fredag 29 november 2013

Några ekonomiska tal

Förändring senaste året. Alla förändringar utom de tre sista är nominella. Förändringarna i förhållande till varandra talar i stort sett för sig själva, men det kan nämnas att det tycks som att huvudförklaringen till att hushållens disponibla inkomster utvecklats klart starkare än BNP är att den offentliga sektorns budgetsaldo försvagats.

Penningmängd (M1): +5.9%
Hushållens skulder:  +4.9%
Hushållens disponibla inkomst: +3.6%
Offentliga konsumtionsutgifter: +4,8%
Nominell BNP: +1,7%
Sysselsättning: +1,0%
Real kalenderjusterad BNP: +0,3%
Real kalenderjusterad BNP/capita: -0,6%

onsdag 27 november 2013

Möjliggör frivillig extraskatt

Ett antal vänstersympatiserande höginkomsttagare, exempelvis Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson, skådespelaren Claes Malmberg och nu senast tidningen Resumes redaktör Claes de Faire har gjort mediautspel där de deklarerar att de minsann inte vill ha regeringens skattesänkningar. Det tycks vara "inne" bland rika socialister att komma med såna utspel.

Så här skriver då De Faire:

Jag vill att regeringen återkallar de 600 kronor som jag fick i onsdags och upprättar en fond. Pengarna behövs mer på annat håll.
I skolan som får allt tuffare att hjälpa våra barn.
De barn som växer upp under fattigdom.
Till järnvägen.
Inte till Claes de Faire.

Det där med att upprätta en fond är faktiskt ingen dum idé. I Sverige är det märkligt nog inte möjligt att betala in mer till Skatteverket än vad lagen kräver att du ska betala. I USA är det som kontrast möjligt att göra det.

Den möjligheten borde finnas även i Sverige så att Claes de Faire och alla andra rika socialister kan visa att de menar allvar när de säger att de vill betala mer i skatt och att det inte bara är något de skriver för att få uppmärksamhet och stödja vänsterpolitik.

Att döma av erfarenheten från USA där endast väldigt små belopp kommit in (summorna varierar mycket från år till år, men det handlar i snitt om bara några få miljoner dollar om året, väldigt lite för ett så stort land som USA) så skulle detta troligen inte generera några större intäkter för staten, så det är inte huvudskälet för att upprätta en sådan möjlighet.

Huvudskälet är att då skulle Claes de Faire och andra socialistiska avslöjas som hycklare, ungefär som Warren Buffett, mångmiljardären som länge propagerat för att rika amerikaner som han själv borde betala mer i skatt men ändå vägrat betala in någon extraskatt, avslöjats som hycklare.

tisdag 26 november 2013

Arbetslinjens framgång är väldigt tydlig där den tillämpas

TT rapporterar att utrikesfödda står för de flesta nya sysselsatta. Det kan dock noteras att detta enbart avspeglar att deras befolkningsandel stigit betydligt. Det är faktiskt inte enbart så att andelen sysselsatta förblir lägre än inrikesföddas, gapet har vuxit.

Här är förändringen i antal och andel sysselsatta i åldersgruppen 16-64 mellan tredje kvartalet 2006 (som för övrigt var det kvartal då alliansen vann regeringsmakten) och tredje kvartalet 2013:

                        2006      2013         2006  2013
Utrikesfödda    568,6     743,1         63,7   64,1
Inrikesfödda  3 865,2  3 883,9         78,2  79,9
Totalt            4 433,7  4 627,0         76,0  76,9

När man tittar på andelen öppet arbetslösa så växer också gapet till utrikesföddas nackdel. Nästan hela ökningen i öppen arbetslöshet avspeglar en ökning hos de utrikesföddas, samt dessas växande befolkningsandel.

                       2006      2013          2006  2013
Utrikesfödda     77,1     140,7          11,9 15,9
Inrikesfödda    225,0    231,3           5,5    5,6
Totalt              302,1     372,0         6,4 7,4

(Källa SCB:s statistikdatabas)

Den slutsats man kan dra är att jobbskatteavdragen och de andra grundkomponenterna i arbetslinjen haft en mycket positiv effekt. Denna effekt har dock till stor del förtagits av att arbetslinjen inte tillämpats inom invandringspolitiken och ett allt större antal personer tillåtits komma som asylinvandrare och deras anhöriga och leva på bidrag. Hade arbetslinjen tillämpats även inom invandringspolitiken hade arbetslösheten varit mycket lägre.

lördag 23 november 2013

Nettoinkomst är det relevanta

Per-Olof Samuelsson har länge argumenterat för att offentliganställda, som han själv innan han blev ofrivilligt pensionerad, borde slippa betala skatt. Det är inte en argumentation för att gynna dessa jämfört med nuvarande system, utan för att uppmärksamma det faktum att eftersom deras löner helt finansieras med skatter är det en illusion att beteckna dessa som skattebetalare. Han har därför föreslagit att de får sänkt bruttolön motsvarande deras skatt samtidigt som de även formellt slipper skatt

Det finns åtminstone ett starkt argument emot som han inte bemöter, nämligen att om man ensidigt skulle ta bort endast offentliganställdas skatt och samtidigt sänka deras bruttolön skulle jämförelser mellan privata sektorns och offentliga sektorns löner bli missvisande. En lön på 20000 i offentlig sektor skulle låta lägre än en lön på 25000 i privat sektor, trots att det i själva verket skulle vara högre.

Genom det nuvarande systemet där man låtsas att helt skatteförsörjda personer "betalar skatt" så uppnås alltså jämförbarhet mellan privata och offentliga löner, medan såna jämförelser av bruttolön skulle bli missvisande om man antog Samuelssons system.

Fast vid närmare eftertanke så är det nog mer en kritik av ovanan att jämföra bruttolöner istället för nettolöner än den föreslagna reformen. Att folk fokuserar på bruttolöner snarare än nettolöner är inte enbart fel för att det skulle riskera att vilseleda extra mycket vid en sådan reform, utan också för att det redan nu är vilseledande.

Det är vilseledande dels eftersom att bruttolön i grunden  är en godtyckligt utvald punkt mellan de två verkligt relevanta beloppen: arbetsgivarens lönekostnad och den arbetandes nettolöneinkomst. Det som är relevant för arbetsgivarna är det förra, det som är relevant för löntagarna är det senare. Skillnaden mellan dessa båda belopp utgörs av två skatter på löner: arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. Skillnaden är att arbetsgivaravgift formellt redan dragits av före "bruttolönen" medan inkomstskatt dras på den. Men den distinktionen är i grunden en bokföringsfiktion som saknar nationalekonomisk relevans. Huruvida man sen ska fokusera på hela lönekostnaden inklusive alla skatter eller på nettolönen efter alla skatter beror på vems perspektiv diskussionen handlar om (arbetsgivarens eller den arbetandes) men den så kallade bruttolönen är inte, eller rättare sagt borde inte vara, relevant för någon.

Dessutom är det så att med det progressiva skattesystem som Sverige har blir det missvisande och skapar illusionen av större löneskillnader än som faktiskt existerar. Hur mycket högre lön har en person som per månad brutto tjänar 35000 jämfört med den som tjänar 17500 och hur mycket högre lön har den som tjänar 70000 jämfört med den som tjänar 35000?

Nu kanske en del tänker "vilken dum fråga, det ser väl alla som kan lågstadiematte att svaret är dubbelt så mycket i båda fallen", men tänkte ni det så hade ni fel. I genomsnittskommunen enligt jobbskatteavdrag.se:s kalkylator så kommer nästa år en "bruttoinkomst" på 35000 innebära en nettoinkomst på 26350, medan en "bruttoinkomst" på 17500 innebär en nettoinkomst på 14000. Skillnaden är alltså bara drygt 88%, inte de 100% som man tror om man kollar på bruttoinkomsten. Skillnaden är ännu större i det andra fallet (pga statlig inkomstskatt och "värnskatt") då en "bruttoinkomst" på 70000 innebär en nettoinkomst på 42720, eller bara drygt 62% högre.

Fokuset på så kallad "bruttoinkomst" skapar alltså det felaktiga intrycket att inkomstskillnaderna är större än vad de är, något som är ytterligare ett skäl för att istället fokusera på nettoinkomst.

onsdag 20 november 2013

Dålig på fotboll-bra på ekonomi

Många svenskar sörjer idag fotbollslandslagets nederlag i VM-kvalet efter det att Portugals superstjärna Christiano Ronaldo gjort hela tre mål.

Men även om Portugals fotbollslandslag är bättre än Sveriges (och uppenbarligen så är deras superstjärna Ronaldo strået vassare än våran motsvarighet Zlatan) så är Sveriges ekonomi å andra sidan betydligt bättre. Trots att Portugals befolkning fortfarande är något större än Sveriges (10,5 miljoner vs 9,6 miljoner) så var Sveriges BNP 2012 på 3549 miljarder kronor nära 2½ gånger större än Portugals BNP 2012 på cirka 1490 miljarder (€165 miljarder).

Och trots att Sveriges BNP alltså är nära 2½ gånger större är Portugals statsskuld på cirka 1840 miljarder (€205 miljarder) klart större än Sveriges statsskuld på 1356 miljarder i absoluta termer, och mer än 3 gånger större i relativa termer.

Till det kommer att Portugals arbetslöshet på 16,3% i september var mer än dubbelt så hög som Sveriges (8% )..

När det kommer till kritan är det nog få svenskar som skulle värdera deltagande i fotbolls-VM högre än den starkare ekonomin och vilja byta-men nästan alla portugiser skulle nog vilja byta....

Att det mest är länder med dålig ekonomi som går bra i fotboll bekräftas också av nyheten att även Grekland kvalificerat sig till VM.

Att det mest är länder med dålig ekonomi som gör bra ifrån sig i fotboll var något jag noterade på min engelskspråkiga blogg i samband med fotbolls-EM 2012 där krislandet Spanien vann turneringen efter att ha besegrat ett annat krisland, Italien, i finalen och ett tredje krisland, Portugal, i semifinalen. Det främsta undantaget från denna regel var Tyskland, som hade och har en stark ekonomi, men trots det lyckades ta sig till semifinal efter att ha besegrat Grekland i kvartsfinalen. Tyskland är för övrigt även nu ett undantag från regeln då man tidigare kvalificerade sig till VM.

Är detta starka empiriska samband, med Tyskland som konstant undantag då, ett orsakssamband? Troligen inte, åtminstone inte mestadels, för även om framgångarna på fotbollsplanen nog hänger samman med att länderna satsar stora summor på fotboll så borde det åtminstone mestadels betala igen sig i större intäkter från publik och TV-tittare.

Det man kan säga iallafall är att länder som Portugal åtminstone får lite tröst i den vardag med svag ekonomi man har genom dessa fotbollsframgångar.

tisdag 19 november 2013

"Time out"= lagligt svindleri

Den centerpartistiska riksdagsledamoten Abir Al-Sahlani misstänks för bedrägeri med biståndspengar och ska nu därför ta "time out". Om hon är skyldig eller ej till det hon anklagas för vet jag inte, det får vi se vad den rättsliga utredningen kommer fram till.


Det faktum att hon inte bara tar "time out" utan också säger att hon inte kommer kandidera nästa år för omval antyder dock att anklagelserna förmodligen inte är helt ogrundade (hade de varit det hade hon hunnit bli rentvådd långt innan valet). Vad som är särskilt anmärkningsvärt är dock att vad som menas med "time out" tydligen är att hon ska sluta arbeta-men fortsätta kvittera ut riksdagslön, som ligger på 60000 i månaden. Hon ska alltså få betalt för att vara ledig.

 Notera att detta inte alls är jämförbart med att kvittera ut semesterersättning när man har semester, för att alla arbetsgivare är skyldiga att avsätta pengar för detta och man får pengarna förr eller senare oavsett om man tar ut semester eller ej, vilket innebär att man får lägre inkomst om man tar ut semester.

Al-Sahlani, liksom andra politiker som tagit "time out", får däremot samma inkomst trots att hon inte arbetar. Till skillnad från det hon anklagas för är detta lagligt då det inte förekommer krav på riksdagsledamöter att göra något för att få ut full lön. I så gott som alla andra yrken krävs att man faktiskt arbetar för att få ut lön, men inte för riksdagsledamöter. Detta system innebär ett större svindleri än det bedrägeri Al-Sahlani anklagas för.

söndag 17 november 2013

Helt fel att skylla cyklonen i Filippinerna på koldioxidutsläpp

Varje gång det är en naturkatastrof i världen då börjar miljöpartisterna i den svenska journalistkåren att skylla det hela på den mycket blygsamma temperaturökning världen upplevt sedan 1800-talet. Så också då nu efter den där cyklonen som vållat så mycket död och förödelse i Filippinerna, eftersom att den till skillnad från de flesta cykloner i Filippinerna direkt drabbade tätbefolkade områden

Detta är förstås nonsens. Tropiska stormar (som av någon okänd anledning kallas "orkaner" när de berör Nordamerika och "cykloner" när de berör Östasien) har ju funnits på jorden betydligt längre än storskaliga mänskliga koldioxidutsläpp, ja de förekom till och med långt före människor började existera.

Jag konstaterade här att det inte heller fanns några belägg för att orkaner blivit mer förekommande i USA. Faktum är att det faktiskt var något fler orkaner i USA under 1800-talets andra halva än under 1900-talets andra halva, och det årtionde som det var flest var 1880-talet.

Som Per Welander konstaterar här så finns det heller inga belägg för att cyklonerna skulle blivit fler eller värre i Filippinerna eller övriga delar av Östasien. Här är exempelvis ett diagram över antalet cykloner som nått land i Filippinerna de senaste 65 åren. Som ni kan se går det inte att urskilja någon trend i antalet, utan det går upp och ner kraftigt mellan näraliggande år.

fredag 15 november 2013

Om Folkpartiets senaste antiliberala lagförslag

Pådrivet av sitt tokfeministiska ungdomsförbund så sjunker Folkpartiet allt djupare ner i feministträsket, vilket troligtvis och förhoppningsvis också innebär att de sjunker närmare 4 %-spärren.

Det mest välvilliga man kan säga om deras förslag till ny sexuallag är att det i bästa fall bara är ett dåligt genomtänkt slag i luften utan någon praktisk effekt. En symbolhandling för att alla folkpartister ska kunna känna sig extra feministiska (vilket de anser vara något bra). I den mån det är mer än ett slag i luften och faktisk har en praktisk effekt så skulle det innebära att frivilligt sex mellan vuxna kriminaliseras enbart för att det inte uppfyllt de formalia som feminister kräver.

Det man bör ha klart för sig när man diskuterar "samtyckesparagrafer" är att det sedan länge varit förbjudet att ha sex med någon utan dess samtycke. Lagen förbjuder nämligen inte enbart sex med någon som säger nej eller på annat sätt visar att de inte vill, utan också med personer som är medvetslösa eller "i hjälplöst tillstånd", en formulering som nyligen ändrats till "i särskilt utsatt tillstånd", en formulering som är lite luddig men som sägs innefatta ännu fler situationer.

Det går alltså redan nu inte att ha sex med någon som inte samtycker utan att göra sig skyldig till våldtäkt. Så, vad är problemet egentligen? Och exakt i vilka situationer skulle det vara förbjudet med sex där det idag är tillåtet? Det tycks som att svaret på den frågan är när två personer har frivilligt sex utan att det formellt sägs "ja". Att det ibland är så att passionen ibland gör att folk skippar såna formaliteter struntar Folkpartiet i, det ska ändå vara förbjudet.

 Ta exempelvis denna scen från den första Terminator-filmen, där man får se när mänsklighetens framtida ledare i det framtida kriget mot maskinerna, John Connor, blir till.

Notera att ingen frågar den andre om de vill, och ingen säger "ja" (eller mer strikt "yes" eftersom det är på engelska) vilket då innebär att enligt Folkpartiets definition av våldtäkt så är detta en våldtäktsscen. Håller du inte med om att det är en våldtäktsscen? Se då till att rösta på annat parti än Folkpartiet (något det för övrigt finns många andra bra skäl för).

Den intellektuella kortslutningen bakom en sådan lagstiftning illustreras ytterligare av att om det nu krävs ett "ja" och, som i filmklippet,ingen säger det, exakt vem är det då som begått brott? Är det Sarah Connor eller Kyle Reese ? Eller båda? För det är väl tänkt att lagstiftningen ska vara könsneutral? Och om inte, hur gör man då vid homosexuellt sex?

torsdag 14 november 2013

Konstigt utelämnande

TT nämner att den kända musikprofilen Tina Turner, som länge bott i Schweiz och nyligen blev schweizisk medborgare, nu säger upp sitt amerikanska medborgarskap. Märkligt nog nämner man dock inte den troliga anledningen till att hon gör så: nämligen att USA, till skillnad från Sverige och de flesta andra länder, har ett system där amerikanska medborgare måste betala full federal skatt även om de bor utomlands. Och eftersom Schweiz och andra länder kräver skatt på basis av där de bor (även USA kräver skatt av alla som bor där, oavsett om de är amerikanska medborgare eller ej)så har hon fram tills nu blivit dubbelbeskattad, både av amerikanska och schweiziska skattemyndigheter. Enda sättet att undkomma det som är förenlig med amerikanska skattelagar är att helt avsäga sig sitt amerikanska medborgarskap.

onsdag 13 november 2013

Kvotering(s)partiet

Socialdemokraterna var bland de första att kvotera på sina kandidatlistor. Sen kom de på att om kvotering är lämpligt för oss då måste det vara lämpligt för privata styrelser, därav deras krav på lagstiftning om kvoterade bolagsstyrelser.

Nu har de tagit nästa steg och resonerar "om kvotering är så bra vad gäller kön, varför inte även för etnisk bakgrund?".Åtminstone i Stockholms stad har sossarna nu tänkt ha en kvotering av sin lista så att 25% ska ha "utomnordisk bakgrund". Om några år lär de ta sedan ta nästa steg och förespråka kvotering efter etnisk bakgrund även i bolagsstyrelser.

tisdag 12 november 2013

Höga bostadspriser skadar svensk ekonomi

Är det bra eller dåligt med högre priser? Ofta brukar svaret vara att det beror på om du är säljare eller köpare. Är du säljare tjänar du på det, är du köpare förlorar du på det.

Det ligger förstås en hel del i det, men det är långtifrån hela sanningen. För det första så är det inte alltid ett nollsummespel av två skäl.

-Om utbudet begränsas genom exempelvis naturkatastrofer eller irrationella regleringar då blir den associerade prishöjningen kanske inte alls associerad med högre inkomster för producenterna samtidigt som köparnas köpkraft sänks.

-Och om säljarna/ägarna samtidigt är köpare av samma sak då innebär högre priser ingen vinst för dem.

Vilket för oss till ämnet bostadspriser. Vissa marknadsliberalt inriktade personer har kritiserat byggregleringar för att de innebär en stor omfördelning från de som försöker ta sig in i bostadsmarknaden till existerande bostadsägare. Problemet med detta argument är dock, som framgår nedan, dels att det är mestadels inte sant (de har förvisso rätt när det gäller de förluster som oetablerade drabbas av, men fel när det gäller de etablerades vinster) och dels att det för de som sägs tjäna på det hela blir ett argument mot förändring, och då de som sägs tjäna på det är mer politiskt inflytelserika lär det inte åstadkomma förändring.

Varför är då inte höga bostadspriser ett nollsummespel? Helt enkelt eftersom byggandet uppfyller båda nämnda kriterier för en situation för när högre priser avspeglar en samhällsekonomisk förlust och inte ett nollsummespel.

Med avreglerat byggande hade högre bostadspriser, precis som högre priser på alla [fria] marknader, åstadkommit jämvikt i hög grad genom ett ökat utbud och inte enbart genom att utestänga de som hade efterfrågat det till lägre priser. Men med dagens byggregleringar så blir utbudsökningen ytterst liten, vilket innebär att "jämvikt" nästan helt uppnås genom att folk som vill arbeta i tillväxtorter utestängs, vilket omöjliggör mycket näringsverksamhet och sänker ekonomins tillväxt.

Men även vinsterna för de som tjänar på regleringarna är mindre än förlusterna för de som förlorar på det, blir det ändå inte en stor förmögenhetsuppbyggnad för de privilegierade? Ja, formellt sett, men kom ihåg den andra punkten om att man inte vinner om man samtidigt är köpare. Och alla som bor i Sverige är i strikt nationalekonomisk bemärkelse köper av bostadsutrymmet de bor i, oavsett om den formella boendeformen är äganderätt, bostadsrätt eller hyresrätt.

Det innebär att så länge folk bor kvar i sina bostäder, eller flyttar till annan bostad i samma högprisregion, så ökar deras bostadskostnader lika mycket som deras pappersförmögenhet, varför de egentligen inte vinner något. Det är endast om de flyttar ut, eller planerar att flytta ut, till en region som inte berörts av boprisuppgången som de verkligen tjänar på det?

Men är inte det empiriskt så att högre bostadspriser är associerade med en starkare ekonomi? Jovisst, men detta avspeglar ett orsakssamband åt motsatt riktning. När befolkningen växer och/eller inkomstnivån stiger ökar efterfrågan på bostäder vilket bidrar till högre priser. Det motsäger på intet vis ovanstående analys, lika lite som det faktum att högre efterfrågan rent generellt höjer priset på något inte motsäger att lägre utbud höjer priset.

Förvisso är det dock så att lägre bostadspriser på kort sikt kan skapa problem för banker givet den höga skuldsättningsgrad som finns, men orsaken till att skuldsättningsproblemet överhuvudtaget uppstod är till stor del just de allt för höga priserna, och desto längre som priserna är höga, desto värre kommer det problemet att bli.

söndag 10 november 2013

Vänsterpartiet i Göteborg allierar sig öppet med extremvänstern

Vänsterpartiet i Göteborg väljer att demonstrera tillsammans, inte bara med två öppet kommunistiska partier, trotskistiska Rättvisepartiet socialisterna och stalinistiska Kommunistiska partiet, utan också med den vänsterextrema terrorgruppen Revolutionära fronten, som använder våld som politisk metod.

Visserligen var det den lokala partiledningen i Göteborg som fattade det beslutet, men något avståndstagande från Jonas Sjöstedt har inte hörts.

Att Stefan Löfven försöker få folk att tro att S inte har något med V att göra framstår mot bakgrund av det som väldigt förståeligt. Synd bara att det dock inte är sant.

fredag 8 november 2013

Löfven vilseleder medvetet om regeringsbildning

Nu ger Socialdemokraterna "besked" i regeringsfrågan-eller egentligen inte. Särskilt många egentliga nyheter innehöll inte debattartikeln. Man kommer att gå till val på sin egen politik och är beredd att samarbeta med alla utom SD. Av övriga sex riksdagspartier gillar man MP bäst, följt av FP, C och V och därefter M och KD. Allt känt sedan tidigare, med undantag för det där med att man ser FP &C som lika naturliga samarbetspartners som V, trots att FP och C i inga otydliga ordalag uteslutit samarbete med S. Jan Björklund har sagt att de enda alternativen för partiet är att sitta i en alliansregering eller gå i opposition och beskriver dagens utspel som "pinsamt och bara snömos" och Annie Lööf har sagt att hon "hellre äter upp sin högra sko än bli ett stödhjul åt S" och nu i morse kommenterade hon det på twitter genom att utspelet med att skriva att "det finns tre saker jag riktigt ogillar: 1) socialism 2) arrogans 3) män som inte förstår ett nej. Jag säger nej till S". Partier som så tydligt säger nej till samverkan jämställs alltså med ett parti som historiskt haft nära band med S och som säger sig vilja samarbeta.

Socialdemokraterna försvarar sin avsaknad av besked med att man först måste se vilket valresultatet blir innan man kan ge besked om vilken regering det blir. Men det är bara nonsens. Att man inte kan säga vilken regering det blir innan vi får veta valresultatet är på sätt och vis sant, men irrelevant, eftersom det inte utesluter att man säger hur regeringen blir om det blir vissa bestämda valresultat. Det är ungefär som man kanske inte kan säga om man imorgon tänker ta på sig regnkläder när man går ut för att man inte vet om det kommer att regna, men att man kan säga att OM det regnar då ska man ta på sig regnkläder när man går ut.

Det är fullt möjligt att redan nu ge besked vilken regering man kommer förespråka vid exempelvis följande tänkbara valresultat:

1) Rödgrön majoritet
2) Rödgröna är större än alliansen, men saknar pga SD egen majoritet.
3) Alliansen är större än rödgröna, men saknar pga SD egen majoritet

Är verkligen Stefan Löfven så korkad att han inte fattar att det redan innan valresultatet är klart går att säga hur man kommer att agera vid olika möjliga resultat, exempelvis de tre ovannämnda? Mer troligt är att han försöker medvetet mörka sina planer eftersom han fruktar att associering med Vänsterpartiet ska skrämma bort mittenväljare.

torsdag 7 november 2013

Extremvänstern inte bara hot mot sverigedemokrater

Som ni säkert hört så lyckades en 60-årig kommunistisk kvinna (som här sjunger en hyllningssång till Fidel Castro) slänga en tårta i SD-ledaren Jimmie Åkessons ansikte. Att få en tårta i ansiktet är inte i sig särskilt farligt, Åkesson riskerar inte att dö av det, eller ens skadas nämnvärt. "Skadan" är mest symbolisk-fast jag misstänker att om hon som gjorde det vill skada SD är det kontraproduktivt då de flesta ogillar den typen av metoder.

Och incidenten är också något av en symbol för den omfattande förföljelse som vänsterextrema "autonoma" grupper som AFA, Syndikalistiska Ungdomsförbundet och Revolutionära Fronten riktar mot sverigedemokratiska företrädare, de flesta av vilka till skillnad från Åkesson inte har tillgång till Säpos livvakter.

Men det är inte enbart sverigedemokrater eller för den delen företrädare för mer extrema nationalistgrupper som Nationaldemokraterna eller Svenskarnas Parti som drabbas av extremvänsterns terrormetoder. Även företrädare för borgerliga partier, liksom [Klassiskt] Liberala partiet. Då dessa partier inte vill ha mer, utan snarare om något mindre invandringsrestriktioner så är extremvänsterns våld inte enbart något som drabbar personer som är emot invandring.

Även dessa attacker motiveras delvis av vad de själva upplever är "antirasism". För många inom vänstern är nämligen krav på lägre skatter och bidrag att betrakta som rasism eftersom välfärdsstaten omfördelar från vita/svenskar till svarta/invandrare I en kolumn förra veckan så hävdade exempelvis världens mest inflytelserika vänsterekonom, Paul Krugman, att motstånd mot en omfattande välfärdsstat bland vita republikanska väljare i hög grad motiveras av ett rasistiskt baserat motstånd mot att hjälpa fattiga svarta. Då utomeuropeiska invandrare i Sverige precis som svarta i USA har klart lägre inkomster och högre arbetslöshet än vita/svenskar och därför är betydande nettobidragstagare så gäller den "logiken" här också.

måndag 4 november 2013

Jobbskatteavdrag vs sänkt arbetsgivaravgift

Det har länge funnits en debatt inom borgerligheten om sänkt skatt på arbete bör ske i form av jobbskatteavdrag eller sänkta arbetsgivaravgifter. Anders Borg och Moderaterna har varit de främsta anhängarna av jobbskatteavdrag medan framförallt Centern och stiftelsen Den Nya Välfärden drivit på för lägre arbetsgivaravgifter.

Den stora fördelen med jobbskatteavdrag är att det innebär en smygsänkning av ersättningsnivån i a-kassa, sjukpenning och liknande bidragssystem. Eftersom enbart personer som arbetar får jobbskatteavdrag så ökar skillnaden i nettoinkomst mellan personer som arbetar och personer som lever på bidragssystem. Rent nationalekonomiskt blir effekten därmed likvärdig med effekten av sänkta ersättningsnivåer, med skillnaden att jobbskatteavdrag är mycket mer tilltalande rent politiskt. Jobbskatteavdrag framstår ju som en förbättring medan formellt sänkta ersättningsnivåer framstår som en försämring.

Det finns dock nackdelar med jobbskatteavdraget. Det ena är att det skapat den missvisande debatten om att pensionärer "straffbeskattas" trots att det i själva verket är så att den så kallade "allmänna löneavgiften", den del av arbetsgivaravgifterna som inte motsvaras av någon förmån, är större än värdet av jobbskatteavdraget. Så om någon "straffbeskattas" är det löntagare snarare än pensionärer, men den konstruktion som jobbskatteavdraget har skapar det motsatta intrycket.

Detta är skadligt av både politiska och ekonomiska skäl. Det politiska skälet är att detta missförstånd om "straffbeskattning" av pensionärer faktiskt retar upp många pensionärer och får dem att känna sig orättvist behandlade och därför får dem att välja andra partier än alliansen. Därmed förtas en stor del av den politiska vinst som jobbskatteavdraget innebär relativt sänkta arbetsgivaravgifter kombinerat med sänkt ersättningsnivå.

Det ekonomiska skälet är att nämnda debatt om "straffbeskattning" av pensionärer pressat regeringen att avleda en stor del av skattesänkningsutrymmet till skattesänkningar för pensionärer, som åtminstone i den form de genomfördes helt saknar positiv effekt på tillväxten eller sysselsättningen. Hade arbetsgivaravgifterna istället sänkts hade de tillväxtfrämjande skattelättnaderna kunnat bli större.

Det andra skälet är att det skapar incitament för kommuner och landsting att höja skatterna. Som jobbskatteavdraget är konstruerat så blir det högre ju högre kommunalskatten är, och staten kompenserar kommunerna fullt ut för detta. Den skattehöjningsvåg som vi ser nu, som innebär att snart sagt hela landet utom Stockholm, sett höjda skatter de senaste åren eller kommer snart få se det, beror delvis på att kommun- och landstingspolitikerna vet om att de kan välta över delar av kostnaden på staten.

Gå själv in på sajten jobbskatteavdrag.se och kolla. En person som tjänar 19000 kronor i månaden i lågskattekommunen Stockholm får nästa år betala 3759 kronor i skatt, en summa som jobbskatteavdraget minskat med 1372 kronor. En person som tjänar 19000 kronor i högskattekommunen Arjeplog får nästa år betala 4188 kronor i skatt, en summa som jobbskatteavdraget minskat med 1570 kronor av jobbskatteavdraget.

Av de extra 627 kronor som Arjeplog kommun får in ((4188+1570)-(3759+1372)) på en sådan person så står denne enbart för 429 kronor själv medan staten står för 198 kronor. Det säger sig självt att en sådan konstruktion där kommuner och landsting får mer pengar av staten om de har högre skatt kommer uppmuntra dem att höja skatten mer.

söndag 3 november 2013

Förvirrat om löneökningar

DI:s reporter Nils Åkesson har skrivit en av de mer förvirrade artiklarna någonsin om sambandet mellan löneökningar och sysselsättning. Han citerar Danske Banks makroanalytiker Mikael Grahn som hävdar att för låga löneökningar innebär för få jobb, alltså att ett för lågt pris kommer sänka efterfrågan på arbetskraft! En minst sagt sensationell ekonomisk teori. Hur har han kommit fram till det?

Jo, lägre löneökningar pressar ner konsumentprisinflationen, och lägre konsumentprisinflation innebär enligt en viss Lars E.O. Svensson färre jobb.

Ok, nu tar vi det här från början:  högre inflation på kort sikt kan öka sysselsättningen, men endast om det råder nominell lönerigiditet och lönerna är för höga, för då kan inflation sänka reallönerna till nivåer som ökar efterfrågan på arbetskraft. Men om de nominella lönerna, eller i det här fallet löneökningarna, kan sänkas då är det naturligtvis inte så att högre inflation orsakat av högre nominella löneökningar höjer sysselsättningen.

Högre nominella löner ej kopplat till penningpolitik kommer tvärtom höja reallönerna (detta dels eftersom produkters kostnader utgörs av annat än löner och dels eftersom konkurrensen med utlandet begränsar möjligheten att då bibehålla marginaler) och därmed sänka sysselsättningsnivån.


fredag 1 november 2013

Folkpartiets idéer om bostadsmarknaden

Folkpartiet duckar för de två viktigaste åtgärderna för att rätta till vad som är fel med den svenska bostadssektorn, alltså byggavreglering (man nämner iofs att man vill se regelförenklingar men då man inte har några konkreta förslag är det svårt att ta på allvar) och begränsad avdragsrätt för ränteutgifter men kommer med två andra förslag: sänkt reavinstskatt vid fastighetsförsäljning och skattegynnat bosparande.

Sänkt reavinstskatt är bara bra. Den höga reavinstskatt vi har idag skapar stora inlåsningseffekter då folk inte vill sälja eftersom de då åker på en rejäl skattesmäll. Sänks reavinstskatten ökar intresset för att sälja vilket kan pressa ner priserna och därmed skuldsättningsnivån.

Dock kan det noteras att den regering som Folkpartiet sitter i, i en av sina sämsta stunder, höjde reavinstskatten för att finansiera en sänkning av den löpande fastighetsbeskattningen. Denna reform av fastighetsbeskattningen var ekonomiskt irrationell eftersom reavinstskatten är mer ekonomiskt skadlig men eftersom Kristdemokraterna fått för sig att löpande fastighetsbeskattning är mer "omoraliskt" så drevs det igenom ändå, något som förvärrat problemet med för höga huspriser.

Att gynna, eller rättare sagt sluta missgynna, sparande så att folk kan spara ihop tillräckliga summor för köp av boende istället för att låna pengarna, är i grunden en god tanke, men att särskilt gynna vissa former av sparande är mindre lyckat då det kan skapa snedvridningar. Istället borde man gynna all form av sparande genom att sänka kapitalinkomstbeskattningen, något som då till stor del kan finansieras via begränsad avdragsrätt för ränteutgifter mot tjänsteinkomst.