Hur konkurrenslagar och tröga byråkrater skadar skattebetalare och bönder

I Sverige finns 3 kategorier av mejerier. Det finns ett stort (Arla som dominerar i östra och mellersta Svealand och hela Götaland exklusive Skåne)), tre halvstora i form av Skånemejerier (som dominerar i Skåne), Milko (som åtminstone fram tills nyligen dominerade i västra Svealand och södra Norrland) och Norrmejerier (som dominerar i Norrbottens och Västerbottens län samt i allt högre grad i norra delen av Västernorrlands län) och ett antal mindre mejerier som Falköpings mejeri och Östgöta mejeri.

Det mest problemtyngda av mejerierna är Milko som under senare år tappat både mjölkbönder och kunder till Arla i södra delen av sitt område och till Norrmejerier i norra delen av sitt område och som bland annat därför går med betydande förlust. De flesta av Milkos mjölkbönder, anställda och kunder skulle säkert vilja att det fortsatte som ett självständigt företag men de svåra ekonomiska problemen gör att det knappast finns möjlighet till det. Det enda realistiska alternativet är egentligen därför ett samgående med Arla. Då Arlas nationella marknadsandel skulle stiga från drygt 54% till drygt 63% så har dock Konkurrensverket satt käppar i hjulet och trots att det är bråttom för Milkos mjölkbönder är bråttom så vägrar byråkraterna på Konkurrensverket snabbbehandla
ärendet.

Den lösning som nu lanseras är dock häpnadsväckande nog inte att ändra reglerna utan att bönderna ska kompenseras med statliga bidrag. Men att inflexibla konkurrenslagar och tröga byråkrater ska åsamka skattebetalare och bönder stora kostnader visar bara att systemet är fel. Läs mer om bakgrunden i denna ledarartikel i Nya Wermlands-Tidningen där jag fick reda på denna story.