att kompromissa är det förstås bra. Men innan en officiell bekräftelse av det kommit förhåller jag mig skeptisk till det.