fredag 17 maj 2013

Om överskottsmålet

En diskussion har på senare tid uppstått kring överskottsmålet. Allt fler kräver att det slopas, och i dag det är det mest Socialdemokraternas Magdalena Andersson och vissa borgerliga ledarsidor som försvarar det.

Själv är jag i princip emot det i nuvarande läge. När det infördes i slutet av 90-talet då var det berättigat för då hade staten efter de stora underskotten i början på 90-talet fått en mycket stor statsskuld och då låg upplåningskostnaden på 5-6%. Staten hade då därför en total räntekostnad på ungefär 4% av BNP som det var angeläget att få ner.

Men nu har skulden halverats som andel av BNP samtidigt som staten faktiskt tack vare exempelvis valutareserven och de statliga bolagen faktiskt har en betydande finansiell nettoförmögenhet. Samtidigt har upplåningskostnaden sjunkit till 0,75-1,75% (beroende på löptid), vilket innebär att räntekostnaden i förhållande till ekonomins storlek nu bara är en dryg tiondel av vad den var när målet infördes.Tar man hänsyn till inflationen så tjänar staten inget alls på att fortsätta spara, även om inflationen skulle fortsätta ligga under 2%-målet.

Att en stat som redan har en betydande nettoförmögenhet ska fortsätta att i praktiken tvångsspara medborgarnas skattepengar till nollavkastning framstår inte som rimligt när det finns så många angelägna skattesänkningar som borde genomföras.

Ett motargument är att räntorna kan komma att stiga i framtiden och att det då blir fördelaktigt att ha betalat av på statsskulden. Förvisso, men i en världsekonomi som bygger på låga räntor lär det dröja vääldigt långt in i framtiden.

Då framstår lägre skatter, även i icke-optimala former som jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt som mer angeläget, för att då inte tala om hur mer ekonomiskt optimala men tyvärr mer politiskt orealistiska skattesänkningar som slopad värnskatt, sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt kapitalinkomstskatt hade varit. Det är därför att hoppas att regeringen i praktiken helt ignorerar överskottsmålet när de beslutar om nästa års skattesänkningar och låter oss behålla så mycket som möjligt av våra pengar.

Skulle det, som det är hög risk för, bli en rödgrön regering efter nästa val och alternativet till överskott är stora utgiftsökningar då framstår nog överskott som inte så dumt trots allt. Men så länge vi har en borgerlig regering så bör de inte låta något överskottsmål hindra skattesänkningar.