Sverige bör inte delta i interventionen i Libyen

Det pågår nu en diskussion om huruvida Sverige bör delta i FN-interventionen i Libyen. Svaret bör vara nej på den frågan. Anledningen är dels att det skulle kosta Sverige en hel del och vi bör alltid ha sparsamhet med skattebetalarnas medel som "default"-val.

Vidare finns det starka skäl att ifrågasätta klokheten i interventionen av skäl jag diskuterade häromdagen, nämligen i korthet (för mer utförlig diskussion av det se inlägget):

1) Genom att det gjort inbördeskriget i Libyen mer utdraget (det hade förmodligen varit över nu utan ingripandet) så lär det förmodligen skapa fler och inte förre civila dödsoffer i Libyen.
2) Det mer utdragna inbördeskriget kommer dessutom att kosta Sverige stora belopp eftersom det innebär att oljepriset kommer bli högt under en längre tid.
3) Flygförbudszoner stoppar inte dödande av civila som erfarenheterna från Bosnien visade.
4) Om interventionen misslyckas med att utplåna Kadaffiregimen kan det leda till att vi blir måltavlor för hans hämnd, på motsvarande sätt som han hämnades de amerikansk-brittiska bombningarna av Libyen 1986 genom att spränga sönder ett amerikanskt passagerarflygplan över Lockerbie i Storbritannien 1988.
5) Kadaffi är förvisso avskyvärd, men det kan mycket väl vara så att rebellerna, vars mål förutom störtandet av Kadaffi media aldrig diskuterat, är minst lika avskyvärda, eller till och med ännu mer avskyvärda.

Och som illustrerades av Usama bin Ladins medhjälpares agerande gentemot USA (bland annat) den 11:e september 2001 trots den hjälp bin Ladin fick av USA i att driva ut de sovjetiska trupperna ur Afghanistan så kan vi knappast lita på att rebellerna av tacksamhet kommer att vara vänliga mot oss.

Angående den sista punkten så finns det också allt starkare tecken på att rebellerna till stor del består av jihadister. Som påpekas av min favoritkolumnist i Mellanösternfrågor, Caroline Glick, i ytterligare en av hennes väldigt klarsynta kolumner, så är östra Libyen där rebellerna har sitt starkaste fäste också ett av världens starkaste fästen för al-Quaida, och det område som i förhållande till folkmängden "bidragit" med flest utländska självmordsbombare i Irak.

Rolling Stone magazine bekräftar bilden av rebellkontrollerade östra Libyen som ett starkt fäste för militant islamism.

Det innebär inte nödvändigtvis att rebellerna är militanta islamister. Men risken för det är hög. Och skulle det bli så efter att den svenska staten ingripit då blir den moraliskt ansvarig för att skapa ett islamistiskt fäste.

Det finns inget att vinna och mycket att förlora på att intervenera i Libyens inbördeskrig. Det rationella valet är därför att avstå.

Poirier-Martinssons orwellianska försvar av SVT

Efter att tidigare ogillat vad Roland Poirier Martinsson skrivit, så har jag de senaste året kommit att börja gilla hans inlägg allt mer och mer. Dagens kolumn i SvD där han försvarar SVT är dock ett riktigt bottennapp som påminner om hans äldre artiklar.

För det första så frågar han man "hur man kan vara borgerlig och ändå motståndare till public service". Det måste nog kvalificera sig som årets dummaste fråga. Det är som att fråga "hur man kan vara likhetsfeminist och ändå förespråka könskvotering" eller "hur man kan vara socialist och ändå vara för fördelningspolitik" eller "hur man kan vara sverigedemokrat och ändå motståndare till fri invandring".

Så kallad "public service", alltså statstelevision och statsradio för att använda ett ärligare uttryck, är tvångsfinansierad via den skatt på innehav av TV-apparater som kallas "TV-licens". Borgerligt sinnade personer förespråkar ett minimering av skatteuttaget och därför är den naturliga borgerliga hållningen att vilja slopa denna onödiga skatt.

Hans förvirring kring borgerlig ideologi blir värre när han talar om att det innebär att "samhället behöver en sammanhållande historisk, kulturell och inte minst vardaglig erfarenhet". Vad som menas med denna floskelrabbling är oklart, men det där med att staten ska skapa "samhällelig gemenskap" låter faktiskt mer som det som ideologier som socialism och fascism brukar förespråka. Martinsson tycks förväxla borgerlighet med socialism alternativt fascism.

Detta är dock inte det enda dumma i kolumnen. Exempelvis så har han en fullständigt verklighetsfrämmande teori att marknaden inte klarar av att förmedla seriös samhällsbevakning. Alldeles bortsett från att det är en distinkt socialistisk teori så finns det ingen anledning att tro det med tanke på att privata TV-kanaler har ett intresse av att förmedla det då folk efterfrågar det och mycket riktigt så kan vi se att privata TV-kanaler i både Sverige (framförallt då TV4) och utomlands förmedlar det.

Poirier-Martinsson är för övrigt missnöjd med vissa av programmen i de privata kanalerna, vilket för övrigt jag också är. Men jag är också missnöjd med många program i SVT, och det verkar Poirier-Martinsson vara. Men som tur var behöver vi ju inte se dem om vi inte vill. Skillnaden mellan dessa är dock att ingen tvingar oss att betala för de privata kanalernas program, medan det däremot råder tvång att betala för SVT:s program.

FN-beslutet om Libyen riskerar skapa stora problem

De flesta från liberaler till socialdemokrater applåderar beslutet i FN:s säkerhetsråd om en "flygförbudszon" i Libyen i det påstådda syftet att skydda civilbefolkningen men inte avgöra vem som ska styra Libyen, som nu börjat genomföras av amerikansk-brittiska-franska styrkor. Trots att jag avskyr Kadaffi (eller hur man nu ska stava hans namn, det finns åtminstone ett dussin olika alternativ) lika mycket som andra så är jag dock mer negativ.

För det första så finns det rent militära risker då ett sådant flygförbud måste genomdrivas med stridsflygplan som kan skjutas ner med libyskt luftvärn. Förhoppningsvis och troligtvis så kan det slås ut helt nu under den inledande attackvågen, men det finns en risk att det inte helt lyckas.

För det andra så kan flygförbudet om det genomdrivs effektivt medföra ett mer utdraget inbördeskrig och därmed fler dödsoffer. Som det nu är så verkar Kadaffis styrkor ha övertaget, men med ett flygförbud skulle de båda sidorna bli mer jämnstarka varför det blir ett mer utdraget inbördeskrig. Detta innebär fler dödsoffer och större störningar av världsekonomin då oljeleveranserna störs ännu längre.

Flygförbudet motiveras ibland med att det ska förhindra Kadaffi från att massakrera civila, men skulle han ha för avsikt att göra det så är det inget som förhindras av ett flygförbud. Det rådde trots allt flygförbud över Bosnien 1995, men det hindrade inte serberna från att genomföra massakern i Screbrenica.

Ett annat problem är att även om ett flygförbud ökar rebellernas chanser att segra så kan Kadaffi ändå segra då hans trupper har bättre vapen. Risken är då att Kadaffi, som han har hotat, senare försöker hämnas den västliga interventionen genom att aktivt stödja al-Quaida och annan terror. Sprängningen av Pan Am-planet 1988 var ju Kadaffis hämnd för de amerikansk-brittiska bombningarna av Libyen 1986, så Kadaffi är helt klart kapabel till sånt.

Ytterligare ett problem är att vi inte vet något om rebellerna annat än att de är emot Kadaffi. Då Kadaffi är klart mer avskyvärd än Egyptens Mubarak eller Tunisiens Ben Ali är oddsen i Libyen bättre för att det ska bli en förbättring, men det är långt ifrån säkert att rebellerna inte är minst lika avskyvärda.Bara för att man strider emot en avskyvärd diktator så innebär det inte att man själv inte också är avskyvärd. Som exempel på det kan nämnas att Adolf Hitler och Josef Stalin krigade mot varandra, liksom Saddam Hussein och ayatolla Khomeini.

Och stödet nu är inget som garanterar att de blir västvänliga. Osama bin Ladin fick trots allt stöd av USA i sitt jihad mot de sovjetiska styrkorna i Afghanistan, men det gjorde som bekant inte honom till USA-vän.

Mot bakgrund av ovanstående skäl menar därför att endera skulle omvärlden helt hållit sig utan konflikten (vilket var mitt förstahandsalternativ, men det är nu för sent för det) eller skulle man starta ett fullskaligt krig mot Kadaffiregimen i syfte att krossa den, något som troligen skulle kräva vissa markinsatser.

Nu när det är för sent att välja att inte intervenera så får vi därför nu hoppas att de västallierade överskrider mandatet från FN och ser till att göra vad som krävs för att eliminera Kadaffiregimen. Denna typ av halvmesyr som FN-mandatet utgör innebär på kort sikt ett mer utdraget inbördeskrig till skada för både Libyen och resten av världen och på lång sikt en risk att Libyen åter blir en terrorsponsor.

Det går inte att säga hur många jobb en skattesänkning ger

I denna artikel diskuteras att det uppskattade antalet nya jobb som sänkt restaurangmoms ger har reviderats ner betydligt.

Men i själva verket går det inte säkert att säga hur många fler nya jobb någon skattesänkning ger då vi inte vet exakt hur det kommer att påverka priser, marginaler och hur kunder kommer att reagera. Alla de uppskattningar som gjorts är i grunden bara gissningar.

Det vi däremot vet är att sänkt restaurangmoms kan antas ge fler jobb än andra skattesänkningar då restaurangranchen är mer arbetskraftsintensiv. Och till skillnad från andra selektiva skattesänkningar ökar inte detta krånglet då momsen redan är differentierad.

Sänkt bolagsskatt att vänta?

Anders Borg beskriver korrekt bolagsskatten som den mest tillväxtfientliga skatten och oroas därför över de krav som framförallt Tyskland och Frankrike ställt på Irland att de ska höja sin bolagsskatt.

Men om nu Borg medger att bolagsskatten är så skadig för tillväxten varför har han då behandlat sänkningen av den som en lågprioriterad fråga de senaste 4½ åren och enbart genomfört en enda mindre sänkning (från 28% till 26,3%)?

Utifrån detta uttalande får vi förutsätta att Borg kommer föreslå en sänkning snart. Annars så kommer han enligt honom själv att föra en politik som skadar tillväxten

Bör staten producera sina egna varor?

Aftonbladets Björn Fridén försöker övertyga liberalt och borgerligt sinnade personer att motsätta sig vinst i vårdbolag genom att hävda att om det inte vore för vinsterna skulle skatterna kunna sänkas.

Hade det funnits en motsättning mellan minimerandet av utgifterna  och vinsterna i vårdbolag hade han haft en poäng. Men nu har han inte det, för att en sådan motsättning existerar inte.


Att dessa företag anlitas är just för att de gör det billigare och/eller erbjuder högre kvalitet. Den "besparing" man skulle göra på att inte produktionen gör någon vinst skulle mer än helt ätas upp av att produktionskostnaden är högre.

Det hela kan jämföras med att exempelvis producenterna av pennor som används i offentlig sektor förmodligen gör vinst? Innebär det att det skulle bli billigare för staten att starta en egen pennfabrik och leverera den till de offentliga verksamheterna? Nej, naturligtvis inte. Tvärtom skulle det bli mycket dyrare.

Så länge inte upphandlingen sker av korrupta tjänstemän, och det får vi förutsätta att det inte gör och skulle det mot förmodan vara så är det en polisfråga, så är det snarare så att vinster främjar, och inte motverkar, en minimering av de offentliga utgifterna.

Japan och kärnkraften

Jag har inte skrivit något om de senaste dagarnas med rätta dominerande nyhet, alltså jordbävningen utanför Japan och den tsunami längs den japanska östkusten som den orsakat, eftersom det inte finns så mycket att skriva annat än det självklara att det är en fruktansvärd tragedi som bara går att beklaga.
.
Att naturkatastrofen orsakat vissa problem vid en del kärnkraftsverk i Japan används dock nu av kärnkraftsmotståndare i Sverige som argument emot kärnkraftsverk.

Detta är dock ett mycket dåligt argument mot kärnkraftsverk i Sverige. Allt detta visar är på sin höjd att det kanske inte är bra med kärnkraft i områden med hög risk för kraftiga jordbävningar, som Japan. Då det dock inte finns någon risk för kraftiga jordbävningar i Sverige så är det inte relevant för den svenska kärnkraftsdebatten.

Argumentet att jordbävningars effekt på kärnkraftverk i ett land som Japan skulle vara tillämpbart på Sverige är som att argumentera att det faktum att Singapore och andra länder kring ekvatorn klarar sig utan snöröjning innebär att även Sverige klarar sig utan det.