måndag 18 april 2011

Varför externalitetsargumentet för förmynderiskatter inte håller

Ibland brukar de flesta förmynderiskatter, som punktskatter på alkohol, tobak och socker/fett, motiveras med argumentet att konsumtionen av det skapar externaliteter, alltså kostnader för de som inte konsumerar det. Mer specifikt anses det på grund av negativa hälsoeffekter innebära att kostnaderna för den skattefinansierade sjukvården stiger. Argumentet är då att dessa punktskatter inte innebär att de som konsumerar dessa varor missgynnas, utan bara innebär att de inte kan snylta på andra.

Det finns dock flera problem med detta argument. Dels så är det inte så att exempelvis helnykterism är det mest hälsosamma valet.Flera vetenskapliga undersökningar visar att måttlig alkoholkonsumtion är mer hälsosamt än helnykterism. Och om man höjer alkoholskatten så kan det beivra måttlig alkoholkonsumtion minst lika mycket som skadligt missbruk. Faktum är att det kan påverka måttlig alkoholkonsumtion mer då de som ägnar sig åt alkoholmissbruk ofta är beroende av alkohol och därför är mindre priskänsliga vilket leder till att ett högre pris leder till att de hellre drar ner på andra utgifter än drar ner på det som de upplever sig beroende av.

Ett kanske ännu viktigare argument är att det inte alls är säkert att de som lever ohälsosamt belastar andra mer än de som är hälsofanatiker. Visserligen så leder en ohälsosam livsstil till att man oftare vid tidigare skeden i livet behöver sjukvård, men det kompenseras i regel mer än väl av att man då inte lever lika länge. Att man dör tidigare belastar andra mindre av två skäl, dels för att man då tar ut mindre i pension och sedan att man behöver mindre sjukvård och äldreomsorg av åldersrelaterade skäl.

Vissa skulle måhända hävda att det är cyniskt att se på de ekonomiska fördelarna för andra av att man dör tidigare. Men det förändrar för det första inte poängen att en ohälsosam livsstil inte belastar andra och därför inte är associerad med "negativa externaliteter".

Och sedan så bortser det från att detta var en självvald konsekvens.  För de flesta skulle nog faktiskt ett liv av renodlad hälsofanatism med bara hälsomat och flera timmars motion varje dag nog inte vara önskvärt även om det är något år längre. Ett mer njutnings- och nöjesfyllt liv framstår då som mer önskvärt även om det är något år kortare. Och det är varje individs rätt att själv välja vilken avvägning man vill göra vad gäller hur långt livet ska vara och hur njutningsfullt det ska vara. Om man föredrar att genom att dricka och röka mycket och äta mycket "fet" mat gör livet betydligt trevligare då ska man i ett fritt samhälle ha rätt att välja det framför ett mindre njutningsfullt men längre liv.