Att jämställa krav på andra förintelse med kristdemokrati

Broderskapsrörelsen, gruppen av "troende" socialdemokrater är igång igen med sin kamp för islamism. Dess ordförande Peter Weiderud noterar att om Mubarakregimen faller då kan det bli det islamistiska Muslimska brödraskapet som tar över, något som även jag pekat på. Men till skillnad från mig så välkomnar han detta.

Han menar också att omvärlden måste välkomna detta, och menar att omvärldens negativa hållning när Muslimska brödraskapets palestinska gren, Hamas, blev vald till makten var fel. Och även om man medger att det finns mer extrema grupper så är islamister i regel ungefär som europeiska kristdemokrater, bortsett då från att islamister i broderskapsrörelsen ögon är trevligare för att de "slår underifrån".

Det hela är så förvridet att det är svårt att veta var man ska börja. Egentligen räcker det dock med att kolla lite närmare på den grupp som man menade var felbehandlat och missförstått och i grunden lite trevligare än kristdemokraterna, alltså Hamas, som som sagt har sina rötter i och har samma ideologi som det Muslimska brödraskap som kanske kan ta makten i Egypten.

En Hamaspredikant i Gaza uttrycker sig så här om judarna:


Översatt säger han då bland annat "Å Allah, släpp lös dina krafter på judarna. Snälla Allah, döda dem allihopa. Låt inte någon överleva".

Weiderud anser alltså att en rörelse som kräver judarnas utrotning är i grunden något mer sympatisk än kristdemokraterna. Det illustrerar med all önskvärd tydlighet hur förvriden världssyn som Weiderud och Broderskapsrörelsen har.

Risken med att ge bistånd till "moderata" arabledare

Som alla som följt nyhetsrapporteringen de senaste veckan vet så har Tunisiens diktatur fallit och Egyptens diktatur löper en hög risk att möta samma öde.


Nästan alla svenska tyckare anser att detta är bra då diktaturerna där inte är bra.
Och om det skulle bli så att relativt liberala krafter tar över så skulle jag naturligtvis hålla med om det.

Problemet är dock att bara för att något är dåligt så innebär det inte att det som ersätter dem är bättre. Den sista tsaren av Ryssland och den sista shahen av Iran var båda dåliga i en absolut bemärkelse, men det som ersatte dem, alltså Vladimir Lenin (och därefter Josef Stalin) respektive Ayatollah Khomeini visade sig vara mycket värre.

Förhoppningsvis slutar händelseutvecklingen nu i Tunisien, Egypten och kanske andra arabländer lika illa som Ryssland 1917 och Iran 1979. Men risken finns.

Detta vore för övrigt särskilt allvarligt i Egypten. Dels för att Egypten är det befolkningsmässigt största arablandet och dels för dess mer strategiska läge som granne till Israel och som den som kontrollerar Suezkanalen.


Skulle fundamentalisterna i Muslimska brödraskapet, ur vilken såväl Hamas som al-Quaida växt fram,  ta makten skulle inte bara egyptiernas frihet begränsas ännu mer än idag, utan det skulle också bli risk för krig.  Under Mubaraks tid har den egyptiska regimen fått avancerad militärteknologi för miljarder årligen från USA, vapen som skulle stå till Muslimska brödraskapets förfogande om de tar makten. Risken finns då att de i tron att dessa vapen, som är mycket bättre än vapnen man hade i tidigare krig, och Egyptens numerära överlägsenhet innebär att de skulle kunna besegra Israel i ett nytt krig tillsammans med Syrien, Hamas och Hizbollah.

En annan fördel som Egypten skulle ha i ett sådant krig är att man skulle kunna anfalla Israel från baser i Sinai, medan man i kriget 1973 var tvungen att börja från baser på andra sidan Suezkanalen.

Nu är jag trots det inte särskilt orolig för att Egypten och dess eventuella framtida allierade skulle ändå vara mycket negativt, särskilt då som Egypten kan komma att använda sin kontroll av Suezkanalen som ett utpressningsmedel för att stoppa amerikansk hjälp till Israel på motsvarande sätt som gulfstaterna gjorde med oljan 1973.

Vad risken för det visar är att det är riskabelt att sälja vapen till och ge bistånd även till relativt västorienterade arabledare som Mubarak. Dessa tillgångar kan nämligen hamna i islamisters händer om dessa lyckas störta de västorienterade ledarna.

Det visar också risken för Israel att göra eftergifter om land. Även om vi nu för diskussionens skull antar att Fatah/PLO är sansade (vilket kan ifrågasättas) så är det inget som säger att de kommer att styra i all evighet. Fatah kan bli avsatta på samma sätt som Mubarak kanske blir och som de faktist för övrigt redan själva blivit i Gazaremsan. Ett avtal med Fatah där Israel lämnar Västbanken skulle kunna innebära att Hamas senare kan attackera Israel bara meter från västra Jerusalem och bara någon kilometer från de yttre delarna av Tel Aviv och resten av den tätbefolkade kustremsan med raketer och missiler från Iran, Syrien och kanske då även Egypten.

"Skandal": Ikea följer svensk skattelagstiftning

Socialistiska vänstertelevionen (SVT) anser sig ha avslöjat att IKEA gjort något skandalöst: man har enbart betalat de skatter som den svenska skattelagstiftningen ålägger dem att betala. Eller som man själv uttrycker det så "skatteplanerar" man.

Men såvitt jag kan se så är ingen av IKEA:s drag olagliga, utan man har helt enkelt utnyttjat de lagliga möjligheter att skatteplanera. Men vad är fel med det? Om lagen tillåter det så är det högst förståeligt att IKEA utnyttjar de möjligheter som finns att minimera skatten då de annars helt i onödan skulle betala in mer än lagen kräver.

Exakt hur många av de reportrar som säger sig uppröras av detta betalar in mer i skatt än vad de är skyldiga att göra? Inga alls skulle jag gissa. Fram tills dess någon gör det så är de inget annat än hycklare när de kritiserar IKEA.

Man bör ju också komma ihåg att tack vare IKEA:s verksamhet så har många tusen fått jobb i Sverige, något som staten tack vare skatterna från det och lägre bidragskostnader tjänat väldigt mycket på.

Stoppa dåliga butikers vinstutdelning!

Vinstuttag för butiker ska vara möjliga, men det förutsätter att man uppfyller alla krav och kriterier och har en god kvalitet. Om man missköter verksamheten och inte uppfyller kraven vill vi kunna begränsa vinstuttagen. I dag är det möjligt att missköta en butik och ändå ta ut en vinst, och det tycker jag är provocerande.

----

Nej, jag tycker naturligtvis inte vad som stod i ovanstående stycket. Men tänk om någon politiker hade sagt något sådant. Då skulle han eller hon med rätta hånas och avfärdas. Om en butik inte ger värde för pengarna till kunderna så lär man till slut få så kunder att man skulle gå i konkurs.

Men idag sa Jan Björklund exakt vad jag skrev i första stycket, bortsett från det där med "butik" där han istället sa "skola. Och det är lika löjligt att resonera så när det gäller skolor, då en skola som ger dålig kvalitet lär väljas bort av eleverna.

Det kan ju också noteras att det här är en sanktion som uteslutande riktar sig mot privata skolor då besparingar i kommunala skolor inte räknas som "vinstutdelning".

Varför genomför då en skolminister från ett parti som kallar sig liberalt ett sådant löjligt och antiliberalt förslag? Det kan bero på att Folkpartiet tvärtemot sitt rykte bland många borgerligt sinnade är mestadels irrationellt och antiliberalt i skolfrågor, vilket är varför det är tragiskt att de fått ansvaret för denna fråga.

Fackens hot leder till färre investeringar i Sverige

IF Metalls ordförande Stefan Löfven, som normalt är relativt vettig för att vara ordförande för ett LO-förbund (vilket dock som detta fall illustrerar säger betydligt mer om de andra LO-ordföranderna än om Löfven), hotar att om företagen ökar ledningarnas bonusar och aktieutdelningar för mycket då kommer man att öka sina lönekrav.

Problemet är att åtminstone för utdelningarna så kan detta hot vara kontraproduktivt om det faktiskt förverkligas. Anledningen är att företagen beslutar om utdelningar i hög grad utifrån om företaget kan åstadkomma hög avkastning med nyinvesteringar eller om de gör större nytta hos aktieägarna. Om facken i ilska över höga utdelningar driver upp lönerna så blir det mindre lönsamt att investera i Sverige.

Detta kommer i vissa fall att leda till att företagen investerar utomlands och i andra fall faktiskt leda till att man ökar utdelningarna då fackens lönekrav inte gör att man själv kan få någon bra avkastning på pengarna. I vilket fall som helst så kommer dock inte Löfvens hot att innebära fler investeringar i Sverige som jag förmodar avsikten var, utan tvärtom lär det leda till färre investeringar.

Fas 3 är inte ekonomiskt rationellt

Alliansregeringens jobbpolitik kan sägas bestå av två delar: en bra som är inriktad på att genom sänkta skatter och stramare bidragssystem göra det generellt mer lönsamt att arbeta och anställa.

Men den innehåller också en lång rad riktade åtgärder av ett slag som borgerliga politiker innan de vann regeringsmakten ofta med rätta avfärdade som "amspolitik".

Detta trots att all sund teori och erfarenhet visar att mer av generella sänkningar hade varit mer effektivt-och för övrigt också mer frihetligt.

Varför gör de det då? Ja, det är för att de tror att det visar att de "bryr sig" om grupper som är överrepresenterade i utanförskapet, som ungdomar, invandrare och långtidsarbetslösa samt att de tror att det ska få folk att tro att de är smkarta och sofistikerade.

Angående det första om att "bry sig" om "utsatts grupper" så bygger det som jag påpekat tidigare på en felsyn. Det spelar i sig ingen roll huruvida vissa grupper är överrepresenterade eller ej såvida det inte påverkar det totala antalet i utanförskap. Det blir ändå samma kostnader för staten och lika antal individer som får en begränsad inkomst.

Ett minskat antal ungdomar under 26 eller invandrare i utanförskap är inte till någon nytta om det sker till priset av en lika stor eller större ökning av personer över 26 och svenskar i utanförskap.

Riktade åtgärder kan därför endast rättfärdigas om det innebär att det totala antalet i utanförskap minskas-men det finns som sagt ingen anledning att tro att de ska göra det mer än generella åtgärder-tvärtom.

Sen är den andra förklaringen att jag tror att vissa politiker tror att specialutformade åtgärder riktade mot vissa grupper får dem att framstå som smartare. Att sänka inkomstskatten eller arbetsgivaravgifterna eller bidragen med x % för alla framstår som väldigt enkelt, medan mer komplicerade åtgärder framstår som mer sofistikerat.

Men om man inte har några bevis på att det fungerar bättre så är sådana "sofistikerade" åtgärder bara ett tecken på att politikerna tvärtom är dumma-eller tror vi väljare är dumma. Det är ungefär som om någon skulle vilja bli erkänd som smart för att man kommer på någon avancerad plan för att få upp en chipspåse genom att långsamt nöta upp förpackningen utifrån när det gått betydligt snabbare och enklare att slita upp den på normalt sätt.

Den på senare tid med rätta alltmer kritiserade "jobb- och utvecklingsgarantin" i "Fas 3" som regeringen införde 2007 är ett exempel på hur regeringens strävan att framstå som att de "bryr sig" och är smarta har ledit till något mycket dumt . Det går ut på att företag inte bara ska slippa betala någon lön om de utnyttjar de långtidsarbetslösa i "Fas 3", utan de ska tvärtom få 5000 kronor i månaden.

Detta system kostar därför staten betydligt mer än vad det hade kostat staten att bara passivt betala ut bidrag, samtidigt som det inte innebär någon högre inkomst för de arbetslösa.

Försvarare av systemet menar att alternativet att bara passivt betala ut bidrag är oacceptabelt. Men faktum är att då det kostar skattebetalarna ännu mer så är detta  ännu mycket mer oacceptabelt såvida det inte går att visa att tillräckligt många (för att finansiera de inledande kostnaderna) fler i framtiden får riktiga jobb som de annars inte skulle ha haft.

Något sådant har dock inte kunnat visas. Tvärtom visar de studier som gjorts att bara 4% av deltagarna får riktiga jobb efteråt. Och då bör man tänka på att många av dessa skulle ha fått jobb iallafall och att det finns risk att aktiveringen i sig tränger undan riktiga jobb.

Det finns alltså goda skäl att tro att "Fas 3" inte bidrar till några nya riktiga jobb alls utan tvärtom kan ha negativ effekt. Hade man istället satsat de pengar som slösats på "Fas 3" på större skattesänkningar hade vi däremot fått nya riktiga jobb.

Regeringen borde sluta upp med sitt amstramsande och istället mer konsekvent satsa på tillväxtskapande skattesänkningar.

Lars Ohlys förvirrade straffresonemang

Jag såg delar av partiledardebatten idag. Det som slog mig var att Lars Ohly helt klart var den skickligaste debattören. Hans åsikter är vänsterextrema och felaktiga varför hans parti inte blir populärt men givet de åsikter som vänsterpartiet har så är faktiskt Ohly den kanske skickligaste företrädaren, vilket innebär att om inte vänsterpartiet tänkt ompröva sin politik så är nog Ohly det för dem bästa valet.

Jimmie Åkesson föreföll i debatten vara medveten om att många tycker att SD är för fixerade vid invandrings- och integrationsfrågor så han försökte delvis bredda partiet genom att tala om vikten att bekämpa den ökade brottsligheten genom hårdare straff. I det sammanhanget så konfronterade han Lars Ohly, vars parti tvärtom kräver lägre straff för våldsbrott (däremot vill de ha hårdare straff för det offerlösa brottet att betala någon för sex) .

Ohlys svar var att påstå att hårdare straff skulle öka brottsligheten, ett påstående som saknar all slags vetenskaplig förankring (tvärtom är forskarna ganska eniga om att det har en brottsminskande effekt, oenigheten gäller hur stor denna effekt) och som för övrigt också får lite underliga implikationer när det gäller vänsterpartiets krav på höjda straff för sexköp.

Om denna teori är korrekt så innebär ju deras förslag att det kommer att bli fler sexköp! Jimmie Åkesson var dock inkapabel att peka vare sig på Ohlys ovetenskaplighet och logiska brister.