Varför Libyen och inte Iran?

Idag röstade då Riksdagen med stor majoritet igenom att svenskt stridsflyg ska delta i den utländska interventionen i Libyens inbördeskrig. Bara Sverigedemokraterna intog den vettiga hållningen att rösta emot.

Jag har redan i två inlägg (se här och här) förklarat varför interventionen i Libyen är fel och varför därmed det är fel med ett svenskt deltagande, så först tänkte jag att det inte finns så mycket för mig att tillägga. Men vid närmare eftertanke så finns det åtminstone tre nya poänger jag vill framföra..

Det är för det första lustigt att se hur Vänsterpartiet och andra inom vänstern som Aftonbladets ledarsida och Andreas Malm efter att under lång tid hävdat att det "inte finns några militära lösningar" i Afghanistan nu helt plötsligt hävdar att det motsatta gäller i Libyen. Då förhållandena inte är identiska så är det i och för sig inte nödvändigtvis en motsägelsefull position, men ingen vänsterdebattör har mig veterligen förklarat skillnaden. Jag kommer till en möjlig förklaring i slutet av denna post.

För det andra så har jag delvis ändrat uppfattning sedan mina tidigare inlägg. Inte när det gäller klokheten i att intervenera, tvärtom har jag stärkts i min övertygelse att det var fel då rebellerna framstår som allt mer och mer osympatiska och då min förutsägelse att interventionen skulle leda till ett mer utdraget inbördeskrig (vilket både leder till att fler dödas och att världsekonomin skadas på grund av ett högre oljepris)  visat sig vara helt korrekt. Utan det jag hade fel när jag tänkte att nu när misstaget att börja intervenera redan gjorts och så att säga är "spilld mjölk" så är klokast att intensifiera det för att störta Kadaffi.

Denna senare analys grundade sig på erfarenheten från 80-talet då Kadaffi hämnades tidigare bombningar med terrordåd, och risken att han nu ska hämnas på liknande sätt. Men med tanke på hur osympatiska rebellerna framstår och med tanke på hur inriktad Kadaffi verkar vara på att till varje pris behålla sin makt, är det nog dock klokast att istället omedelbart avbryta interventionen, låta Kadaffi vinna men varna honom att om hans regim kommer att övervakas noggrant och om de ens börjar förbereda terrordåd eller liknande då kommer vi omedelbart att inleda fullskaligt krig för att krossa hans regim. Då Kadaffi som sagt i grunden bara bryr sig om sin makt skulle en sådan varning nog skrämma upp honom tillräckligt, särskilt då om man synligt för Kadaffi vidtog förberedelser för att verkställa hotet vid eventuell olydnad.

För det tredje så bör vi fråga oss varför man väljer Libyen snarare än Iran för en intervention. Kadaffi har trots allt under de senaste två årtiondena inte utgjort ett hot mot oss, medan Iran är ett stort hot och det största problemet som Mellanöstern har. Iran är för islamism och jihadism vad Sovjetunionen var för kommunism: inte bara det viktigaste landet där sharialagar tillämpas, utan också en inspiration för och sponsor av jihadister (inte alla, men många) runt om i världen.

Vi har alltså ett starkt intresse av att eliminera ayatollahregimen i Iran, till skillnad då från Kadaffiregimen. Och ja, precis som Kadaffiregimen har regimen i Iran använt brutalt våld och mördat regimmotståndare för att slå ner de uppror som varit där, så varför ingriper då västländerna mot Kadaffiregimen men inte mot ayatollahregimen i Iran?

Det finns nog flera skäl till det, men det framstår som allt tydligare att det kan ha skett på grund av, och inte trots, att vi har ett intresse av att störta ayatollahregimen men inte Kadaffiregimen.

Som Carl Svanberg påpekade så har västlig utrikespolitik allt mer genomsyrats av en irrationell altruistisk moral att det är fel att agera i vårat egenintresse och rätt att uppoffra oss för andra. Och om uppoffringen sker för jihadister som hatar oss då är det bara ännu bättre enligt denna syn. Det skulle då förklara exempelvis Vänsterpartiets helomvändning när det gäller klokheten i "militära lösningar".

What's Wrong With This Picture?

I tredje sista stycket i en debattartikel från Moderaternas Sofia Arkelsten och Mats Gerdau så skriver de:

Den [arbetslinjen] måste vi slå vakt om, och inte avveckla och ersätta med bidragslinjen som de rödgröna vill.

Men sen i nästa stycke skriver de:

Nu höjer vi flerbarnstillägget i barnbidraget och bostadsbidraget till flerbarnsfamiljerna.

Hmmm.......

Alkohol och fattigdom

För att återigen bekräfta Kristdemokraternas rykte som nykterhetsfanatiskt förmynderiparti så skriver förmynderiminister Maria Larsson i en debattartikel nu att barnfattigdom skulle bero på....alkohol.

Exakt på vilket sätt det skulle orsaka fattigdom anger hon inte, än mindre kommer hon med minsta antydan till belägg.

Om vi ska vara välvilliga och anta att av avsaknaden av det skulle bero på utrymmesbrist och därför försöka föreställa oss vad hon menade, kan vi notera att det finns två tänkbara sätt: dels att utgifterna för alkohol innebär att det blir mindre över till annat och dels att det minskar förmågan att dra in inkomst.

Om vi börjar med utgiftsaspekten så är det förstås sant att givet att man inte har obegränsade inkomster så innebär utgifter på alkohol minskat utrymme för andra utgifter. Men i den mån detta är ett problem så bör man då för att begränsa detta problem sänka eller helst slopa de särskilda punktskatterna på alkohol för att minska risken att dessa utgifter skapar finansiella problem hos vissa personer, och det är knappast vad Larsson tänkt sig (tvärtom vill hennes parti höja alkoholskatten).

Dessutom har detta för övrigt ingen betydelse för de officiella fattigdomsmåtten då dessa utgår ifrån inkomst, inte "inkomst minus alkoholutgifter".

Om vi sedan fortsätter med inkomstaspekten så finns det inga belägg för att alkoholkonsumtion minskar inkomsten. Tvärtom visar så gott som alla studier (se exempelvis här) ett positivt samband mellan alkoholkonsumtion och inkomst mellan olika grupper.

Det faktum att muslimska invandrargrupper (som torde ha väldigt låg konsumtion av religiösa skäl) är kraftigt överrepresenterade bland personer med låg inkomst, illustrerar också att alkohol inte orsakar låg inkomst.

Nu kanske vissa skulle invända att orsakssambandet bakom den positiva korrelationen mellan alkohol och inkomst är det omvända, alltså att högre inkomst orsakar högre alkoholkonsumtion, snarare än tvärtom. Och förvisso är det nog huvudorsaken, men poängen är att det här illustrerar att det inte finns något belägg för att alkoholkonsumtion sänker inkomsten.

Då det inte finns något belägg för att alkoholkonsumtion skulle sänka inkomsten och då utgiftsaspekten talar för sänkt alkoholskatt, så är slutsatsen av en koppling mellan fattigdom och alkohol inte som Larsson tror att vi behöver mer förmynderi, utan snarare mindre (i form av sänkt alkoholskatt).

Om EU-skatter och EU-budget

Efter det att de 3 folkpartistiska EU-parlamentarikerna vänt sig emot Reinfeldts förespråkande av en bantning av EU-budgeten och samtidigt förespråkat att EU ska kunna ta ut skatter direkt, så har många liberala debattörer rasat mot dem.

Mathias Sundin, rent allmänt sett en av de mest vettiga folkpartisterna som går att finna menar exempelvis att om man ger EU rätt till direkt beskattning så går man principiellt med på ett steg mot en federation.

Jag är helt klart för en minskning (ju radikalare desto bättre, ja, allra helst eliminering) av EU-budgeten. Dels för att Sverige som nettobidragsgivare missgynnas av EU-utgifter men ett ännu viktigare skäl är att utgifterna på exempelvis jordbrukssubventioner och byråkrati i Bryssel inte gör någon nytta. Och då direkt EU-beskattning underlättar en utgiftsexpansion så är det något negativt.

Dock förtjänar det att påpekas att det redan finns direkta EU-skatter.

Dels handlar det om importtullintäkter på en rad varor som EU direkt tar ut, minus en ersättning till medlemsländerna för att de driver in pengarna. Dessutom så får EU en viss förutbestämd andel av momsintäkterna.

Den svenska regeringen kan och bör motsätta sig ytterligare EU-beskattning och ytterligare EU-utgifter och bör verka för att dessa istället minskas eller helst helt elimineras. Men principen om EU-beskattning har redan blivit ett faktum.

Barnfattigdom beror inte på jobbpolitiken

Tino Sanandaji påpekar att den barnfattigdom som nyvalde S-ledaren Håkan Juholt och andra inom vänstern tjatar så mycket om inte beror på regeringens jobbpolitik (alltså strategin med sänkta marginalskatter och stramare bidrsgssystem), utan snarare på dess (och den föregående S-regeringens) invandringspolitik.

Nästan två tredjedelar av alla fattiga barn har utländsk bakgrund och sannolikheten att de ska vara fattiga är nästan 8 gånger högre än för barn med svensk bakgrund.

Det är nog inte heller en alltför vågad gissning att vissa invandrargrupper, exempelvis somalier och afghaner är ännu mer överrepresenterade, medan invandrare från exempelvis Finland och Tyskland har en låg eller obefintlig överrepresentation.

Man kan ju ifrågasätta om detta i sig är ett skäl för att begränsa invandringen. Det är definitivt inte det om det är av omsorg för de fattiga invandrarna eftersom dessa i nästan alla fall skulle ha varit ännu fattigare i sina hemländer.

Det enda skälet, förutom den separata frågan om kostnader för statskassan, till det skulle då vara motstånd mot inkomstskillnader inom ett land, något som främst vänstern står för. Jag tvivlar dock på att Juholt skulle våga föreslå minskad invandring, i alla fall inte den asyl- och anhöriginvandring som bidrar till ökningen. Då är det då bekvämare att skylla det på jobbpolitiken, trots att det är sakligt felaktigt.

North Korea Hour ("Earth Hour") vs Human Achievement Hour

I morgon klockan 20.30 är det då dags för North Korea Hour, eller Earth Hour som dess anhängare kallar det. Tanken är att vi som symbolhandling under en timma ska ha det som det ständigt är i större delen av Nordkorea (som på satellitfotot nedan är det nästan helt mörka området mellan Kina och Sydkorea).

Men vilken symbolik är det att släcka ner ljus och på något sätt antyda att detta skulle vara en ädel handling? Detta implicerar faktiskt ett motstånd mot modern mänsklig civilisation och en återgång till "Dark ages", som faktiskt var just detta i fler än ett avseende (på den tiden låg exempelvis medellivslängden på 30 till 35 år).

Förmodligen oavsiktligt så avslöjar den "gröna" rörelsen genom detta val av symbola sin bokstavligen och bildligen mörka sida.

Bortsett från att jag ibland stödköper israeliska varor för att motverka nazisters, muslimers och vänsteranhängares bojkotter av dessa så brukar jag avstå från motaktioner mot dumma aktioner. Men i det här fallet ska jag dock delta i den motaktion som Ayn Rand Center for Individual Rights tillsammans med Competitive Enterprise Institute kommit med, nämligen Human Achievement Hour, där man under denna timme ska ha alla lampor påslagna för att hylla de uppfinningar som gjort belysning med lampor och andra framsteg under de senaste 300 åren som gjort det moderna samhället möjligt. Jag uppmanar även alla läsare av denna blogg att göra likadant.

Riksbanken bör avstå från fler räntehöjningar

Den senaste finansmarknadsstatistiken visar att faran för en bostadsbubbla avtar. Ökningstakten för bostadslån föll i februari i år från 8,3% i januari och 10,3% i februari ifjol till 7,9%. Ökningarna av ickebostadsrelaterade lån till hushåll och till företag var mer stabila, men de var mycket lägre till att börja med.

Samtidigt så föll penningmängdstillväxten till -0,6%, att jämföra med 1,7% i januari och 9,2% i februari ifjol. Tillsammans med den fallande ökningstakten för konsumentpriser exklusive räntor samt den starka kronan antyder detta att de monetära förhållandena nu blir allt mer deflationistiska. Mot bakgrund av det bör nog Riksbanken ställa in planerade räntehöjningar tills vidare.