Hur mycket kan högre inflation sänka arbetslösheten?

Lars E.O. Svensson, före detta kollega på Princetonuniversitet till ökända inflationister som Ben Bernanke och Paul Krugman, och kanske inte helt förvånande mot bakgrund av detta, Riksbanksstyrelsens mest inflationistiska ledamot, har klandrat andra såväl nuvarande som före detta styrelseledamoter för att de inte skapat tillräckligt mycket inflation.

Han hävdar att Riksbanken systematiskt hamnat under sitt eget 2% mål för konsumentprisinflationen och bara uppnått i genomsnitt 1,4% inflation per år under den senaste 16-års perioden. Han har ofta hävdat att denna "för låga" inflation skapat en onödigt hög arbetslöshet.

Nu var för det första den genomsnittliga inflationen enligt det mer relevanta HIKP-måttet (som exkluderar effekten av Riksbankens egna räntebeslut på bostadsräntor) snarare legat på i genomsnitt 1,65% per år, en klart mindre avvikelse.

En långt viktigare punkt är att det går att ifrågasätta i vilken grad denna "för låga" inflation verkligen höjt arbetslösheten. Det är i och för sig sant att det finns ett teoretiskt scenario enligt vilken högre inflation sänker arbetslösheten, nämligen om de nominella lönerna är högre än den jämviktsnivå där full sysselsättning råder och om de nominella lönerna är fasta eller trögrörliga då kan högre inflation genom att sänka reallönerna till en rimligare nivå bidra till att höja sysselsättningen.

Att lönerna inom vissa områden, exempelvis Handeln, ligger på en för hög nivå för full sysselsättning råder det ingen tvekan om. Det är förvisso också så att på väldigt kort sikt så är lönerna i princip fasta så en inflationsökning kan på kort sikt bidra till lägre arbetslöshet. I en arbetsmarknad där nominell trögrörlighet huvudsakligen beror på så kallad penningillusion, som den amerikanska, så kan den sysselsättningshöjande effekten i princip bli "permanent"*.

Problemet är dock att givet Sveriges väldigt starka fackföreningar så kommer en sådan effekt bara bli kortvarig. De kommer vid nästa lönerörelse at begära kompensation för den högre inflation och lär kunna tvinga till sig det. Och även om det går att lura dem en gång så skulle en systematiskt högre inflation också systematiskt höja de nominella lönekraven.

Och även för Sverige skulle en mer inflationistisk politik riskera förvärra problemen med för hög skuldsättning. Även med den politik som förts har den ökat oroväckande mycket de senaste 15 åren, och med Lars E.O. Svenssons politik skulle den ökat ännu mer.

*= Fast det förutsätter dock att inflationspolitiken inte skapar bubblor likt den amerikanska bostadsbubblan som när de spricker kraftigt höjer arbetslösheten.