måndag 29 oktober 2012

Aftonbladet tycker "klimatskeptiker" förtjänar lite orkaner

Aftonbladets ledarsida kommer med ytterligare ett exempel på sin mycket låga nivå när ledarskribenten Eva Franchell antyder att USA får skylla sig själv för att det nu drabbas av orkanen "Sandy". Detta då amerikanerna, förutom Obama (och Al Gore får man förmoda), enligt Franchell inte tar "klimathotet" på det allvar som hon anser att de borde göra.

Teorin att orkaner är ett resultat av "klimatförändringar" är dock svårförenlig med det faktum att även under 1800-talets andra halva, då man började registrera sådant och före den tidpunkt då "klimatförändringarna" sägs ha börjat (alltså runt år 1900), så förekom 97 orkaner  i USA, fler än de 73 som förekom under andra halvan av 1900-talet. Faktum var att 1880-talet var det årtionde i landets historia då USA drabbades av flest orkaner (27 stycken), fler än något årtionde under 1900-talet eller hittills under 2000-talet,

Såvida inte "klimatförändringar" kan resa tillbaka i tiden och på så sätt retroaktivt skapa orkaner så framstår det  därför det inte som trovärdigt att skylla orkaner på "klimatförändringar". Men för en ledarskribent på Aftonbladet är verklighetsförankring förstås något som är helt oförenligt med arbetet

lördag 27 oktober 2012

Filosofisk lördagkvälltankegåta

Om vi antar att någon kille av någon anledning, exempelvis att den andre "stulit" kvinnan han älskar, hatar en annan till den milda grad att han vill mörda honom, och sedan agerar utifrån denna önskan och försöker skjuta honom, men missar och istället oavsiktligt  träffar och dödar någon annan, och sedan blir avväpnad och arresterad, har han då gjort sig skyldig till mord?

De flesta skulle säkert spontant svara "ja". Men tänk på att för att ett dödande av en person ska kunna räknas som ett mord så räcker det inte med att det faktiskt genomförts. Det måste också vara så att det ska gå att visa att det skett avsiktligt (och ej i en självförsvarsituation, men den aspekten är inte relevant här). Om det inte skett avsiktligt så räknas det endera i bästa fall som en olycka som ingen, åtminstone inte i straffrättslig bemärkelse, kan klandras för, eller i värsta fall som "vållande till annans död" .

Och då han som sköt inte hade för avsikt att döda den som dog så är det inte oproblematiskt att säga att han mördade honom. Visserligen hade han för avsikt att mörda en annan person, men det försöket misslyckades då. Och ett nödvändigt villkor för att kunna dömas för mord är att man faktiskt lyckas med det, för annars blir det "bara"  "mordförsök".

Så, är han som sköt verkligen skyldig till mord, eller ej? Eller "bara" till en kombination av "vållande till annans död" och "mordförsök". Något för er att tänka på.....

Fackföreträdare motsäger sig själva om bolagsskatten

Att LO, och vissa andra fackföreningar, är emot regeringens planerade sänkning av bolagsskatten är ingen nyhet, inte heller att deras argument mot den inte håller.

När en företrädare för LO och en för SEKO idag på SvD Brännpunkt argumenterar emot den så är argumenten dock direkt självmotsägande. Först hävdar de nämligen att sänkningen inte kommer få någon effekt på investeringarna för att sedan hävda att sänkningen utgör "osund konkurrens" och är osolidariskt mot krisländerna. Men om det är så att en sänkning inte lockar företag att investera i Sverige, varför skulle det då påverka andra länder? För att det ska påverka andra länder negativt så krävs att det lockar företag att investera här istället för i andra länder.

Notera samtidigt att det däremot inte är någon självmotsägelse att hävda motsatsen mot vad fackföreträdarna här hävdar, dvs att det finns anledning att tro att det kan öka investeringarna i Sverige utan att drabba krisländerna. Detta dels eftersom att det förutom att locka till sig investeringar som annars skett i andra länder även lär öka den totala mängden investeringar i Europa och världen när företagen vet att de får behålla mer av vinsterna om investeringen blir lyckad, och dels eftersom det knappast i någon nämnvärd utsträckning är med länder som Spanien och Grekland  som vi konkurrerar om investeringar med utan snarare länder som Tyskland och Finland.

Det senare faktumet är dels för att Tyskland och Finland som bekant är mycket närmare Sverige rent geografiskt, men framför allt eftersom vi i hög utsträckning har våra komparativa fördelar inom liknande områden, medan Spaniens och Greklands komparativa fördelar är inom helt, eller nästan helt, andra områden än Sveriges.

tisdag 23 oktober 2012

Anna Dahlbergs argument mot vinst i "välfärden" håller inte

Expressens politiska chefredaktör Anna Dahlberg hade i söndags en av sina sämre dagar när hon anklagar "högern" för "blind marknadsdyrkan". Varför, jo för att man inte ansluter sig till den extrema antivinstlinje som inte ens Kommunalarbetarförbundet ställer sig bakom.

Hennes argument är inte särskilt övertygande. Hon hävdar bland annat att det enbart skulle vara i Chile och Sverige som det skulle vara tillåtet med vinst inom skattefinansierade skolor. Om vi nu antar att det påståendet är sant bevisar det inget för det kan lika gärna innebära att Chile och Sverige är ovanligt kloka som att Chile och Sverige är ovanligt dumma.

Hennes andra argument är att det skulle vara svårt att byta skola eller vårdinrättning. Tja, helt okomplicerat är det naturligtvis inte, men det är möjligt och skulle verkligen inte bli lättare om vissa inrättningar förbjöds.

Hennes tredje argument är att systemet inom sjukvården med betalning per besök lett till att vårdinrättningar prioriterat många besök. Men även om vi nu antar att det skulle vara helt fel skulle ett vinstförbud inte lösa något eftersom även icke vinstdrivande enheter eftersträvar att få mer betalt. Vill man lösa ett eventuellt problem med för många besök för mindre problem så är det bara en lösning som fungerar, nämligen att öka graden av avgiftsfinansiering för såna besök istället för skattefinansiering

Hennes fjärde argument mot vinst i skolan är mest obegripligt, nämligen att skolan sysslar med "myndighetsutövning". Vilket är en minst sagt udda tolkning av begreppet då jag trodde skolans uppgift var att lära eleverna viktiga kunskaper, medan "myndighetsutövning" är saker typ polisen.

Det finns förstås ingen anledning att i onödan ge ett företag, oavsett om det är vinstdrivande eller ej, för mycket skattemedel. Men det finns inte heller någon anledning att utestänga vinstdrivande företag från vissa tjänster så länge de inte begär för mycket betalt eller utför tjänsterna sämre.

lördag 20 oktober 2012

Tycker vänstern att brittiska blockaden av tredje riket var "orättfärdigt"?

Efter flera månader av långsam segling, och många stopp, ända från Umeå, har spektaklet "Shit to Gaza" nått fram till Gaza, varpå de där som väntat bordades av den israeliska militären. Reaktionerna från vänstern har lika väntat varit att fördöma bordningen och den blockad som bordningen syftar till att upprätthålla och lika väntat så rapporterar den vänstervridna journalistkåren från detta på ett vinklat antiisraeliskt sätt.

Det som de vänstervridna journalisterna utelämnar i sin rapportering om konflikten är bland annat följande:

1) Någon allmän blockad av Gaza existerar inte. Det står vänstern fritt att föra in så mycket de vill och har råd med av mat, medicin och liknande varor. Det som inte får föras in är vapen, sprängmedel och andra saker som kan användas för att mörda judar, och om det ska kunna stoppas är det naturligtvis nödvändigt att kontrollera även fartyg som säger sig enbart ha annat i sin last eftersom det är ett välkänt faktum att folk ibland ljuger.  "Shit to Gaza" hade kunnat föra in sin last efter att ha låtit israelerna inspektera den, men de valde att vägra sådan kontroll. Det är alltså rätten för Hamas och andra jihadistiska grupper att föra in obegränsade mängder vapen som vänstern slåss för.

2) Gaza befinner sig i krigstillstånd mot Israel då de jihadistiska grupperna skjuter raketer mot Israel i uttalat syfte att åstadkomma Israels förintelse. Och när krig råder har ett land all rätt att som försvarshandling genomföra en blockad mot territorium som fienden kontrollerar. Precis som den brittiska flottan hade rätt att upprätthålla en sjöblockad mot nazityskland under andra världskriget, trots att det innebar en "kollektiv bestraffning" av tyska folket (inklusive de tyskar som inte gillade Hitler), så har Israel rätt att upprätthålla en sjöblockad mot Gaza.

Som jag tidigare konstaterat så leder vänsterns "logik" till att det borde ha varit ett "Ship to Lübeck" 1942.

Det finns förstås skillnader mellan den brittiska blockaden under andra världskriget och den nuvarande israeliska. Den brittiska blockaden gällde allt, inte bara vapen, och till skillnad från israelerna skulle britterna nog inte bemödat sig med att borda en sådan båt med "nyttiga idioter" utan helt enkelt sänkt den med en torped. Dessa skillnader är dock alltså inte av karaktären att israelerna är hårdare, utan tvärtom är de mindre hårda.

Nu kan man ju tycka att det varit bättre om Israel en gång för alla tog ansvar för dåvarande premiärministern Ariel Sharons stora misstag 2005 att ge efter för omvärldens uppmaningar att dra sig tillbaka från Gaza och göra slut på det Hamasstyre som tillbakadragandet ledde till genom att invadera Gaza och återta den militära kontrollen över den. Då skulle det inte längre finnas något behov av en blockad och den skulle då hävas. Men det skulle vara förenat med en hel del kostnader, både i termer av förluster av soldatliv och negativa diplomatiska konsekvenser, så det är förståeligt att Israel tvekar inför att göra det, och hursomhelst är det knappast ett alternativ som vänstern förespråkar, trots att det skulle innebära det slut på blockaden som vänstern ropar på.

torsdag 18 oktober 2012

Ingves slår tillbaka

Det senaste året har Riksbanksledningens främsta "duva", Lars E.O. Svensson, flera gånger gått ut i medierna och öppet kritiserat Riksbankschefen Stefan Ingves och andra kollegor (förutom Karolina Ekholm) och förespråkat en mer inflationistisk penningpolitik. Ingves och de andra har valt att "vända andra kinden till"-fram tills idag.

Idag har nämligen Ingves en debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt där han försvarar sin hållning. Hans formuleringar är inte så bra som de hade kunnat vara men slutsatsen att det är farligt att ensidigt kolla enbart på konsumentprisindex och ignorera överdriven skuldsättning är korrekt. Tidigare har Riksbanken, även under Ingves första år, ignorerat den faran (vilket gjort att hushållens skuldnivå är oroväckande hög idag), men erfarenheterna från vad som hänt när såna faror ignorerades i exempelvis USA, Spanien och Irland samt kanske även vissa ekonomers kritik mot målet tycks ha påverkat Ingves och övriga i majoriteten i ledningen. Deras senaste räntesänkning får en dock att undra om de tar det på fullt så stort allvar som de borde.

Han besvarar även den kritik som Svensson och andra framfört om att det finns bättre medel  än styrräntan för att bekämpa överdriven skuldsättning genom att instämma i det, men påpeka att om de där bättre medlen (han nämner inte något specifikt, men själv anser jag att begränsning av avdragsmöjligheten för skuldräntor vore det bästa)   inte används då är det rätt att använda styrräntan.

onsdag 17 oktober 2012

Motsägelsefull S-argumentation om förlängd skolplikt

Nu ansluter sig då även Socialdemokraterna till Folkpartiets och Moderaternas förslag om förlängd skolplikt, i form av att förskolan blir obligatorisk vilket innebär att det rent teoretiskt finns riksdagsmajoritet för det. Det enda som kan hindra att det förverkligas är därför att Kristdemokraterna (mig veterligen det enda riksdagsparti som sagt klart nej, vilken åsikt V, MP, C och SD har vet jag inte) förhindrar alliansen från att som grupp ställa sig bakom det och att FP och M sätter allianslojalitet före övertygelse.

Att S ställer sig bakom förslaget är i och för sig på sätt och vis mer logiskt än att FP och M gör det, då förslaget representerar socialdemokraten Alva Myrdals ideologiska ståndpunkt att staten så tidigt som möjligt ska ta ifrån fostran av barnen från föräldrarna. Då är det däremot mer ologiskt att partier som kallar sig liberala/borgerliga ställer sig bakom ett sådant utpräglat antiliberalt förslag.

Vad gäller dessa tre partiers officiella motiv om "barnens bästa" diskuterade jag det i samband med att M uttalade sig för det och här pekar Jonas Vlachos på ytterligare en studie som visar att det inte stämmer.

Samtidigt är S lite ologisk när man i samma artikel hävdar att små klasser är av stor vikt för barnen. Men den undervisningsform som har allra lägst klasstorlek, typ 1-3 barn per lärare är ju just när barnen är utanför den allmänna förskolan och sköter undervisningen själva. Om liten klasstorlek vore av så stor vikt så är obligatorisk närvaro i förskolan därför det sista man borde införa.

tisdag 16 oktober 2012

Löjligt LO-argument för höjda lägstalöner

När nu LO ska motivera sina krav på att lägstalönerna ska höjas mer än genomsnittslönen så använder man argumentet att

efterfrågan måste hållas uppe genom löneökningar, om inte nedgången i ekonomin ska bli ännu värre.
Detta är fel av tre skäl. För det första så har frågan om lägstalöner relativt genomsnittslönen inget med eventuell efterfrågestimulans från lönehöjningar att göra. För om lågavlönade får högre lön relativt sett innebär det att de med något högre lön får relativt lägre löneökning, vilket innebär lägre köpkraftsökning för de senare i motsvarande grad som den högre köpkraftsökningen för de förra.  Relativlöneförändringar är alltså per definition ett nollsummespel inom löntagarkollektivet.

För det andra så innebär högre löner utan motsvarande höjning av produktiviteten  inte någon generell köpkraftsökning, utan en omfördelning av den då priserna stiger och kapitalägarnas inkomster sjunker. Att LO vill omfördela från kapitalägare till arbetare är inte så konstigt, men det åstadkommer ingen höjning av köpkraften.

För det tredje så kommer en artificiell höjning av lägstalönerna sänka efterfrågan på den typen av arbetskraft vilket innebär att det blir färre som får någon lön alls, vilket sänker den samlade värdet av produktionen och den samlade lönesumman.


söndag 14 oktober 2012

Grekland, de baltiska länderna och minskade statliga utgifter

Peter Wolodarski fortsätter att ägna sina söndagskrönikor till att predika keynesianism. I den senaste hävdar han bland annat att "Statistiken är tydlig: ju större besparingar ett europeiskt land vidtagit, desto sämre har dess ekonomi utvecklats".

Det stämmer dock inte riktigt. Det är i och för sig korrekt att framför allt Greklands ekonomi krympt ordentligt i samband med att man sänkt de statliga utgifterna (och höjt skatterna) men för andra europeiska länder som minskat de statliga utgifterna har utvecklingen varit betydligt starkare.

För att få exempel på det behöver vi faktiskt inte titta längre än till andra sidan Östersjön. I Estland minskade man exempelvis de statliga utgifterna med 7% mellan 2009 och 2011 i reala termer (2,5% i nominella termer) men reala BNP steg med 11,9%. I Lettland minskades utgifterna med 9,5% i reala termer (5,5% i nominella termer) samtidigt som reala BNP steg med 4,5%.

Lettlands tillväxt var alltså klart blygsammare än Estlands, men Lettland har i år haft en ännu starkare utveckling än Estland, med en tillväxt på 4,3% under året till andra kvartalet högst i EU, samtidigt som Estland "bara" hade 2,5% tillväxt, vilket "bara" var gav dem en delad fjärdeplats i EU (förutom Lettland var det Slovakien och Litauen som låg högre, samtidigt som Polen också hade 2,5% tillväxt).

Varför har då Estland och Lettland lyckats åstadkomma en stark återhämtning samtidigt som man kraftigt minskat sina statliga utgifter medan framför allt Grekland haft en kraftig ekonomisk nedgång i samband med att man minskat sina statliga utgifter ?

Det beror inte på att balterna devalverat, för någon devalvering har inte skett. Estland har euron som valuta och Lettland har bibehållit en fast växelkurs gentemot euron för sin valuta, laten (trots att det 2009 var stenhårt tryck på dem att devalvera, något som felaktigt påstods vara en nödvändig förutsättning för återhämtning) .

Istället beror det delvis på tur. Såvida inte politiska faktorer förhindrar det eller grannländerna är väldigt små så tenderar handel på grund av den faktor som transportkostnader utgör att mestadels ske med geografiskt näraliggande länder. Och de för Estland och Lettland geografiskt näraliggande länderna Sverige och Finland hade båda en kraftig återhämtning 2010-11 och framför allt Estland har varit framgångsrik när det gäller att dra nytta av det i form av ökad export. Grekland har i och för sig haft snabbväxande Turkiet som granne men av historiska skäl, och den fortfarande aktuella grekisk-turkiska konflikten om Cypern, så råder det stark fientlighet mellan Grekland och Turkiet varför inte särskilt mycket handel sker, ungefär på motsvarande sätt som den arabisk-israeliska konflikten medfört att handeln mellan arabländerna och Israel är nästan helt obefintlig trots den geografiska närheten.

 En ännu viktigare förklaring är dock att i Estland och Lettland har man ett mer konstruktivt nordeuropeiskt sinneslag. När statens finanser är i kris så accepterar folket uppoffringar och försöker istället kompensera sig genom ökade produktiva ansträngningar i form av exempelvis export. I framför allt Grekland, men i mindre grad också andra sydeuropeiska länder, har däremot som bekant större delen av befolkningen reagerat på ett destruktivt sätt genom att avvisa alla uppoffringar och protesterat dem genom massiva strejker, upplopp och skadegörelse som lamslagit landets ekonomi samtidigt som man skyllt alla sina problem på tyskarna, något som bidragit till att ytterligare försvaga landets ekonomi då det inneburit färre tyska turister.

Just de attitydproblem som grekerna har är därför den viktigaste orsaken till deras svåra problem.

onsdag 10 oktober 2012

En bättre miljöpartirelaterad idé

Två Miljöpartistiska riksdagaledamoter kräver att söndagar blir en köpfri dag (dvs att butikerna tvångsstängs) och att butikernas öppettiderna begränsas kvällar även övriga dagar.

Själv tycker jag en miljöpartistfri riksdag om två år, och en begränsning av den miljöpartistiska nävaron även inom andra politiska församlingar och inom journalistkåren, låter som en mycket bättre idé

måndag 8 oktober 2012

DI-journalist vilseleder om jobben

I gårdagens partiledardebatt var det som vanligt många siffror som kastades mellan framför allt Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt. Löfven hävdade att arbetslösheten är högre nu än när regeringen tillträdde, vilket endast är sant om man enbart kollar på den öppna arbetslösheten och som Reinfeldt påpekade så har gruppen förtidspensionärer (som inte räknas som öppet arbetslösa) minskat med över 150000. När Reinfeldt sedan påpekade att sysselsättningen ökat med drygt 200000 svarade Löfven med att säga att Reinfeldt tidigare sa 300000, som om tidigare felsägning skulle göra den faktiska ökningen mindre relevant.

Nu ger sig DI-journalisten Nils Åkesson in i det hela och försöker framställa sig som faktakollare. Problemet är dock att han varken kollat siffrorna eller förstår sig på hur man ska jämföra olika siffror, vilket man faktiskt kan begära av de som sysslar med faktakoll. Han hävdar exempelvis att sysselsättningen var bara 187000 högre i augusti 2012 jämfört med oktober 2006. Går ni in på SCB:s hemsida och kollar i statistikdatabasen (tryck först på "befolkning efter arbetskraftstillhörighet" och välj sedan månadsalternativet) så kan ni dock se att sysselsättningen var för åldersgruppen 15-74 4,738 miljoner augusti 2012 jämfört med 4,477 miljoner oktober 2006, en ökning med 261000.

Sen borde han förstå att jämförande av siffror för oktober och augusti är som att jämföra päron och äpplen. SCB:s siffror är inte säsongsjusterade och av säsongsmässiga skäl (många sommarjobbande studenter och andra vikarier) är sysselsättningen alltid högre i augusti än i oktober så det är missvisande att jämföra de båda. Om man istället som man bör jämför augusti 2006 med augusti 2012 då hamnar i och för sig siffran närmare de Åkesson angav, men den är fortfarande högre, nämligen 213000 då sysselsättningen var 4,525 miljoner augusti 2006, och faktum kvarstår att det är fel att jämföra siffror för oktober och augusti i sådana här sammanhang.


fredag 5 oktober 2012

Restaurangbranschen expanderar trots svag konjunktur

Varslen om uppsägning har den senaste veckan duggat tätt i industrin, vilket tyder på en konjunkturnedgång i den sektorn, driven främst av fallande export.

Det finns dock en sektor som expanderar, restaurangbranschen, såg sin försäljningsvolym öka med 5,4% i augusti jämfört med augusti 2011, vilket är särskilt bra med tanke på att det normalt är väldigt konjunkturkänslig (när folk behöver dra ner på utgifterna är restaurangbesök ofta bland de första sakerna som man skippar) och illustrerar den positiva effekten av skattesänkningen för branschen.

 För att få igång hela den svenska ekonomin borde även övriga sektorer få sänkt skatt.

onsdag 3 oktober 2012

(S)-budget skulle inte ge högre finansiellt sparande

Socialdemokraterna kritiserar regeringen för att den "bryter mot överskottsmålet" genom "ofinansierade skattesänkningar".  Detta är dock fel av flera skäl.

För det första så finns det skäl att ifrågasätta berättigandet av ett överskottsmål när svensk statsskuld är så pass låg som den är nu och staten faktiskt har en positiv finansiell nettoförmögenhet. Att räntenivåerna är så pass löjligt låga som nu, med en femårsränta på endast 0,81% i skrivande stund, vilket i reala termer är negativ ränta, gör det ännu mer oberättigat för staten att samla pengar på hög.

För det andra så är skattesänkningarna och utgiftsökningarna i princip redan finansierad genom den automatiska utgiftsminskningsmekanism som jag diskuterat här, och som förre LO-ekonomen Sandro Scocco senare diskuterade på SvD Brännpunkt.

För det tredje utgår S-budgeten från en orealistisk statisk analys av effekten av förändringar av skatter och utgifter, där dessa förändringar inte antas förändra folks beteende. Utgår man istället från en mer realistisk dynamisk analys där man erkänner att det kommer att förändra beteendet då ser vi att Socialdemokraternas förslag om höjda arbetsgivaravgifter, höjd restaurangmoms och utebliven sänkning av bolagsskatten (de har visserligen med en mindre sänkning av procentsatsen men den finansieras helt med skärpta avdragsregler, så det blir ingen nettosänkning) kommer att göra det mindre attraktivt att investera och anställa i Sverige, vilket sänker efterfrågan på arbetskraft, samtidigt som utbudet också minskas genom höjd a-kassa.

Att jobbskatteavdraget fasas ut för höginkomsttagare innebär en de facto höjning av deras marginalskatt vilket kommer minska deras vilja att arbeta i Sverige.

S-förslaget om höjd alkoholskatt kommer vidare leda till att ännu fler far och köper alkohol i framförallt Tyskland samtidigt som färre från Norge och Finland kommer och handlar här, något som kommer att inte bara ge färre jobb vid och lägre vinst för Systembolaget (lägre vinst drabbar naturligtvis bolagets ägare staten) utan också drabba svenska bryggerier då såväl svenskar som norrmän och finländare lär bli mer benägna att välja utländskt öl om de handlar utomlands.

Ser man på de dynamiska effekterna av de omfattande socialdemokratiska skatte- och bidragshöjningarna så är det därför sannolikt att budgetbalansen faktiskt blir svagare. Men inte på grund av att folk fått lättnader utan för att tillväxten blir lägre och arbetslösheten högre.

Det regeringen kan kritiseras för är i stället som jag konstaterade i föregående post att man sänker skatterna för lite. Men Socialdemokraternas politik med högre skatter gör att de har en ännu sämre hållning än regeringen.

tisdag 2 oktober 2012

Sverige skadas av överdrivet försiktiga skattesänkningar

I dag var ännu en mörk dag för svensk arbetsmarknaden då glasbruket i Orrefors fick besked om att det ska läggas ner och 230 anställda vid Holmens pappersbruk i Hallstavik fick beskedet att de ska bli uppsagda.

 Just idag var lite extremt, och troligtvis och förhoppningsvis kommer så många varsel inte ske framtida dagar, men det är dock en tydlig trend med fler varsel, som inte motsvaras av fler nyanställningar.

 Grundorsaken till denna negativa trend är förstås i första hand den negativa internationella konjunkturtrenden, och i andra hand den starka kronan. Det första kan inte Sverige påverka (annat än att vidta åtgärder för svensk ekonomi som lär ha positiva effekter för andra länder också, men det är bara indirekt) och det andra kan bara åtgärdas med åtgärder som riskerar att orsaka för stor skuldsättning, alltså räntesänkningar.

 Finns det då inget som kan göras? Jo, regeringen kan överge sin överdrivna försiktighet och genomföra skattesänkningar som är mer omfattande än den planerade sänkningen av bolagsskatten, som är i grunden positiv, men vars positiva effekter är mer långsiktiga än andra skattesänkningar. Den mest effektiva åtgärden särskilt på kort sikt vore lägre arbetsgivaravgifter så att det blir billigare att anställa, något som är väl behövligt nu när efterfrågan på arbetskraft sjunker.

 Ett femte jobbskatteavdrag vore inte lika positivt som lägre arbetsgivaravgifter , men dock ändå klart positivt, och då det är ett vallöfte från alliansen och då SD ändrat sig i frågan och numera är för det (och inkluderar det i sin "skuggbudget") så skulle en regering som satte Sveriges bästa främst helt klart bortse från fånig prestige och genomföra det redan nästa år. Att vänta till 2014 innebar att tiotusentals blir utan sysselsättning i onödan.

måndag 1 oktober 2012

Förlaget "Natur och Kultur" sviker helt sitt uppdrag

Förlaget "Natur och kultur" skriver i beskrivningen av sig själv att de ska citat "motverka totalitära idéer och statsskick samt främja ekonomisk och politisk frihet”.

Vad gör de då, jo de belönar en bok som inte bara bevisligen innehåller grova faktafel, utan som också är inriktat på att förtala och underminera den enda stat i Mellanöstern som präglas av någorlunda ekonomisk och politisk frihet och ersätta den med skapandet av en stat ledd av totalitärt inriktade organisationer som Fatah och Hamas.!

"Intellektuell kortslutning" är om något en för snäll beskrivning av det hela....