Intressant klimatdebatt

I Östgöta correspondenten (i folkmun ofta bara kallad "Corren") har det varit en intressant debatt mellan Ingemar Nordin, "klimatskeptisk" (jag föredrar uttrycket klimatrealistisk) professor i vetenskapsteori vid Linköpings universitet, och den klimatalarmistiska  hydrologen Katarina Losjö.

I Nordins första artikel konstateras bland annat att temperaturen under de senaste 15 åren utvecklats på ett helt annorlunda sätt än vad de etablerade klimatalarmistiska modellerna förutspått, och att nya forskningsresultat visar på att många av de förstärkningseffekter som modellerna utgår ifrån inte existerar, vilket då naturligtvis kan utgöra åtminstone en delförklaring till oförmågan till bra förutsägelser.

Losjös första svar behandlade överhuvudtaget inte de flesta av Nordins påpekanden, utan riktade sig enbart in på att 2011 ändå var varmare än de allra flesta åren på 1800-talet och 1900-talet, och att frånvaron av uppvärmning sedan slutet av 1990-talet berodde på andra faktorer. Att såväl naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga fenomen vi upplever beror på flera olika orsaksfaktorer som ibland kan motverka varandra vore jag den sista att förneka, men för att förklara denna empiriska anomali skulle hon inte bara ha behövt påpeka denna vetenskapsfilosofiska sanning utan också specifikt förklara vilka andra faktorer som gjort att klimatmodellernas förutsägelser blivit felaktiga. För övrigt kan "andra faktorer" inte bara vara en faktor när det gäller temperaturförändringar över 15 års sikt, utan även över 150 års sikt.

Hon kommer istället för den diskussionen med en floskelartad utläggning om hur "folk drabbas redan nu" av "väderkonsekvenser".

Nordins svar på detta består i att dels påpeka att "väderkonsekvenser" i form av extremväder som översvämningar, torka och stormar förvisso drabbar folk nu men att det alltid drabbat folk och att det inte blivit mer vanligt under de senaste åren.

Nordin påpekar också att han inte alls förnekade att det är varmare nu än under det som ofta kallas "lilla istiden" på 1800-talet, men att det är en del av de temperaturvariationer som naturligt förekommer, och att nya rön ger stöd åt teorin att utplaningen de senaste 15 åren inte beror på tillfälligheter utan på att de etablerade modellernas antaganden är felaktiga.

Till sist påpekar han de många positiva effekterna som koldioxid faktiskt har.

Losjös sista (jag vet inte hur långt replikskifte som tillåts) svar är av värsta "goddag yxskat" karaktär och kommer bara med upprepningar av det hon tidigare skrev samt nya floskler om att hon "inte vill vänta" på de katastrofer som koldioxidutsläpp sägs innebära, utan att på något sätt försvara teorin om att det orsakar katatrofer.

Sammanfattningsvis, bra jobbat av Ingemar Nordin, som fick fram starka argument och enbart bemöttes av floskler. De allra mest fanatiska klimatalarmisterna lär inte påverkas, men de Östgöta correspondenten-läsare som är mottagliga för sakliga argument har nog påverkats i klimatrealistisk riktning.