torsdag 29 augusti 2013

Bostadspriser & skulder

Här är ett diagram över hur skuldnivån skiljer sig mellan olika delstater i USA. Skuldnivån i Kalifornien (CA) är som ni kan se ungefär dubbelt så hög som i delstaterna Ohio(OH), Michigan (MI) och Texas (TX), och skillnaden var ännu större när bostadsbubblan var som värst.


Varför skiljer sig skuldsättningsnivån så mycket? Jo, för att som jag tidigare skrivit är det inte bara så att hög skuldsättning orsakar högre priser, orsakssambandet går i andra riktningen också. Det senare tycks ha varit kontroversiellt för vissa läsare, men det är ett faktum. De omfattande byggrestriktionerna i Kalifornien har fått bostadspriserna att bli mycket höga, särskilt då i Silicon Valley-San Francisco området. Högre bostadspriser har tvingat de som vill köpa hus att ta större lån, vilket höjt den totala skuldsättningsgraden.

De delstater som har lägst skuldsättning har däremot väldigt låga bostadspriser, i Ohios och Michigans fall är priserna låga för att befolkningsunderlaget och därmed också efterfrågan på bostäder, har varit vikande, och i Texas fall för att det avreglerade byggandet möjliggjort en kraftig ökning av utbudet av bostäder.

onsdag 28 augusti 2013

Calmfors fabulerar fritt

Lars Calmfors har den senaste tiden inlett ett personligt korståg mot de planerade skattesänkningarna, nu senast i denna DN-artikel. Han har dock inte egentligen några sakliga argument där emot dem, utan attackerar istället regeringen för hur de presenterar dem, samt antyder att han själv är emot dem av ideologiska skäl. Det han stör sig är dels att det inte sägs av politikerna att utrymmet för sänkta skatter till stor del kommer av så kallade automatiska besparingar och dels hävdar han att regeringen har motsatt argumentation från 2008.

Om vi börjar med det första har han i och för sig rätt i att de flesta väljare nog inte är medvetna om att det sker automatiska besparing men det förändrar inte att de är önskvärda då de skapar utrymme för tillväxt- och frihetsökande skattelättnader. Och att väljare inte är fullt medvetna om hur budgetsystemet fungerar är knappast unikt för just detta och det är knappast regeringens roll att personligen försöka undervisa väljarna om budgetsystemets funktioner, det är väljarnas eget ansvar.

Sen angående påståendet att regeringen 2008 inte ville införa tillväxtfrämjande skattesänkningar för att framstå som budgethökar och att skattesänkningar skulle "köra ekonomin i diket" så är det helt enkelt falskt. Googlar man "köra ekonomin i diket" så har alla träffar utom tre Calmfors artikel som referens, och de övriga tre gäller helt orelaterade frågor.

Faktum var att regeringen hösten 2008 beslutade om breda skattesänkningar motsvarande klart större summor än vad som nu föreslås i form av ett tredje jobbskatteavdrag, sänkt skatt för pensionärer och sänkta arbetsgivaravgifter. Och Anders Borgs retorik var inte alls en budgethöks, utan han kommenterade sänkningarna med att säga att "Vi har sparat i ladorna. När tiderna blir sämre kan man ta öppna dörrarna till magasinen".

Lars Calmfors tycks alltså fabulera fritt. Regeringen agerade exakt likadant, faktiskt ännu mer offensivt, 2008 som nu. Den mest välvilliga tolkning man kan ge är att Calmfors kan ha förväxlat 2008 och 2012, då regeringen tillfälligt sa sig inte vilja ha ett femte jobbskatteavdrag med överskottsmålet som förevändning, när det verkliga skälet var att SD på den tiden var emot det (nu har partiet svängt och är för det) och därmed kunde tillsammans med de rödgröna blockera det. Regeringens självkänsla blev tydligen störd av tanken på att bli nedröstad i riksdagen så därför hänvisade man till budgetmålen.

tisdag 27 augusti 2013

Vänstern vilseleder om premiepensioner

Fondbolagens förening redovisar följande fakta som illustrerar att Stefan Löfven och andra inom vänstern som säger att möjligheten att välja fritt var delar av de pengar man tvingas spara till pension ska placeras, den så kallade premiepension är ett "fiasko":

-Sparandet till premiepensionen har ökat mer i värde än inkomstpensionen sedan systemen infördes. Sedan år 2000 har avkastningen inom premiepensionssystemet varit i genomsnitt 3,5 procent per år (4,1 procent per år om första halvåret 2013 medräknas), jämfört med värdeökningen i inkomstpensionssystemet som har varit 2,9 procent per år. 

-Det är inte bara 2 procent av svenska folket som bryr sig, en siffra som bland annat har framförts av Stefan Löfvens partikollega Leif Pagrotsky i helgens debatt. Den statistiken baserar sig på att det bara är 2 procent av de allra yngsta som gör ett val inom två veckor efter att de fått sitt första orange kuvert. Bland 30-åringarna har hela 40 procent gjort ett val till premiepensionen och ser man till hela systemet har 58 procent gjort ett val och de står för 74 procent av kapitalet i premiepensionssystemet. Detta är siffror som talar för sig själva. Att de som precis klivit in i systemet, kanske efter att ha tjänat några tusenlappar på sitt första sommarjobb, inte kommit sig för att välja är inte ett problem. 

-Premiepensionssystemet är inte dyrt. Ingen annanstans är det så höga rabatter på fondavgifterna, i genomsnitt ges ca 2/3 av avgiften i rabatt och genomsnittlig fondavgift efter rabatt är 0,3 procent. Detta bör tydliggöras.

-Myndighetens kostnader är också mycket låga, 0,12 procent, och dessa kommer att halveras under de närmaste åren eftersom investeringen i uppbyggnaden av systemet redan är gjord.

måndag 26 augusti 2013

Staten ansvarig för mobbning

Många säger sig uttrycka upprördhet över de grova kränkningar som vissa elever i privatskolan Lundsberg fått utstå under så kallade nollningar, där vissa blivit brända med strykjärn.   Men sanningen är att det är inte enbart i Lundsberg sånt sker, även om det måhända är något värre är än i de flesta andra skolor. Då det anses vara sånt som ska accepteras som "nollning" är det dock bara de allra grövsta fallen där det uppstår allvarliga fysiska skador som det avslöjas.

Samtidigt har vi en lag som förbjuder föräldrar från att skydda sina barn från denna mobbning genom att hemundervisa dem Staten tvingar alltså barn till miljöer där de utsätts för kränkningar och allt sägs vara för "deras eget bästa".  När vissa hemundervisande föräldrar hänvisat just till att de fruktar mobbning så säger en skoladministratör vid namn Anders Andersson att "lite av poängen i svenska grundskolan är ju att man ska mötas och stötas och blötas". Eller bli bränd med strykjärn....

Poängen med svensk grundskola är med andra ord att barn ska bli utsatta för mobbning. Grundproblemet är alltså inte Lundsberg, utan svensk grundskolepolitik som sådan.

fredag 23 augusti 2013

Lägre skatt sänker hushållens skuldbörda

Swedbanks och Nordeas chefsekonomer Anna Fellander och Annika Winsth argumenterar emot regeringens planerade skattesänkningar eftersom de hävdar att det kan höja bostadspriserna och "därmed" också skulderna.

Det där med logisk analysförmåga är uppenbarligen inte något som Swedbank och Nordea kräver av de chefsekonomer de anställer.

Varför skulle nämligen lägre skatt höja bostadspriserna? Enda sättet på vilket det skulle göra det är genom att folk väljer att använda en del av sin inkomstökning till att köpa bostäder, vilket är möjligt. Men det innebär inte att skulderna blir större då köpen sker med pengar som folk har fått som nettoinkomst. Har man redan pengar behöver man inte låna dem.

Den högre disponibla inkomsten innebär för övrigt också en lägre skuldbörda eftersom skuldbörda är skulder i förhållande till disponibla inkomster. Och höjer man nämnaren (inkomsterna) då sänks också skuldkvoten givet en viss täljare (skuldmängd).

tisdag 20 augusti 2013

Skolan och skatter

Aftonbladet startar nu en kampanj mot regeringens planerade skattesänkningar och hävdar att pengarna behövs för ökade statliga utgifter på skolan. Nu är det dock så att trots regeringens skattesänkningar är skatterna fortfarande näst högst i världen, efter Danmark. Det finns 18 länder enligt PISA:s internationella jämförelse som hade bättre resultat på läsning än Sverige, däribland exempelvis ett antal asiatiska länder, Kanada, USA, Australien Norge, Finland, Schweiz och Estland. Alla dessa länder utom USA låg också högre på matematik och naturvetenskap samtidigt som exempelvis Taiwan, Tyskland och Danmark låg högre på matematik och naturvetenskap.

Förutom Danmark (vars övertag när det gäller matematik och naturvetenskap var högst marginellt, samtidigt som de låg marginellt lägre på läsning) så har alla dessa länder lägre skatter. Och utom möjligen Belgien så lär de fortsätta ha lägre skatter även om de planerade sänkningarna genomförs. Vissa av de asiatiska länderna, som Hongkong och Singapore har rent ut sagt radikalt mycket lägre skattetryck, under 20% mot 44,3% för Sverige.

Så någon motsättning mellan lägre skatter och bättre skola. Detta dels eftersom utgifter på skolan bara utgör en mindre del av de offentliga utgifterna och dels eftersom sambandet mellan utgifter på skolan och elevers prestationer är svagt till obefintligt. Bland länderna med högre resultat så är det bara Danmark, Norge och Island som spenderar mer medan exempelvis det bästa europeiska landet Finland spenderar mindre och de högpresterande asiatiska länderna spenderar radikalt mindre.

torsdag 15 augusti 2013

Homosexualitet, Palestina och Ryssland

Den så kallade hbt-(eller om det nu är hbtq)rörelsens framgångar gör att det går att ifrågasätta dess fortsatta existensberättigande i Sverige. Idag är det nämligen så att inte bara så att homosexuella har fullständiga rättigheter, det är allmänt tabubelagt att ifrågasätta homosexualitet eller ens hbt-rörelsen. Och de två riksdagspartier som historiskt varit mest skeptiska, KD och SD, verkar idag mest vilja undvika frågan. Så rörelsen har alltså redan uppnått allt, och utanför starkt marginaliserade religiöst fundamentalistiska eller nynazistiska grupper finns ingen som ifrågasätter det, så vad ska de kämpa för egentligen? För att få ett existensberättigande måste man därför rikta blickarna utomlands mot de länder där homosexuella fortfarande är förtryckta. Det är förstås i princip en bra omorientering eftersom det är betydligt vettigare att kämpa mot faktiskt förtryck utomlands än mot icke existerande förtryck i Sverige.

Problemet är att valet av land, Ryssland , som man närmast fört en kampanj emot, är lite märkligt. Sedan 1993 (Under Sovjettiden var homosexualitet, som ansågs utgöra "borgerlig dekadens", förbjudet) är nämligen homosexuellt umgänge mellan samtyckande vuxna lagligt i Ryssland, och åldern för när man kan samtycka till homosexuellt umgänge är samma som åldern för när man kan samtycka för heterosexuellt umgänge, alltså 16 år. Och åtminstone i stora städer som Moskva och S:t Petersburg finns gott om barer och liknande mötesplatser för homosexuella som myndigheterna vet om och tolererar. Därmed inte sagt att det vissa andra diskriminerande lagar, som att homosexuella är förbjudna från att adoptera eller att de inte tillåts gifta sig eller ingå registrerat partnerskap (som är äktenskap i alla aspekter förutom att det inte kallas det), lagar som fanns i Sverige fram tills början av 1990-talet.

Nyligen har som bekant Ryssland däremot antagit en lag som förbjuder "homosexuell propaganda". Vad som menas med  "homosexuell propaganda" är inte helt klart, men "Pride"-parader och liknande är helt klart inte tillåtna i Ryssland.

Att denna lag är antiliberal bestrider jag inte. Men det innebär faktiskt inte en signifikant inskränkning av homosexuellas rätt i Ryssland att leva ut sitt förhållande med sin partner (eller partners). Lagens exakta innebörd är som sagt lite luddig, men på sin höjd inskränks bara rätten att offentligt hålla hand eller kyssas. Att det är antiliberalt beror snarare på att det inskränker yttrandefriheten.

Så, även om homosexuellas rättigheter inskränkts något i Ryssland, så är det förhållandevis milda inskränkningar. Som kontrast så är det inte bara så att de båda palestinska regeringarna, Fatahregimen i delar av Västbanken och Hamasregimen i Gaza, har samma inskränkningar som i Ryssland, de har dessutom betydligt allvarligare inskränkningar. Homosexuellt umgänge är strikt förbjudet och de som ertappas med det bestraffas med att bli torterad och/eller mördade.

Men ofta så brukar samma personer som kräver aktioner mot Ryssland inte bara hålla tyst om det långt mer allvarligare förtrycket i "Palestina" utan också kräva att det redan massiva svenska finansiella och moraliska stödet ska utökas, i syfte att underminera den enda stat i Mellanöstern där homosexuellas rättigheter respekteras (Israel naturligtvis).

Maximalt hyckleri, kort sagt.

tisdag 13 augusti 2013

Återigen, hyresreglering är inte orsak till lågt bostadsbyggande

Av någon anledning så är borgerliga debattörer som diskuterar det allt för låga bostadsbyggandet fixerad vid frågan om att avskaffa hyresregleringen. Här är senast Siri Steijer på SvD:s ledarblogg

Avskaffades hyresregleringen skulle dessutom byggandet sannolikt lösa sig självt eftersom det med marknadsmässiga priser skulle gå fortare för hyresvärdar att tjäna in kostnaden för nybyggnationer.

Nej, det skulle inte lösa sig självt, för även om det förvisso skulle gå snabbare att tjäna in kostnaden för nybyggnationer skulle de ofta inte få tillstånd att bygga. Dessutom skulle ett ensidigt avskaffande av endast hyresregleringen (utan att samtidigt avreglera byggandet) medföra kraftiga hyreshöjningar på de ställen där bostadsbrist råder vilket skulle begränsa efterfrågan och därmed också ökningen av byggandet.

Att hyresregleringen bara har en marginell roll i bostadskrisen bevisas av att det byggs på tok för litet även av bostadsrätter och ägda hem. Hade problem för byggföretag att tjäna in nybyggnationskostnaden legat bakom problemen så hade ett för lågt byggande av hyresrätter nästan helt kompenserats av ett högre byggande av bostadsrätter och ägda hem, bostäder vars pris är helt oreglerat.

Missförstå mig inte, det finns andra goda skäl för att slopa hyresregleringen, men att det skulle göra slut på bostadsbristen stämmer helt enkelt inte, vilket som sagt illustreras av det för låga byggandet av bostadsrätter och ägda hem.

Nej, huvudproblemet är istället som jag upprepade gånger framhållit inte hyresregleringen utan den myriad av olika regleringar som försenar, fördyrar och förhindrar byggande, alltifrån "strandskydd", krav på bostäders egenskaper, hindrande av byggande på höjden, kommunala byråkraters förhindrande av byggande i olika områden, krav på att bostäder ska vara "gröna" o.s.v. (tyvärr finns många fler exempel).

Att slopa eller åtminstone kraftigt begränsa byggregleringarna är vad som skulle få bostadskrisen att lösa sig självt. Texas med sin avreglerade byggsektor är ett bra exempel på hur det skapar billiga bostäder åt alla, vilket satt fart inte bara på byggsektorn utan på tillväxten i stort där.

På senare tid har bostadsminister Stefan Attefall gjort en del utspel som tyder på viss insikt om detta. Tyvärr är det dock både för lite och för sent. Att det är för sent är då för att han för det första inte vill driva igenom beslut nu utan bara tillsätta "utredningar" och med tanke på att det är inte är osannolikt att hans regering förlorar nästa val.

måndag 12 augusti 2013

Att svälta ut besten

Det mesta talar för att det i höstbudgeten blir ett femte jobbskatteavdrag plus sänkt skatt för pensionärer och höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt. Det finns dock vissa som motsätter sig det för att de menar att det inte är förenligt med överskottsmålet.

Jag delar i och för sig bedömningen att det inte är förenligt med överskottsmålet såvida man inte beslutar om utgiftsnedskärningar utöver de automatiska och såna nedskärningar lär knappast regeringen våga besluta om.

Men regeringen bör ändå genomföra så stora skattesänkningar som möjligt. Förutom att överskott, som ju de facto innebär statligt tvångssparande inte är önskvärt, så minskar det risken för en rödgrön valseger och begränsar skadan av en sådan om den ändå inträffar.

Att döma av opinionsmätningarna är det sannolikt att det blir någon form av rödgrön regering efter nästa val. Helt säkra kan vi inte vara eftersom de inte är helt tillförlitliga och eftersom mycket kan hända de nästa 13 månaderna, men det mest sannolika är nog ändå att de vinner. Regeringens bästa chans för att vinna är att försöka få fart på tillväxten och då är skattesänkningar det effektivaste medlet, även om förstås de ovannämnda skattesänkningarna inte är de effektivaste (sänkta arbetsgivaravgifter vore exempelvis bättre).

Men även om de genomför skattesänkningarna så är nog sannolikheten för att regeringen blir omvald klart under 50%. Men detta gör det bara än viktigare att genomföra sänkningarna. Anledningen är att denna budget blir sista chansen att sänka skatten och att Socialdemokraterna indikerat att trots att de är emot att det genomdrivs så kommer de inte att riva upp redan genomdrivna skattesänkningar.

Och givet detta, och Socialdemokraternas kärlek till överskottsmålet, så innebär skattesänkningar nu att deras utrymme för utgiftsökningar kommer begränsas ordentligt.

"Starve the beast"-strategin från republikaner i USA har haft tveksam framgång eftersom politikerna där visat sig villiga att ha stora underskott. Men givet Socialdemokraternas negativa syn på underskott, och på att riva upp skattesänkningar för den breda arbetar- och medelklassen så finns det faktiskt mycket goda skäl att tro att det kommer fungera i Sverige.

fredag 9 augusti 2013

"Borgerlig" bostadsdebatts intellektuella haveri

Den kristdemokratiske bostadsministern Stefan Attefall vill att "regioner" ska få större inflytande över myndigheters planmonopol över bostadsbyggandet, något som Nackas moderate kommunalråd Mats Gerdau är kritisk till då han vill ha fortsatt exklusivt kommunalt monopol över bostadsplaneringen.

Så detta är nivån till vilken "borgerlig" debatt över bostadspolitiken har förfallit-vilka myndigheter som är mest lämpade att planera och reglera byggandet?

Det självklara svaret på den frågan borde vara "ingen myndighet" och att marknaden får bestämma. Detta inte enbart av liberala principiella skäl utan även för att det borde vara uppenbart att det effektivaste och billigaste sättet att åstadkomma den ökning av bostadsbyggandet som politikerna påstår sig vara för är att sluta begränsa det med regleringar. Vill man ha något då ska man inte upprätthålla regler och byråkrati som begränsar det, det krävs det inte något geni för att fatta.

Det innebär att endera är politikerna totala idioter, eller så sätter de deras klåfingrighet högre än målet att öka bostadsbyggandet eller så ljuger de när de säger att de vill öka bostadsbyggandet.

Dock kan det tilläggas att troligen är Attefalls linje om att regioner ska styra mindre dålig än det nuvarande systemet med kommunal planering. Detta eftersom regionerna troligen kommer sätta samhällsintresset av ökat byggande först i de flesta fall, medan kommuner kan vara mer benägna att lyssna på lokala opinioner som av olika skäl inte vill ha fler bostäder i deras närhet. Så Attefalls reform skulle vara ett framsteg, men dock inte ett tillräckligt stort sådant.


torsdag 8 augusti 2013

Obama besöker sina lydigaste undersåtar

Ilsken över att Putin gett den heroiske visselblåsaren Edward Snowden asyl i Ryssland, så ställer Obama in ett planerat möte med Putin och besöker istället Sverige. Detta må göra Reinfeldt & Bildt överlyckliga eftersom de nu framstår som viktiga, men vi andra har ingen anledning att känna oss glada.

Detta dels på grund av de enorma kostnaderna som säkerhetsarrangemanget innebär för skattebetalarna. Exakt hur mycket det blir är oklart, men när Obama var i Oslo 2009 för att motta för att motta sitt extremt oförtjänta fredspris kostade det 163 miljoner. Notan för det här besöket lär bli minst lika hög.

Det andra skälet är att i och med att detta har en direkt koppling till att Ryssland vägrade lyda Obama när det gäller Snowden så framstår Sverige som den lydige undersåten som understödjer Obamas massövervakning.

Putin å sin sida är något av en vinnare på detta. Han sparar in på säkerhetsarrangemangen, slipper träffa Obama med vilken han inte bara pga Snowden utan även pga andra frågor (som att de stödjer olika sidor i inbördeskriget i Syrien) har ett mycket spänt förhållande med och han framstår för ryska folket som en som vågar stå upp mot USA.

onsdag 7 augusti 2013

Bussidioti

Det finns vissa som tror att nya tekniska lösningar alltid är bättre, mendet extremt ökade och allt mer bisarra krånglet kring betalningen som i synnerhet SL, Stockholms kollektivtrafik, gjort sig skyldiga till visar att nya tekniska lösningar ibland är sämre. Det första de gjorde var att ta bort möjligheten att köpa biljetter kontant, något som gjordes med hänvisning till rånrisken. Men om man nu tror det är ett så stort problem finns det faktiskt tekniska lösningar typ Cashguard som gör det omöjligt för rånare att komma åt pengarna, en lösning som varit långt billigare och enklare än de bisarra betalningssystem som nu upprättats, så det fanns inget berättigande för att slopa möjligheten att betala kontant. Sen tog man märkligt nog också bort möjligheten att betala med kort trots att väl ingen kan hävda att det öppnar upp för rån. Nu måste man då endera köpa ett kort för minst 200 kronor i förväg eller köpa en mobilbiljett där det krävs en krånglig förhandsregistrering.Som Siri Steijer skriver:
Ofta hinner det passera många bussar innan man får sin biljett. Det är irriterande för oss som spontant vill kunna hoppa på en buss och pinsamt inför alla turister som måste ha än svårare att förstå systemet. Leverantörer av tjänster brukar generellt vilja göra det så enkelt som möjligt för sina kunder. Frågan är varför det inte gäller de stora bussbolagen i Sverige.
Det här drabbar förstås inte bara SL som bolag, utan gör att turister skräms bort. Vem vill turista i en stad där det är så svårt att ta sig fram?

tisdag 6 augusti 2013

"Högervridna" medier?

Dagens skratt kom när DN-journalisten Johan Croneman hävdar att det råder en absolut högervridning i medierna. Hans argument för det är att SVT-dokumentären "lönesänkarna" inte fått den uppmärksamhet han ansåg att den förtjänade och att medierna tagit upp en rapport som hävdar att glesbygdsstöd inte är effektivt trots att Vattenfall gjort förluster.

Vad gäller det första argumentet så vet jag inte vilka medier han följer men förutom den ursprungliga sändningen i SVT, som i sig naturligtvis är mediaexponering, så har den diskuterats väldigt många gånger i flera medier, klart fler gånger än de allra flesta SVT-dokumentärer (trots låg kvalitet). Måhända är inte ens det enligt Cronemans subjektiva uppfattning fortfarande inte tillräckligt många gånger, men det visar bara hur långt till vänster Croneman är, och inget annat.

Vad gäller det andra så har nog faktiskt Vattenfallskandalen fått klart mer utrymme och för det andra så finns det ingen motsättning mellan att ta upp båda ämnena.

Sanningen är som bekant att det tvärtom är så att medierna är vänstervridna, med 80% stöd för vänsterblocket. Man måste vara kommunist för att se det som "högervridning"


lördag 3 augusti 2013

Perspektiv på uppvärmningen

Dr. Roy Spencer's senaste rapport om den globala genomsnittstemperaturen kom igår och den visar att genomsnittstemperaturen låg i juli 2013 0,17 grader över genomsnittet sedan 1979. De exakta värdena varierar mellan månaderna med några tiondels grader, exempelvis var det +0,30 grader i juni och +0,08 grader i maj, men 0,17 grader är i linje med genomsnittet det senaste året.
Som ni kan se i ovanstående graf så fluktuerar värdena upp och ner inte bara mellan månaderna utan mellan åren en del, men någon tydlig trendökning har inte setts de senaste 15 åren. Däremot så skedde en mindre uppgång i medelvärdet, kring vilket fluktuationerna sker, under slutet av 1990-talet. Fram till mitten av 1990-talet var värdena mestadels (men inte alltid) svagt under genomsnittet sedan 1979, därefter har de mestadels (men inte alltid) varit marginellt över genomsnittet.

Det handlade dock endast om ungefär 0,3 grader. Det är alltså en trenduppgång på 0,3 grader under en period på mer än 30 år. Med den takten tar det mer än 100 år för temperaturen att stiga 1 grad. Så om vi fortsätter som nu kommer temperaturen att dröja till sisådär år 2113 eller några år senare innan temperaturen blivit 1 grad högre. Även om man bortser från att högre temperaturer både har fördelar och nackdelar och enbart, som den miljö- och vänsterpartistiska journalistkåren i Sverige vill, fokuserar på nackdelarna, så framstår inte utvecklingen som så skrämmande som de flesta journalister och politiker vill få oss