Folk har rätt att köpa glödlampor

DN:s Annika Ström Melin kritiserar oväntat (med tanke på att hon normalt bara uttrycker etalissemangsåsikten)som normalt bara talar för etablissemangets åsikt, det idiotiska och orättfärdiga men av medierna nedtystade beslutet att förbjuda glödlampor och istället bara få köpa så kallade "lågenergilampor" som är mindre effektiva och som på grund av den högre kvicksilverhalten är potentiellt hälsofarliga.

Detta förbud utgör ett upprörande ingrepp i folks frihet och kommer också faktiskt reducera energieffektiviteten baserat på kostnaden. Rätten att köpa de lampor vi vill köpa borde därför vara något som frihetsvänner värnar.

Svenskt bistånd avlönar terrorister

Att svenskt bistånd till "palestina" finansierat terrorism har åtminstone på ett indirekt plan varit uppenbart länge, men som Per Gudmundson påpekar är kopplingen mer direkt än vad man kan tro då den palestinska myndigheten ger alla som är fängslade av Israel, till och med sådana som tillhör Hamas, en lön för tiden de är fängslade. Då de som fängslas är fängslade för terrordåd innebär det att den palestinska myndigheten öppet belönar och avlönar terror. Och denna belöning finansieras till största del av bistånd från bland annat Sverige.

Beklämmande och skandalöst känns som för svaga ord för att beskriva detta.

Hur konkurrenslagar och tröga byråkrater skadar skattebetalare och bönder

I Sverige finns 3 kategorier av mejerier. Det finns ett stort (Arla som dominerar i östra och mellersta Svealand och hela Götaland exklusive Skåne)), tre halvstora i form av Skånemejerier (som dominerar i Skåne), Milko (som åtminstone fram tills nyligen dominerade i västra Svealand och södra Norrland) och Norrmejerier (som dominerar i Norrbottens och Västerbottens län samt i allt högre grad i norra delen av Västernorrlands län) och ett antal mindre mejerier som Falköpings mejeri och Östgöta mejeri.

Det mest problemtyngda av mejerierna är Milko som under senare år tappat både mjölkbönder och kunder till Arla i södra delen av sitt område och till Norrmejerier i norra delen av sitt område och som bland annat därför går med betydande förlust. De flesta av Milkos mjölkbönder, anställda och kunder skulle säkert vilja att det fortsatte som ett självständigt företag men de svåra ekonomiska problemen gör att det knappast finns möjlighet till det. Det enda realistiska alternativet är egentligen därför ett samgående med Arla. Då Arlas nationella marknadsandel skulle stiga från drygt 54% till drygt 63% så har dock Konkurrensverket satt käppar i hjulet och trots att det är bråttom för Milkos mjölkbönder är bråttom så vägrar byråkraterna på Konkurrensverket snabbbehandla
ärendet.

Den lösning som nu lanseras är dock häpnadsväckande nog inte att ändra reglerna utan att bönderna ska kompenseras med statliga bidrag. Men att inflexibla konkurrenslagar och tröga byråkrater ska åsamka skattebetalare och bönder stora kostnader visar bara att systemet är fel. Läs mer om bakgrunden i denna ledarartikel i Nya Wermlands-Tidningen där jag fick reda på denna story.

Kristdemokraterna tycks tro att välstånd regnar från himlen

Kristdemokraterna har länge varit alliansens närmaste motsvarighet till Miljöpartiet. Med det menar jag inte att de är det parti som vurmar mest för "gröna" lösningar (det är och var framförallt tidigare snarare Centern), utan med det menar jag att de är de minst tillväxtinriktade. De är inte direkt fientliga till tillväxt som delar av Miljöpartiet, men de tycks av sin politik att döma vara likgiltiga inför det.

De har exempelvis länge varit minst angelägna av allianspartierna att sänka skatterna, och de skattesänkningar de faktiskt förespråkar är talande nog sådana som har ingen eller liten effekt på sysselsättning och tillväxt som avdragsrätt för gåvor, sänkt skatt på pensioner och löpande beskattning av fastigheter. Fastighetsskattereformen var till och med negativ för tillväxten eftersom reavinstskatten på fastighetsförsäljningar skadar tillväxten mer än löpande beskattning av fastigheter.

Att Kristdemokraterna nu menar att en skattesänkning som inte minskar arbetslösheten måste gå före en skattesänkning som gör det är ju talande.

Det Kristdemokraterna inte tycks inse är att välstånd kräver produktiva aktiviteter och för att få mer av det bör man sänka beskattningen av det. Det är bara i antika sagoböcker populära bland kristdemokrater som välstånd (i form av t.ex. manna) regnar från himlen. Intressant nog tycks man för övrigt inte tveka att i denna debatt medvetet bryta mot åttonde budordet i deras favoritsagobok.

Det är inte av keynesianska skäl skatterna bör sänkas

I denna artikel kritiseras att regeringen genom att ställa in delar av sina skattesänkningar för en allt för "åtstramande" finanspolitik. Jag håller visserligen med om slutsatsen, men analysen är till största delen felaktig.

Dels så utgår den från att regeringen agerar från strikt ekonomiska skäl. Det är vad den påstår, men det borde vara uppenbart att de ljuger. 2008 så tvekade de i ett ekonomiskt liknande läge inte inför att besluta om större skattesänkningar och genomdriva det med den riksdagsmajoritet de då till skillnad från nu hade, och man har även nu "råkat" hålla fast vid just den skattesänkning som de kan få igenom (då även Miljöpartiet är för den), nämligen sänkt restaurangmoms.

Dessutom så tycks de utgå från att det skulle vara av keynesianska skäl som man bör sänka skatterna . I själva verket bör skatterna sänkas dels eftersom att medborgarna har större nytta av och rätt till pengarna än staten och dels för att minskade skattekilar genom att göra produktiva aktiviteter mer lönsamma ökar den strukturella tillväxten.

Om Norbergs mindre genomtänkta DN-debattartikel

Johan Norbergs DN-debatt artikel om skuldproblemen i vissa delar av Europa får nog sägas bli en kandidat till utmärkelsen "minst genomtänkta inlägg".

Norberg säger bland annat att lån till krisländer inte är hållbara för att opinionerna i starkare länder inte kommer tolerera det. Att säga att folk inte lär gå med på det är även om det är sant inte ett skäl till att folk bör gå med på det. Och dessutom så förespråkar Norberg i samma artikel (!?) lån till samma länder för att rädda deras banker. Vi ska alltså låna till dem för att undvika att låna till dem...Hmmm..., hmmm, och åter hmmm.

Att Norberg konstaterar att krisländerna behöver liberaliseringar och sedan motsätter sig lånuppgörelser som kräver det för att istället förespråka lösningar som tillfälligt skulle minska trycket på det framstår som minst sagt konstigt.
Lika märkligt är att Norberg säger sig förespråka det för att "undvika inflation", som han påstår skulle bli "slutet för Europa". Det är närmast groteskt överdrivet och orealistiskt av flera skäl, bland annat för att högre inflation må vara skadligt, men knappast slutet för landet (tvåsiffrig inflation under 70talet i exempelvis Storbritannien, Sverige och USA förintade inte något av länderna ) och eftersom ECB knappast lär släppa igenom det, vilket det faktum att de höjt räntan två gånger nyligen trots oförändrad penningmängd illustrerar.

Att Norberg ser skuldnedskrivningar kombinerat med statligt stöd till de banker som drabbas av det som en lösning på att medborgare i starkare länderär emot att ge bort pengar till krisländer är också minst sagt märkligt för det förslaget innebär att man ger bort pengar till skuldländerna, med bankerna som mellanhänder som mottar subventioner från starka länder för att sedan ge subventioner till de mer oansvariga länderna.

Om Norberg är oroad för inflation är hans recept att Grekland, Portugal och Irland ska återinföra egna valutor också knappast någon bra idé. Även om de omfattande praktiska problemen med ett sådant drag mot förmodan kan övervinnas utan större problem så skulle resultatet bli en kraftig ökning av inflationen i dessa länder i och med att värdet på deras valutor faller kraftigt. Och eftersom att centralbanker ogillar att deras valutor apprecierar lär även ECB bli mer benägen att föra en inflationistisk policy.

Aftonbladet argumenterar oavsiktligt för sänkta skatter

Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson skriver att "Trots de senaste årens skattesänkarraseri finns ett överskott i statens finanser."

Men hur kan det vara möjligt att behålla ett överskott på i stort sett samma nivå trots omfattande skattesänkningar, och trots att det netto inte beslutats om några besparingar (inom vissa områden som a-kassa och sjukpenning har besparingar skett, men inom andra områden har beslut om ökade utgifter skett) och trots att det varit lika mycket lågkonjunktur som högkonjunktur om det inte är så att skattesänkningarna åtminstone delvis betalar för sig själva via de dynamiska effekterna av dessa? Svaret är att det är det inte.