torsdag 17 januari 2013

"Relativ fattigdom"= inkomstskillnader

Som ni kanske hört har SVT, i form av deras kanske skickligaste reporter, Janne Josefsson, för ovanlighetens skull gjort något bra i och med att man avslöjat att talet om omfattande "barnfattigdom" i Sverige, som Håkan Juholt på sin tid kampanjade om, men som också senare andra vänsterpolitiker och vänsterinriktade organisationer som Rädda Barnen också kampanjat om, byggt på omfattande överdrifter och vilseledande påståenden.

 Faktum är att inga, eller nästan inga, barn i Sverige är fattiga i absolut bemärkelse då de inte svälter, har tak över huvudet när de ska sova och har tillräckligt med kläder. Men´, kontrar då företrädare för vänstergrupper som Miljöpartiet, det finns relativ fattigdom som innebär att många inte har råd att åka på semesterresor och måste fortsätta använda äldre kläder medan andra kan köpa nya.

 Förvisso finns "fattigdom" i bemärkelsen att vissa i Sverige har det sämre än andra. Men det finns det i alla samhällen som inte är helt jämlika. Att definiera "fattigdom" som att vissa har det sämre än andra innebär att man likställer förekomsten av fattigdom med förekomsten av inkomstskillnader.

Jämfört med vårt lands klart bästa och mest kända fortfarande aktiva fotbollspelare, Zlatan Ibrahimovic, skulle nästan alla svenskar räknas som relativt fattiga, då han tjänar €15 miljoner (cirka 130 miljoner kronor) om året. Men jämfört med den Quatariske oljemiljardär som äger den klubb, Paris Saint-Germain, som han spelar för så är även Zlatan relativt fattig.

 Om man ser det som ett politiskt mål att eliminera "relativ fattigdom" så innebär det att man måste försöka likställa allas inkomst och förmögenhet. Skulle något sådant försöka införas skulle förstås följden dock bli att vi alla skulle bli jämlikt absolut fattiga. Och det skulle knappast ens de flesta relativt fattiga tycka om.