Calmfors fabulerar fritt

Lars Calmfors har den senaste tiden inlett ett personligt korståg mot de planerade skattesänkningarna, nu senast i denna DN-artikel. Han har dock inte egentligen några sakliga argument där emot dem, utan attackerar istället regeringen för hur de presenterar dem, samt antyder att han själv är emot dem av ideologiska skäl. Det han stör sig är dels att det inte sägs av politikerna att utrymmet för sänkta skatter till stor del kommer av så kallade automatiska besparingar och dels hävdar han att regeringen har motsatt argumentation från 2008.

Om vi börjar med det första har han i och för sig rätt i att de flesta väljare nog inte är medvetna om att det sker automatiska besparing men det förändrar inte att de är önskvärda då de skapar utrymme för tillväxt- och frihetsökande skattelättnader. Och att väljare inte är fullt medvetna om hur budgetsystemet fungerar är knappast unikt för just detta och det är knappast regeringens roll att personligen försöka undervisa väljarna om budgetsystemets funktioner, det är väljarnas eget ansvar.

Sen angående påståendet att regeringen 2008 inte ville införa tillväxtfrämjande skattesänkningar för att framstå som budgethökar och att skattesänkningar skulle "köra ekonomin i diket" så är det helt enkelt falskt. Googlar man "köra ekonomin i diket" så har alla träffar utom tre Calmfors artikel som referens, och de övriga tre gäller helt orelaterade frågor.

Faktum var att regeringen hösten 2008 beslutade om breda skattesänkningar motsvarande klart större summor än vad som nu föreslås i form av ett tredje jobbskatteavdrag, sänkt skatt för pensionärer och sänkta arbetsgivaravgifter. Och Anders Borgs retorik var inte alls en budgethöks, utan han kommenterade sänkningarna med att säga att "Vi har sparat i ladorna. När tiderna blir sämre kan man ta öppna dörrarna till magasinen".

Lars Calmfors tycks alltså fabulera fritt. Regeringen agerade exakt likadant, faktiskt ännu mer offensivt, 2008 som nu. Den mest välvilliga tolkning man kan ge är att Calmfors kan ha förväxlat 2008 och 2012, då regeringen tillfälligt sa sig inte vilja ha ett femte jobbskatteavdrag med överskottsmålet som förevändning, när det verkliga skälet var att SD på den tiden var emot det (nu har partiet svängt och är för det) och därmed kunde tillsammans med de rödgröna blockera det. Regeringens självkänsla blev tydligen störd av tanken på att bli nedröstad i riksdagen så därför hänvisade man till budgetmålen.