Svenska försvarsbudgeten bör inriktas mer på vapenteknologi

Denna vecka har svensk vapenindustri fått två utländska orders på vapen. Först beställde USA det bärbara granatgeväret "Carl Gustav", sedan kom den ännu mer uppmärksammade ordern från Schweiz på 22 JAS 39 Gripen-plan.

Detta illustrerar en av de två starka argumenten för att inrikta en större del av försvarsbudgeten på 45 miljarder på utveckling av ny vapenteknologi. Om Sverige lyckas utveckla bättre vapenteknologi så kan vi till vänligt sinnade länder som USA och Schweiz sälja vapen med den nya teknologin, något som ger inkomster som till stor del kompenserar utgifterna för forskningen, något som innebär att vi kan både öka vår militära styrka och minska kostnaderna för det på samma gång. Om vi däremot satsar på att genom värnplikt ha en stor armé finns ingen möjlighet att få pengarna tillbaka, precis som gäller i den grad vi slösar pengar på altruistiska interventioner som i Libyen, Kosovo och Afghanistan.

Det andra starka argumentet är att avancerad vapenteknologi är, åtminstone upp till en viss punkt, viktigare för den militära styrkan än antalet soldater. I båda Irakkrigen, särskilt då det första, hade Irak klart fler soldater än vad som var på plats från de USA-ledda koalitionerna, men det blev ändå en promenadseger för den USA-ledda koalitionen på grund av deras militärteknologiska överlägsenhet. På motsvarande sätt har Israel trots numerär underlägsenhet i flera krig besegrat sina arabiska grannar.

En ökad inriktning på forskning och utveckling av ny militärteknologi innebär alltså en ökad militär styrka till en lägre kostnad, positivt i alla avseenden.