Segerfeldts recension kommer inte med några nya argument

Fredrik Segerfeldt recenserar Ingmar Karlssons bok "Bruden är vacker-men har redan en man. Sionismen-en ideologi vid  vägs ände" där han konstaterar att hans argument mot att gilla Israel består i

1) Att Israel definierar sig etniskt, något han menar liberaler bör vara emot.
2) Israel bildades på ett legitimt sätt.

Då argumenten redan framförts har jag redan besvarat dem och svaret lyder, gällande punkt 1) att förvisso så var de sionistiska grundarna av Israel motiverade huvudsakligen av etnisk judisk nationalism, men de betonade också respekt för rättigheterna för individer tillhörande andra etniska grupper. Det är därför de arabiska invånarna i Israel har lika, och i ett avseende faktiskt mer rättigheter, än de judiska eftersom att de (förutom de som tillhör den religiösa inriktningen druser, vars ledare valt att de ska alla göra värnplikt) har möjlighet att slippa militär tjänstgöring om de vill.

Dessutom så är motståndarsidan avsevärt mer etniskt nationalistiska. Medan Israel tillåter ickejudar att bo där och ger dem likvärdiga rättigheter, kräver de palestinaaabiska ledarna att deras stat ska bli vad den palestinska sakens främsta förkämpe fram tills april 1945 skulle kallat judenrein. Inte en enda jude ska få finnas där. Normalt sett brukar inte liberaler uttrycka sympati för rörelser som kräver att deras territorium ska vara judenrein, men Segerfeldt gör det märkligt nog i det här fallet.  Att klandra Israel för viss etnisk nationalistisk grund och sedan stödja palestinaaraberna är som att klandra Socialdemokraterna för viss socialistisk grund och sedan stödja det stalinistiska Kommunistiska partiet (f.d. KPML(r))

Att Segerfeldt klandrar Israel för etnisk nationalistisk motivation blir ännu mer hyckleri när man ser på hans argument för 2). En rent ickenationalistisk liberal analys av det hela skulle vara: vilken av de rörelser som vill ha statlig överhöghet över området säkrar bäst, eller kränker minst, individens rättigheter. Och där är det uppenbart att Israel vinner en överlägsen seger. Israel har sina brister och är långt ifrån någon liberal utopi, men det är ändå i grunden ett västerländskt samhälle som mestadels respekterar grundläggande rättigheter. De palestinska områdena som kontrast är i grunden antiliberala och präglas av exempelvis systematisk tortyr och mord på exempelvis homosexuella och oppositionella.

Segerfeldt argumenterar dock inte alls angående den aspekten när det gäller att Israel skulle vara illegitimt. Hans argument är nämligen helt enkelt att "Palestina" hade en etnisk arabisk majoritet under 1800-talet och början av 1900-talet, och att dessa araber då enligt honom i kraft av sin etnicitet skulle äga landet, ett argument som naturligtvis är rent etniskt nationalistiskt, alltså bygger på just den ideologi som Segerfeldt dömde ut Israels grundare för!

För övrigt är detta argument inte giltigt ens om vi för diskussionens skull accepterar att den etniskt nationalistiska ideologin är den rätta, eftersom judarna hade majoritet i området före den arabiska invasionen på 600-talet. Vilket innebär att effekterna av den judiska erövringen av det majoritetsarabiska området bara innebar att effekterna av den arabiska erövringen av det majoritetsjudiska området eliminerades.

Detta är dock som sagt något jag redan konstaterat. Segerfeldts recension kommer dock inte med några nya argument för sin sak, annat än att den för mig och de flesta andra hittills okända personen Ingmar Karlsson anser samma sak.