söndag 12 juni 2011

Det verkliga problemet med AKP

Beklämmande nog så pågår det i svenska medier en skönmålning av det måttligt islamistiska Turkiska regeringspartiet AKP (som tyvärr ser ut att vinna en klar seger i dagens val) och när kritik framförs så är det av fel slag.

Här får vi exempelvis läsa att under AKP:s styre sedan 2002 har BNP per capita "fördubblats". Men enligt OECD:s databas så växte BNP bara med 46% mellan 2002 och 2010, och även om vi tror på dess prognos om 6,5% tillväxt i år så blir det bara 55%. Och det är alltså totalsiffran, per capita tillväxten är klart lägre än så då folkmängden ökat med drygt 10%, så per capita tillväxten blir snarare runt 40%.

Förvisso så är även det starka siffror, men långt ifrån så starka som det sägs och dessutom bör man ha i åtanke att tillväxten då i hög grad var en cyklisk återhämtning från en mycket djup lågkonjunktur 2001 då BNP föll med 9,5%.

Sen har vi denna beklämmande ledare från Annika Ström Melin, där i och för sig kritik riktas mot AKP-ledaren Erdogan, men det är för att han i allt för hög grad enligt Ström-Melin hyllar det moderna Turkiets grundare, Kemal Atatürk.

Förvisso var inte allt Atatürk gjorde positivt, men faktum är att Turkiets relativt höga inkomstnivå och frihet relativt andra muslimska länder utan stora mängder olja är Atatürks förtjänst. Han såg till att genomföra en radikal sekularisering och anpassning till västerländska värderingar och seder (inklusive att det turkiska språket antog en variant av det latinska alfabetet istället för som tidigare en variant av det arabiska alfabetet). Denna långtgående avislamisering och västanpassningen gjorde också att det turkiska samhället kom att bli klart mer västerländskt än exempelvis arabvärlden och Iran, både i avseendet högre frihet och högre utvecklingsnivå.

Problemet med AKP är det motsatta, nämligen att trots dess formella hyllande av Atatürk har de försökt återislamisera Turkiet, om än väldigt gradvist och hittills som tur var därmed måttligt då man varit rädd för det sekulära Turkiets väktare i form av militären, domstolarna och medelklassen i Istanbul och andra storstäder. Problemet är att ju längre AKP sitter vid makten desto mer hinner de återislamisera och försvaga det sekulära Turkiets väktare.

Problemet med AKP är alltså verkligen inte dess formella hyllande av Atatürk, utan tvärtom det hot det utgör mot Atatürks sekularistiska omvandling av Turkiet.