M som i (M)yrdal

Moderaterna menar, tillsammans med Lärarförbundet, att dagens drakoniska svenska skolplikt bör förlängas med ett år så att det även omfattar det år då barn fyller 6 år.

Varför Lärarförbundet är för det är uppenbart då det innebär fler lärarjobb. Varför moderaterna ställer sig bakom det är svårare att förstå. Det påstås förstås att det är det "bästa för barnen" och det hävdas att det stöds av forskningen. I själva verket tyder forskningen på att undervisning utanför skolsystemet är det bästa.

I vilken mån detta handlar om att Moderaterna vill konkurrera med Folkpartiet om att vara lärarfackens politiska gren, eller det handlar om att man antagit den gamla socialdemokratiska ideologen Alva Myrdals syn att staten måste alltid tvinga folk att lämna över sina barn till staten kan man diskutera. I vilket fall som helst blir resultatet förfärande nog att de två största borgerliga partierna har en antiliberal hållning i skolpolitiken.

Vi får hoppas att frihetliga krafter inom Moderaterna, som Jessica Rosencrantz , ordförande i MUF Stockholm, som argumenterade för ett ännu mer långtgående förslag från SSU försöker få partiet att ändra sig och att Kristdemokraterna och Centern stoppar förslaget från att bli regeringens politik. Jag är dock pessimistisk angående framför allt det förras chanser till framgång.

Istället borde man gå åt andra hållet och slopa skolplikten och istället ha som i Åland och resten av Finland att man har en inlärningsplikt där föräldrarna har ansvar för att barnen lär sig det som de behöver lära sig, men att så länge de lyckas ska det vara upp till dem att bestämma hur det sker.

Bara goda nyheter för svensk ekonomi-just nu i alla fall

-Detaljhandelsförsäljningen ökar betydligt i maj, liksom handelsöverskottet medan däremot penningmängdstillväxten föll samtidigt som ökningstakten i hushållens skuldbörda sjönk till den lägsta nivån sedan 1990-talet. Allt detta tyder på att tillväxttakten ökat i svensk ekonomi under andra kvartalet. Det borde också innebära att kronan kan stärkas ytterligare.

Är det väder vi inte gillar beror det på "klimatförändringar"

Jag är ekonom och filosof, och inte klimatvetare, så jag gör inte anspråk på att ha professionell kunskap inom ämnet. Men som filosof, eller ja person med förmåga till logiskt resonemang så kan jag se logiska brister. För bara någon månad sedan så kunde vi läsa att "klimatförändringarna" (det som tidigare kallades "global uppvärmning") skulle innebära att Sverige skulle drabbas av torka. Nu när det tvärtemot denna prognos varit ovanligt mycket nederbörd i Sverige i juni så får vi då istället höra att "klimatförändringarna" innebär extra mycket nederbörd för Sverige. Man får onekligen känslan att de miljöpartistiskt sympatiserande journalister som styr svenska medier väljer att tolka alla väderfenomen som folk kan tänkas ogillas som ett resultat av mänskligt orsakade "klimatförändringar"

Varför existerar vinst?

Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson tar åter upp vänsterns nya käpphäst, vinster i "välfärden" (med vilket det i det här sammanhanget avses skola och vård). Hon är givetvis emot det och har två argument.

Det ena är att det är "omoraliskt", något som hon inte motiverar vidare utöver att skriva att "skattepengar bör gå till välfärden". Men det är förstås just det som de gör när man köper såna tjänster, så detta är en intetsägande floskel.

Man kan också fråga sig om detta innebär att Pettersson är emot att man anlitar vinstdrivande byggföretag när skolor och värdinrättningar byggs eller renoveras, att man köper in läkemedel från vinstdrivande läkemedelsföretag, köper in skolböcker från vinstdrivande förlag osv. Om vinst i vårdföretag innebär att skattepengar går till annat än "välfärden" då innebär såna inköp också att skattepengar går till annat än "välfärden".

Det andra är i själva verket vad som kan ses som ett motiverande av det första då det sägs att lägre kostnader nödvändigtvis måste innebära lägre kvalitet, vilket förstås inte är sant.

Man kan också fråga sig varför vi överhuvudtaget tolererar vinst i någon sektor. Om det är så att vinst innebär lägre kvalitet då borde vinstdrivande företag sedan länge konkurrerats ut av konsumentkooperativ (producentkooperativ som mejeriföretagen Arla och Norrmejerier bör räknas som vinstdrivande) . Jag har då ingen lust att betala extra för något jag köper, eller stå ut med lägre kvalitet bara för att någon annan ska göra vinst, och få andra torde vara villiga att göra det heller.

Men idag är nästan alla privata företag vinstdrivande trots att konsumentkooperativ borde dominera om vänsterns teori att vinster går ut över kvaliteten eller innebär onödigt höga priser. Det enda möjliga undantaget är väl egentligen detaljhandelskedjan Coop/KF, och de är i kris som DN skrivit om de senaste två dagarna.  När Coop dessutom utformar storleken på sin återbäring på en fast procent av det man handlar oberoende av företagets resultat då skiljer sig den inte egentligen från den bonus som innehavare av ICA kundkort får vilket gör att man kan ifrågasätta om ens Coop i praktiken är kooperativt numera.

Förklaringen till vinstdrivande företags dominans är då alltså att kostnadsbesparingar faktiskt kan göras utan att skada kvaliteten-och gör på en konkurrensutsatt marknad oftast det.  Vinsten är också den drivkraft som skapar alla dessa förbättringar.

Men är inte företag i "välfärden" speciella just för att de inte är konkurrensutsatta? Nja, faktum är att de oftast är konkurrensutsatta. Skolor konkurrerar exempelvis idag om elever så där måste företag se till att hålla bra kvalitet annars förlorar de elever. I de fall där politiker väljer ut åt andra vilket företag (om något) de ska ha skulle det i princip inte behöva bli problem om verkligen politikerna värdesatt kvalitet. Nu är det förstås i praktiken ofta inte så men att politiker inte värdesätter hög kvalitet skulle bli ett problem även om politikerna själva drev vårdinrättningarna och lösningen är då istället att de som får vård själva får välja.

Nykterismens förlovade hemland

Irans regering tar då verkligen "nykterhetsrörelsens" krav på arbete för "folknykterhet" på allvar: man dömer nu ut dödsstraff  för personer som upprepade gånger ertappats att dricka sprit.

Hur man märker att svensk journalistkår är extremt vänstervriden

Historikern Herman Lindqvist svarar på frågor från den nazistiska portalen nationell.nu-blir fördömd i svenska medier. DN-skribenten Kajsa Ekis-Ekman håller tal på ett sommarläger (ett betydligt mer långtgående engagemang naturligtvis än att bara svara på frågor) anordnat av det hårdfört stalinistiska Kommunistiska partiet (tidigare känd som KPML(r)) som bland annat hyllar inte bara Stalin utan också den nordkoreanska diktaturen-ingen mediareaktion alls annat än denna bloggpost från Svenska Dagbladets ledarsida.

Grekland, fotboll och midsommar

Ikväll är det som bekant midsommarafton, men det är också en spännande fotbollsmatch, kvartsfinalen i EM mellan Grekland och Tyskland.

 Som svenska medier rapporterar så har just denna match lite extra laddning av ekonomisk-politiska skäl. Grekland är euroområdets svagaste ekonomi i så gott som alla kategorier bortsett från att Spanien ligger ännu något högre vad gäller arbetslöshet, medan Tyskland är den största och bland de starkaste i de flesta avseendena. Man har de senaste 4 åren haft högre tillväxt än alla andra euroländer utom Slovakien, dess arbetslöshet har minskat betydligt när den ökat i nästan alla andra länder och ligger nu fjärde lägst i EU efter Österrike, Luxemburg och Holland och statsfinanserna är starkare än någon annanstans i euroområdet förutom Estland och Luxemburg och möjligen också Finland.

Många greker skyller dock sina problem på Tyskland och menar att de åtstramningsåtgärder landet krävt ligger bakom deras ekonomiska svaghet. Men för det första var det grekerna själva som låg bakom att deras statsfinanser fick såna gigantiska underskott till att börja med. Att åtstramningsåtgärderna fördjupat den ekonomiska nedgången är på sätt och vis sant men det beror på det destruktiva sätt på vilket grekiska politiker och grekiska folket valde att genomföra dem. Grekiska politiker gjorde felet att försvaga den viktiga turistindustrin genom att genomföra stora skattehöjningar på den i form av höjd moms och höjda alkoholskatter. De grekiska fackföreningarna och de som stödjer dem gjorde felet att ständigt lamslå ekonomin genom ständiga strejker och kravaller. Och det faktum att man började piska upp antityska stämningar och därmed skrämma bort turister från Europas största ekonomi har naturligtvis förvärrat saken ytterligare.

 Hade man haft den mer konstruktiva attityden man haft i Estland och de andra baltiska länderna och sanerat budgeten utan att höja skatten på exportnäringar och istället fokuserat på utgiftsminskningar och låtit bli att sabotera sin egen ekonomi genom strejker och kravaller och utfall mot viktiga kundgrupper då hade man kunnat se sin ekonomi börja återhämtas, precis som i Baltikum.

 Hursomhelst så blir det intressant att se matchen. Troligen vinner Tyskland, men å andra sidan så har EM bjudit på tidigare skrällar, som när just Grekland besegrade Ryssland.

 Till sist önskar jag alla bloggläsare en glad midsommar!

Genusvetenskapliga landvinngar

Vissa kanske tror att "genusvetenskap" är inget annat än i bästa fall meningslöst men ofta direkt skadligt dravel. Det trodde jag också fram tills jag läste detta. Genusvetare har nu kommit fram till att män äter kött för att"hävda sin dominans över kvinnor, barn, kött och djur", vad man skulle kunna kalla för "köttmaktsordningen". Jag som hela tiden trott att jag åt kött för att det är gott, men nu tack vare genusvetenskapen vet jag hur fel jag hade.

Varför det är tänkt att köttätande ska symbolisera dominans över de djur som äts är uppenbart, men vad jag ännu dock inte helt förstår är exakt hur köttätande män hävdar sin dominans över köttätande kvinnor och barn genom att äta samma kött från djur som de äter, men det finns nog säkert någon slags förklaring till det.

Jonas Himmelstrand om sin politiska exil från Sverige i Åland

Jag har tidigare flera gånger diskuterat hemundervisaren (och ordföranden för Riksförbundet för hemundervisning i Sverige) Jonas Himmelstrands landsflykt från Sverige till Åland för att undkomma Jan Björklunds förtryck. Här ger han sin egen syn på det hela:


Föreläsningen innehöll också många andra intressanta fakta om hemundervisningsämnet, bland annat då att socialliberalismens ideologiska fader John Stuart Mill hemundervisades, vilket illustrerar hur Folkpartiets förbudslinje mot hemundervisning inte bara är antiliberalt enligt en strikt klassisk liberal defintion av liberalism, utan även enligt en vidare definition där socialliberalismen ingår, vilket understryker hur Jan Björklunds Folkparti bör betecknas som Folkpartiet antiliberalerna.

Märklig kalkyl från Konjunkturinstitutet

Enligt SvD näringsliv så konstaterar Konjunkturinstitutet att den sänkta restaurangmomsen sänkt priserna i näringen med cirka 3 % hittills, vilket kontrasteras med de 10% som det sades ge om sänkningen fått fullt genomslag (om priserna exklusive moms varit oförändrade).

3% siffran för hur mycket priserna sänkts verkar stämma då den årliga prisökningstakten för restaurangsektorn fallit från 3,2% i december till 0,1% i maj. Däremot stämmer inte siffran för hur mycket fullt genomslag skulle inneburit eftersom att 40% av restaurangsektorns försäljning inte berördes eftersom det är hämtmat (som redan tidigare bara hade 12% moms) eller alkohol (som även fortsättningsvis har 25% moms).  Det innebär att för att nettopriset ska vara oförändrad så ska priserna för sektorn sjunka med 6%, och inte 10%.

Att konjunkturinstitutet, såvida de inte felciterats, inte känner till det eller väljer medvetet att bortse från det är märkligt. Från en sådan institution borde man kunna kräva en bättre analys än så.

Jan Björklund-effekt i befolkningsstatistiken

Den slutgiltiga befolkningsstatistiken för Åland publicerades idag och den visar att befolkningsökningen ökade från 277 (cirka 1%) i 2010 till 341 (cirka 1,2%) 2011. Procentuellt hade Åland därmed en klart högre folkökning än såväl Sverige (cirka 0,7%) som fastlands-Finland (cirka 0,4%).

Ökningen berodde intressant nog enbart på en enda faktor: ökad nettoinvandring till Åland från Sverige. 2010 var nettoinvandringen till Åland från Sverige 43 personer, 2011 var den 136 personer. Exklusive nettoinvandringen från Sverige föll faktiskt Ålands befolkningstillväxt.

Vad kan det bero på? Den troligaste förklaringen kan sammanfattas som : Jan Björklund och hans fascistiska skolpolitik.  Det talas om att minst 15 familjer flyttat till Åland på grund av Björklunds fascistiska förbud mot hemundervisning. Kom sedan ihåg att 15 familjer innebär betydligt fler än 15 personer. Dels innehåller varje familj minst en pappa och en mamma.  I sitt tal inför svenska Ludwig von Mises Institutet så berättade Jonas Himmelstrand, den numera Ålandsbaserade ordföranden för Rohus (riksorganisationen för hemundervisning i Sverige) om hur han har 3 barn, vilket han dock säger är ovanligt lite bland hemundervisande familjer. Även om vi antar att han överdrev något och familjerna har i genomsnitt 3 barn så innebär 15 familjer då 75 personer. Vilket då innebär att ökningen i befolkningstillväxten på 64 personer i Åland mellan 2010 och 2011 troligen till mer än hundra procent kan förklaras av att hemundervisande familjer flyr Åland från Sverige.

 Givet deras situation har nog familjerna gjort rätt och det hela är positivt för Åland. Men det är negativt för Sverige och det allra bästa för familjerna hade varit om Sverige haft en skolminister som fört en liberal, istället för en fascistisk, politik inom området.

Wolodarski vilseleder om 30-talet

Peter Wolodarski fortsätter kritisera den tyska hållningen till skuldkrisen och hävdar nu att den åtstramingpolitik som tyskarna kräver liknar den politik som USA:s president Herbert Hoover fördes under 30-talet.

Detta stämmer dock inte alls med fakta. Faktum var att Hoover låg bakom den snabbaste ökning av de federala utgifterna någonsin i fredstid, och ökade dem från 3,4% av BNP 1929/30 (budgetåren i USA skiljer sig lite från kalenderåren) till 8% 1932/33, samtidigt som budgetsaldot under samma period gick från ett överskott på 0,8% av BNP till ett underskott på 4,5%.

Även om man inte sätter det i förhållande till den krympande ekonomin så ökade de reala federala utgifterna med nära 80% under Hoovers mandatperiod. Säga vad man vill om Hoovers politik, men det var inte någon "åtstramningspolitik".

Återigen: (de flesta) "vanliga" greker är medskyldiga till krisen

Johan Norberg har skrivit en artikel om Grekland som lika gärna kunnat vara författad av en vänsterpartist. Norberg, med hjälp av citat från "vanliga" greker försöker hävda att de grekiska politikerna ensamma bar ansvaret och att "vanliga" greker är att betrakta som "offer" för dessa.

Som jag konstaterat tidigare, jag bestrider på intet sätt att de grekiska politikerna klantat sig och förtjänar att klandras. Men det Norberg helt bortser från är, vem var det som röstade fram dessa politiker? Vem var det som fick alla de sociala förmåner som skulderna finansierade? Och vem var det som genom inte bara sitt röstande utan också sina demonstrationer och strejker krävde av politikerna att få dessa förmåner samtidigt som de vägrade betala skatt för att finansiera förmånerna? Svaret på alla dessa tre frågor är just de "vanliga greker" som Norberg beskriver som "offer". I själva verket är majoriteten av greker som varande de som krävde att få och mottog de pengar som staten fick in genom att låna medbrottslingar, och inte offer.

Det finns förvisso en minoritet av greker som inte verkat för att försöka utnyttja systemet eftersom de inser det ohållbara i det. Men de är tyvärr bara en minoritet, och i den mån de drabbats är som sagt majoriteten som pressat politikerna till en underskottspolitik medskyldiga till problemen.

Ålänningar firar att de inte fick som de ville

För tre dagar sedan var det som bekant Sveriges nationaldag, idag är det Ålands motsvarighet till nationaldag, som firas till minne av att Åland fick sitt självstyre. I år är det extra firande eftersom det var exakt 90 år sedan Åland den 9:e juni 1922 fick sitt självstyre.

Ironiskt nog var detta dock inte den lösning som ålänningarna då ville ha. I samband med det ryska imperiets sönderfall efter den kommunistiska revolutionen 1917 så bröt sig Finland loss, och ansåg samtidigt att Åland var en del av det nya självständiga Finland. Företrädare för Åland ansåg dock att Åland tillhörde det land som Åland liksom Finland tillhörde fram tills 1808, alltså Sverige. Sveriges regering höll med de åländska företrädarna om att Åland borde tillhöra Sverige, men Finland insisterade på att Åland var en del av Finland.

Efter förhandlingar så bestämde sig dåvarande FN, Nationernas förbund, för en kompromiss som innebar att Finland skulle ha suveränitet över Åland, men att Åland skulle ha omfattande självstyre och att Finland skulle bevara Ålands svenska karaktär vad gäller kultur och språk. 

Detta var inte den lösning som de åländska företrädarna då ville ha, men så här i efterhand kan man konstatera att det nog faktiskt var den bästa lösningen. Finlands regering har respekterat Ålands självstyre och svenska karaktär och samtidigt har det faktum att Åland haft klart större självstyre än lokala myndigheter i såväl Finland som Sverige gjort att man kunnat hitta på egna lösningar och dessutom kunnat få bedriva taxfree-försäljning på färjetrafiken.

Med en arbetslöshet på endast 2,7%  och en genomsnittsinkomst som ligger klart över genomsnittet i såväl fastlands-Finland som Sverige så har det blivit väldigt lyckat. Hade Åland varit en del av Sverige hade man som kontrast förmodligen fått samma status som Gotland, och precis som Gotland haft en arbetslöshet i linje med riksgenomsnittet. 

Och hade Åland varit en del av Sverige hade man inte kunnat bli en fristad för hemundervisande familjer som flyr undan Jan Björklunds förtryck, utan man hade blivit tvungen att tillämpa Björklunds fascistiska skollag där också. Förvisso hade då möjligheten för svenska (och åländska) hemundervisande familjer funnits att fly till Finland, men det är längre bort geografiskt och mestadels finskspråkigt.

Polisen är alldeles för distraherad av (vad som borde vara) icke-brott

Trots att antalet poliser i Sverige ökat kraftigt de senaste åren sjunker uppklaringsprocenten för vardagsbrott stadigt. Polisen själva skyller på att poliserna fått för många administrativa uppgifter. Detta är nog en viktig delförklaring som borde lösas genom effektiviseringar och avlastning från civilanställda. Men en annan förklaring är att de ägnar den tid åt brott som på sin höjd kan sägas vara bagatellartad  och som ofta överhuvudtaget inte borde vara brott.

Den senaste tiden har vi exempelvis kunnat läsa om hur polisen avsätter extra stora resurser till att agera glädjedödare genom att förhindra att studenter firar sin examen på ett sätt som nykterhetsfanatiker inte gillar och hur de också satsar extra resurser på att kontrollera att cyklister inte cyklar snabbare än 30 kilometer i timmen.

Sen har vi det där med att politiskt korrekt tryck från feminister gjort att det ses som prioriterat att förhindra samtyckande vuxna från att ha sex om den ena betalat den andra.

Om polisen slutade prioritera den här typen av offerlösa brott, då skulle man få över en del tid som kanske kunde användas för att lösa de stöld- och våldsbrott där offer faktiskt finns.

Språkuppdelad sysselsättningsstatistik från Finland

Efter det att Reinfeldt gjorde sitt sakligt korrekta men bland vänstertyckare ändå kontroversiella påpekande om  att "etniska svenskar mitt i livet" har klart lägre arbetslöshet än invandrare och personer yngre än 25 så var en invändning som lanserades att rent tekniskt för Statistiska Centralbyrån (SCB) ingen statistik över arbetslöshet baserad på etnisk tillhörighet., något som var en formellt korrekt men ändå fånig och missvisande invändning eftersom de har statistik baserat på om man är född i Sverige eller ej, och den visade just vad Reinfeldt påpekade.

Finlands statistikcentral för däremot statistik över arbetslöshet och sysselsättningsgrad uppdelat på etnicitet, eller rättare sagt vilket språk man har som modersmål. Och den visar ganska dramatiska skillnader mellan olika grupper som ni kan se i tabellen nedan:

De misstankar jag tidigare haft om att svenskspråkiga i Finland haft högst sysselsättningsgrad och lägst arbetslöshet, baserat på att sysselsättningsgraden i det som kallas Svenskfinland (de delar av Finland med signifikant svensk befolkning) inklusive de delar av Åland och Österbotten som har svensk majoritet legat högre än i övriga Finland, bekräftas här då som ni ser svenskspråkiga har klart högst sysselsättningsgrad och lägst arbetslöshet av alla språkgrupper, vilket innebär att även svenskspråkiga i storstäder med finsk majoritet, som Helsingfors och Åbo, har låg arbetslöshet.

Finskspråkiga har visserligen klart lägre sysselsättningsgrad än svenskspråkiga i Finland, men de har dock högre sysselsättningsgrad än samtliga invandrade språkgrupper. Skillnaden mot estniskspråkiga är dock som ni kan se ytterst marginell, medan framförallt de som har somaliska, arabiska. persiska och kurdiska som modersmål har en extremt låg sysselsättningsgrad.
,

Debatt om alkoholliberalisering

Mattias Svensson har i en huvudsakligen välskriven rapport för Timbro visat på hur den relativa liberalisering av svensk alkoholpolitik som skett sedan Sveriges EU-inträde varit väldigt lyckad. Den ökade tillgängligheten och de relativt lägre priserna har,som man kunde förvänta sig, lett till ökad totalkonsumtion, men det har inte lett till ökade alkoholrelaterade problem. Det senare är som Svensson påpekar i hög grad relaterat till att liberaliseringen förskjutit konsumtionen från sprit till öl och vin. Då sprit på grund av sin högre alkoholhalt är lättare att dölja när alkoholpolitiken är restriktiv så tenderar sån politik att relativt öka konsumtionen av det, samtidigt som sprit är associerat med större risker.

Det jag främst saknar i Svenssons rapport är ett resonemang om att alkohol inte enbart har potentiellt negativa utan också positiva effekter. Sen kan det för övrigt noteras att det parti som Svensson i senaste valet uttalat sitt stöd för, Miljöpartiet, förespråkar en radikalt restriktivare alkoholpolitik.

I Umeå-baserade socialdemokratiska lokaltidningen Folkbladet (som fram tills nyligen hette "Västerbottens Folkblad") har Svenssons rapport nu recenserats. Precis som väntat så är ledarskribenten Tony Johansson negativ till slutsatsen att det haft positiva konsekvenser, men han har dock inga egentliga argument för det annat än att det skulle vara för tidigt att se de långsiktiga följderna och att frånvaron av mer negativa konsekvenser av liberaliseringen beror på att liberaliseringen inte varit ännu radikalare. Inte särskilt övertygande argumentation....

Intressant klimatdebatt

I Östgöta correspondenten (i folkmun ofta bara kallad "Corren") har det varit en intressant debatt mellan Ingemar Nordin, "klimatskeptisk" (jag föredrar uttrycket klimatrealistisk) professor i vetenskapsteori vid Linköpings universitet, och den klimatalarmistiska  hydrologen Katarina Losjö.

I Nordins första artikel konstateras bland annat att temperaturen under de senaste 15 åren utvecklats på ett helt annorlunda sätt än vad de etablerade klimatalarmistiska modellerna förutspått, och att nya forskningsresultat visar på att många av de förstärkningseffekter som modellerna utgår ifrån inte existerar, vilket då naturligtvis kan utgöra åtminstone en delförklaring till oförmågan till bra förutsägelser.

Losjös första svar behandlade överhuvudtaget inte de flesta av Nordins påpekanden, utan riktade sig enbart in på att 2011 ändå var varmare än de allra flesta åren på 1800-talet och 1900-talet, och att frånvaron av uppvärmning sedan slutet av 1990-talet berodde på andra faktorer. Att såväl naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga fenomen vi upplever beror på flera olika orsaksfaktorer som ibland kan motverka varandra vore jag den sista att förneka, men för att förklara denna empiriska anomali skulle hon inte bara ha behövt påpeka denna vetenskapsfilosofiska sanning utan också specifikt förklara vilka andra faktorer som gjort att klimatmodellernas förutsägelser blivit felaktiga. För övrigt kan "andra faktorer" inte bara vara en faktor när det gäller temperaturförändringar över 15 års sikt, utan även över 150 års sikt.

Hon kommer istället för den diskussionen med en floskelartad utläggning om hur "folk drabbas redan nu" av "väderkonsekvenser".

Nordins svar på detta består i att dels påpeka att "väderkonsekvenser" i form av extremväder som översvämningar, torka och stormar förvisso drabbar folk nu men att det alltid drabbat folk och att det inte blivit mer vanligt under de senaste åren.

Nordin påpekar också att han inte alls förnekade att det är varmare nu än under det som ofta kallas "lilla istiden" på 1800-talet, men att det är en del av de temperaturvariationer som naturligt förekommer, och att nya rön ger stöd åt teorin att utplaningen de senaste 15 åren inte beror på tillfälligheter utan på att de etablerade modellernas antaganden är felaktiga.

Till sist påpekar han de många positiva effekterna som koldioxid faktiskt har.

Losjös sista (jag vet inte hur långt replikskifte som tillåts) svar är av värsta "goddag yxskat" karaktär och kommer bara med upprepningar av det hon tidigare skrev samt nya floskler om att hon "inte vill vänta" på de katastrofer som koldioxidutsläpp sägs innebära, utan att på något sätt försvara teorin om att det orsakar katatrofer.

Sammanfattningsvis, bra jobbat av Ingemar Nordin, som fick fram starka argument och enbart bemöttes av floskler. De allra mest fanatiska klimatalarmisterna lär inte påverkas, men de Östgöta correspondenten-läsare som är mottagliga för sakliga argument har nog påverkats i klimatrealistisk riktning.