måndag 30 januari 2012

Hur stark var svensk ekonomi före 2006?

Intressant artikel från Magnus Henreksson och Andreas Bergh om Sveriges relativt starka ekonomi de senaste åren.

Jag håller med om det mesta de skriver, inklusive att ekonomin gynnats av fördröjda effekter av reformer som kom före alliansregeringens tillträde 2006 och att det är önskvärt med fler reformer.

Dock är deras beskrivning av att Sverige hade en lika stark utveckling före som efter 2006 missvisande. Som Johnny Munkhammar och Tino Sanandaji påpekade i en Timbrorapport från 2006 så är det visserligen sant att den officiella BNP-tillväxten 1993-2005 låg klart över genomsnittet för västerländska ekonomier, men det är en missvisande statistik av två skäl.

Dels var det så att 1993 befann sig Sverige i en djup lågkonjunktur som man sedan återhämtade sig åren därefter. Hade man istället haft en jämförelse som var över en hel konjunkturcykel och haft 1990 (eller 1999) som basår hade Sveriges relativa position varit klart sämre. Dessutom var det så att Sveriges terms of trade (exportprisernas utveckling relativt importpriserna) försvagades kraftigt under den perioden och justerar man för det och ser över en hel konjunkturcykeln var det bara de svagaste ekonomierna i Europa på den tiden, som Tyskland, Italien och Schweiz som utvecklade sig svagare.

Som kontrast har terms of trade inte försvagats nämnvärt sedan 2006 och Sveriges BNI per capita har utvecklats starkare än i något annat EU-land sedan konjunkturtoppen 2007 med undantag för Polen och Tyskland (Tyskland har verkligen ryckt upp sig rejält tack vare de att man haft en politik som liknar förra mandatperiodens arbetslinje).

De tidigare reformerna var helt klart positiva, men det finns inget i statistiken som antyder att effekten av dem var större än effekten av de skatte- och bidragssänkningar som regeringen drev igenom förra mandatperioden, tvärtom så tyder statistiken på att deras effekt var mindre.

lördag 28 januari 2012

Sjöstedt borde lära sig vad "strukturellt underskott" är

Den "hetaste" politiska frågan under senare tid har märkligt nog blivit om Sverige ska delta i den så kallade europakten. Regeringspartierna säger klart ja, Miljöpartiet och Socialdemokraterna säger i princip ja, men bara om vissa villkor uppfylls medan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna säger blankt nej.

Själv är jag förvånad över att det blivit en sådan debatt om en sådan objektivt oviktig fråga. Deltagandet innebär nämligen inte att euron införs som valuta och det innebär inte att Sverige får rösträtt vid beslut. Däremot ska svenska politiker få delta i vissa möten. Huruvida Sverige binds av budgetregler råder det olika tolkningar om (Regeringen och S hävdar att det inte är så, medan V och SD hävdar att det är så) men även om det är så påverkar det inte Sverige i praktiken eftersom strängare varianter av såna budgetregler redan införts ensidigt här i Sverige. I europakten anges ett mål på ett strukturellt underskott på 0,5% av BNP medan de svenska budgetreglerna innebär ett mål om ett överskott över konjunkturcykeln på 1% av BNP.

Just eftersom inget av nämnvärd betydelse kommer att hända har, och det hela mest tycks handla om att partierna ska markera symboliskt sin inställning till EU har jag hittills inte brytt mig om att kommentera det. Att jag nu gör det beror på att jag fann den okunnighet som Vänsterpartiets nye partiledare Jonas Sjöstedt uppvisade i en debattartikel i ämnet så roande.

Trots att det som sagt är så att existerande svenska budgetregler faktiskt är strängare än europaktens så hävdar Sjöstedt att det motsatta är fallet med följande argument:

"Bland annat får varje lands årliga strukturella budgetunderskott vara max 0,5 procent. Balansen ska alltså gälla varje enskilt år, till skillnad från i Sverige där reglerna om balans gäller över konjunkturcykeln. Europaktens budgetregler omöjliggör därför en konjunkturutjämnande politik och skulle sannolikt förstärka den recession som redan har drabbat flera länder.

I Sverige har vi automatiska stabilisatorer som kompenserar i perioder av lågkonjunktur. Arbetslöshetsförsäkringen och andra delar av välfärdssystemet gör att människors privatekonomier försämras mindre än annars och därigenom kan aktiviteten i ekonomin i stort hållas uppe. Europaktens automatiska mekanismer fungerar åt rakt motsatt håll – i lågkonjunktur ska de ge nedskärningar."

Men strukturellt budgetunderskott är enligt gällande definition det som är oberoende av konjunktursvängningar till skillnad från ett konjunkturellt underskott som beror en konjunkturnedgång. Om underskottet ökar eftersom att "automatiska stabilisatorer" (något som även inbegriper lägre skatteintäkter) aktiveras är detta per definition ett konjunkturellt underskott och inget som påverkar det strukturella underskottet och därför inte tvingar fram några nedskärningar.

Strukturell balans är därför nästintill synonymt med balans över konjunkturcykeln, med den möjliga skillnaden att enligt vissa tolkningar så är strukturell balans det som råder vid konjunkturtoppen vilket är en mindre strikt definition än genomsnittet för hög- och långkonjunktur. Sjöstedts påstående om att formuleringen om strukturellt underskott är striktare än balans över konjunkturcykeln vittnar därför om en häpnadsväckande okunnighet då det i den mån någon skillnad existerar faktiskt är tvärtom.

fredag 27 januari 2012

Ordentlig minskning av svensk export-motåtgärder behövs

Skuldkrisen i Europa har en riktigt kännbar effekt på svensk export, som sjönk från ett år tidigare för andra månaden i rad i december. Minskningen var 6% (att jämföra med -4% i november och nästan +20% i början av året) och var hela 8% för EU-länderna. Detta beror delvis på en starkare krona gentemot euron, men framförallt då på konjunkturnedgången i de flesta andra EU-länder.

Att resten av EU har problem är inget vi kan göra något åt och det är i princip oundvikligt att det kommer att försvaga svensk ekonomi. Däremot hade det varit möjligt i hög grad motverka effekterna av det genom att främja den inhemska ekonomin mer med tillväxtfrämjande sänkningar av beskattningen av arbete och investeringar. Det mesta tyder på att den inhemska ekonomin fortfarande växer, och sänkningen av restaurangmomsen kommer främja tillväxt i den sektorn, men det är otillräckligt med tanke på hur mycket exporten faller.

Tyvärr har vi en regering som av rena prestigeskäl vägrar göra vad den kan för att driva igenom såna skattesänkningar, något Sverige och särskilt då de som i onödan blir arbetslösa på grund av regeringens prestige får lida av.

torsdag 26 januari 2012

Stefan Löfven klokt val för S

Så nu har Socialdemokraterna då valt IF Metalls ordförande Stefan Löfven som ny ordförande.

Det man kan säga om det är att Löfven är en ovanligt klok fackföreningsledare (Vilket dock iofs inte säger så mycket) som trotsade de etablerade dogmerna inom LO genom att gå med på tillfälliga lönesänkningar under finanskrisen, något som räddade tusentals svenska metallarbetares jobb. Han har också varit kritisk mot det egna partiets kärnkraftsfientliga energipolitik. Valet av Löfven innebär troligen därför att Socialdemokraternas politik blir något mindre irrationell (fast långtifrån så att man bör rösta på dem) särskilt då inom energipolitiken.

Nackdelen med det är att Löfven därför skulle kunna stärka Socialdemokraterna på framförallt alliansens bekostnad. Men med tanke på hur idélös och feg alliansen blivit så gör det inte så mycket. Ett oförändrat skattetryck med Stefan Löfven som statsminister är inte sämre än ett oförändrat skattetryck med Fredrik Reinfeldt som statsminister. När detta blir klart så inser förhoppningsvis Reinfeldt och de andra att det duger inte att bara vara fega förvaltare.

En lustig detalj med det hela är att Umeåbaserade lokaltidningen Västerbottens Folkblad var först ute med nyheten. Att en lokaltidning överträffar de stora Stockholmsbaserade medierna är en rejäl näsbränna åt de senare och något för de förra att vara stolt över.

onsdag 25 januari 2012

Gör slut på statens egen åldersdiskriminering istället

Regeringen meddelar nu att man avvisar sin utredares förslag om att förbjuda krogar från att sätta högre åldersgränser än den lagstadgade miniminivån (18 år). Vilket är bra eftersom att det bör vara upp till krögarna att själva bestämma sådant.

Vill regeringen göra slut på åldersdiskriminering borde man istället ta bort statens egen diskriminering av 18- och 19-åringar som vill handla på Systembolaget.

tisdag 24 januari 2012

Svenskspråkiga röstade annorlunda än finskspråkiga i Finland

Som väntat blev Samlingspartiets Sauli Niinistö överlägsen etta (med 37%) i presidentvalet i Finland, samtidigt som Gröna förbundets Pekka Haavisto kanske något mindre väntat kom tvåa (med 18,8%), och därmed får möjlighet att utmana Niinistö i en andra valomgång.

Intressant nog verkar det, av Hufvudstadsbladets genomgång att döma, som att de svenskspråkiga röstade radikalt amnnorlunda än finskspråkiga. Föga förvånande var att Svenska folkpartiets Eva Biaudet var mest överrepresenterat. I Åland fick Biaudet exempelvis 37,9% av rösterna, i Korsnäs (den svenskaste kommunen i fastlands-Finland) så var hennes andel hela 46,3% och i Nykarleby var andelen 37%. Som jämförelse så fick hon bara 2,7% i Finland som helhet.

Biaudet fick dock även ett mindre antal röster (vanligen dock bara någon enstaka tiondels procent) i mer eller mindre helfinska kommuner, och i den övervägande samiska kommunen Utsjoki i Lappland så fick hon 4,3%, en högre andel än i Helsingfors (2,9%) och Åbo (3%), trots att andelen svenskspråkiga är långt högre i Helsingfors och Åbo. Att en högre andel av samer än av finnar röstade på henne berodde förmodligen på att hon är minoritetsombudsman i Finland.

Även Socialdemokraternas Paavo Lipponen var kraftigt överrepresenterad i svenskspråkiga områden, med exempelvis 24,7% i Åland, 29,6% i Korsnäs och 26,9% i Nykarleby, att jämföra med 6,7% i landet som helhet. Detta beror förmodligen på att han kampanjat mer och engagerat sig för de svenskspråkiga mer än andra (med det möjliga undantaget för Biaudet).

Alla andra kandidater var underrepresenterade i dessa nästan helsvenska områden. Allra mest underrepresenterad var dock Sannfinnländarnas Timo Soini som bara fick 0,8% i Åland, 0,5% i Korsnäs och 1,7% i Nykarleby, att jämföra med 9,4% i landet som helhet, vilket knappast är att förvåna med tanke på hur Soini vill försvaga svenskans ställning. Svenskfinländarna delar uppenbarligen inte Sverigedemokraternas positiva syn på Sannfinländarna.

lördag 21 januari 2012

Mer om Juholt

Ryktena visade sig då alltså vara sanna-Juholt avgår. Det är högst förståeligt att socialdemokrater ville göra sig av med honom så han helt klart sänkte deras parti-men av samma anledning så är det beklagligt för oss andra och Sverige då en svagare socialdemokrati varit bra.

Frågan är då vem som ersätter honom. Den tillfälliga partiledaren Carin Jämtin skulle om hon blev permanent ersättare knappast vara mycket mindre av ett sänke då hon legat bakom mindre genomtänkta krav på butlers och "könsneutrala" toaletter i Stockholms tunnelbana.

Thomas Östros och Pär Nuder förefaller vara hyfsat smarta (åtminstone jämfört med Mona Sahlin, Juholt och Jämtin) men lider precis som Göran Persson av problemet att de inte har särskilt "folkliga" i sin personlighet och stil) och åtminstone Nuder verkar starkt ovillig att ta över.

Förmodligen blir det därför istället någon mer eller mindre okänd person precis som Juholt. Den lösningen lyckades som denna dag och de föregående månaderna, illustrerar inte så bra nu senast, men det är dock inte säkert att det skulle sluta likadant nu.

Juholt motbevisar feministisk teori

Rykten uppger nu att Håkan Juholt senare idag kommer att avgå. Om det visar sig stämma återkommer jag med mer om det, men en reflektion jag nu kom på är att Juholts öde motbevisar en feministisk teori. Efter det att Mona Sahlin, Laila Freivalds, Cecilia Stegö Chilò med flera hamnat i "blåsväder" har feminister framfört påståendet att det enbart är kvinnor som drabbas av "mediadrev" medan män är skyddade från det. Men det är just vad som nu hänt Juholt, "trots" att han är man.

fredag 20 januari 2012

Rapporteras finländska valet för lite?

Den moderate riksdagsledamoten Hans Wallmark tycker svenska medier rapporterar om presidentvalet i Finland för lite jämfört med presidentvalet i USA.

Finland är viktigt för Sverige. Dels för de historiska banden, de språkliga banden i och med att Finland är det enda andra land som har svenska som officiellt språk och som har en svenskspråkig minoritet av nämnvärd storlek (vilket är varför Finland är en avlägsen tvåa bland läsarna av denna blogg efter Sverige) och dels för att Finland är en betydande handelspartner till Sverige. Varuexporten till Finland är bara svagt lägre än den till USA och importen från Finland är klart större än den från USA.

Ändå finns det faktiskt större anledning att uppmärksamma det amerikanska presidentvalet. Dels för att USA fortfarande är en ekonomisk och militär supermakt som påverkar resten av världen dramatiskt mycket mer än vad Finland gör. Även om handeln direkt med USA är ungefär lika stor som med Finland så har den amerikanska ekonomin stark betydelse för resten av världen och därmed resten av Sveriges handel medan den finländska ekonomin bara har ytterst marginell betydelse för världsekonomin. Och dels för att presidenten i USA har långt större makt över sitt land än vad Finlands president har.

Presidenten i USA bestämmer utrikes- och säkerhetspolitiken nästan helt själv, kan blockera kongressens beslut (såvida inte en tvåtredjedelars majoritet i båda kamrar enas) även i inrikespolitiska frågor, och utser tillsammans med senaten federala domare. Presidenten i Finland har som kontrast i princip ingen makt i inrikespolitiken (förutom när det gäller Åland, intressant nog) och bara delad makt i utrikespolitiken. Det faktum att presidenten har viss makt i framförallt utrikespolitiken gör visserligen att den inte är helt maktlös som exempelvis presidenterna i Tyskland och Israel, eller kungen i Sverige, men jämfört med den amerikanska presidenten är den finländska rätt så maktlös.

Utgången av Finlands presidentval, till skillnad från dess riksdagsval, lär därför ha en rätt så marginell påverkan på Sverige. Som kontrast så lär utgången av det amerikanska ha en stor betydelse, vilket är varför det är naturligt för svenska medier att rapportera mer om det.

För er som ändå vill läsa mer om Finlands presidentval så rekommenderas någon eller några av Finlands svenskspråkiga tidningarna på nätet, exempelvis Hufvudstadsbladet (Helsingfors), Åbo underrättelser, Vasabladet, Ålandstidningen och Österbottens tidning. Av dessa är det Hufvudstadsbladet som ger valet den mest omfattande bevakningen.

torsdag 19 januari 2012

MUF:s förakt för abstrakt tänkande

MUF har meddelat att man nu vill  "färre grubblerier över vad döda gamla överklassgubbar från andra århundraden tyckte och tänkte - oavsett om de var poeter, filosofer eller författare.". Istället bör man fokusera på "de samhällsproblem som unga möter idag".

Om vi för tillfället bortser från den fåniga retoriska tvisten om "döda gamla överklassgubbar" (går det bra att lyssna på till exempel döda gamla överklasstanter?) så är MUF:s misstag är att man får det till att vara en konflikt mellan att lära sig abstrakta principer och att ta sig an dagens problem.

Förmågan till abstrakt tänkande är just vad som skiljer människan från djuren- och det har varit de mest abstrakta tänkarna som legat bakom de idémässiga och vetenskapliga framsteg som mänskligheten gjort. Abstrakt tänkande är en förutsättning för framsteg. Det innebär självfallet inte att vi ska strunta i nuet och de konkreta problem som existerar i vårt samhälle-tvärtom är syftet med det abstrakta tänkandet att bättre kunna förstå hur de bäst kan hanteras.

Genom teoretisk filosofi och vetenskapsteori förstår vi bättre hur vi ska nå den samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga kunskap som behövs för att nå framsteg. Genom faktiskt tillämpande av de principerna i vetenskaperna når vi sedan kunskap om hur vi bäst kan uppnå våra mål. Och genom praktisk filosofi kan vi bättre förstå hur vi bör använda denna kunskap givet de målkonflikter som existerar.  Läs mer om detta i Ayn Rands (som jag hoppas det går bra även för MUF:are att läsa då hon inte var en gubbe) anförande Philosophy-Who Needs It? .

Det finns alltså ingen motsättning mellan att läsa och analysera vad filosofer, ekonomer och andra som ägnar sig åt abstrakt tänkande (oavsett om de var gamla överklassgubbar eller ej) och att försöka komma fram till hur samhällsproblem kan lösas. Tvärtom ger det förra bättre förutsättning för att lösa det senare. Vad MUF nu i praktiken säger är att politiken bör bli ännu principlösare, godtyckligare och mer osammanhängande än vad det redan är-när problemet tvärtom är att politiken redan präglas av det i alltför hög grad.

måndag 16 januari 2012

Juholt är bara för rolig

Håkan Juholt anklagar regeringen för att ha gjort upp med Sverigedemokraterna om försvarets personalförsörjningssystem, alltså om att avskaffa värnplikten. Problemet med det påståendet är dock för det första så är SD varma anhängare av värnplikten och skulle därför knappast sluta en sådan uppgörelse. Och för det andra togs detta beslut före valet 2010, alltså före SD kom in i riksdagen.

Blir Juholt kvar som S-ledare och fortsätter att tala utan att vara censurerad av pålästa medarbetare kommer han sänka S under de 23,6% de ligger på nu.

lördag 14 januari 2012

Kreditbetyg & statsfinanser

Dick Erixon tycks tro att kreditbetyg beror på hur bra länder sköter sina statsfinanser och pekar på att Frankrike fick sitt kreditbetyg sänkt av Standard & Poors, men inte Estland.

Så borde det vara, och förvisso förtjänade Frankrike sitt sänkta betyg medan Estland förtjänade att inte få det sänkt, men faktum är att Frankrikes betyg fortfarande är två steg högre än Estlands, då Frankrike nu har AA+ medan Estland har AA-.

Att Estland har AA- är ganska skandalöst då landet har ett av världens starkaste statsfinanser med ett överskott 2010 på 0,2% av BNP och en statsskuld på endast 6,7% av BNP. Saldot gav dem en delad förstaplats i EU med Sverige och statsskulden är den absolut lägsta.

Som jämförelse hade Frankrike med sitt fortfarande högre kreditbetyg ett underskott på 7,1% av BNP och en statsskuld på 82,3% av BNP. Enbart senaste årets underskott var alltså proportionellt sett större än hela Estlands statsskuld. Även en del andra länder med riktigt svaga statsfinanser, som Storbritannien (som fortfarande har AAA) och USA ligger högre än Estland.

Det hade varit bra om det varit sant att kreditbetygen baserade sig på hur starka statsfinanserna är. Men som Estlands relativa betyg i förhållande till Frankrike, Storbritannien och USA visar är det tyvärr inte så-åtminstone inte enbart.

fredag 13 januari 2012

Alliansregeringen gör sig själv värdelös

Min favoritledarsida, Nya Wermland-Tidningens, har en riktigt bra ledare där de ger regeringen Reinfeldt en välförtjänt sågning för dess bristande vilja att ta strid för de skattesänkningar som Sverige är i så stort behov av. Som ledaren påpekar så eliminerar regeringen sitt existensberättigande om man av feghet (rädsla för att bli nedröstade av oppositionen) inte vågar ta strid för de skattesänkningar som är så viktiga för såväl friheten som tillväxten.

torsdag 12 januari 2012

0,4%

Konsumentprisinflationen i Sverige enligt det EU-harmoniserade måttet var endast 0,4% i december, klart lägst i EU. Som jämförelse är Riksbankens inflationsmål 2% och inflationen var 2,8% i euroområdet och troligtvis (statistiken för december  har ännu inte publicerats, men i november var den exakt 5%) nära 5% i Storbritannien.

Det hade inte nödvändigtvis bevisat att de monetära förhållanderna är strama då det hade kunnat enbart bero på en positiv utbudschock. Dock är det så att penningmängdstillväxten i Sverige legat runt eller under noll under en lång tid. Så här är det penningpolitiken som skapat den mycket låga inflationen.

Tillsammans med försvagningen av tillväxten innebär det att pressen ökar på Riksbanken att sänka sin styrränta.

tisdag 10 januari 2012

Löjliga kvoteringsargument

En debatt om könskvotering av börsbolagsstyrelser har nu dykt upp.

Socialdemokraterna Lena Sommestad  och Anna Hedh motiverar kvoteringen med att efter det att det infördes i den sista Sovjetstaten (med förfärande nog Fremskrittspartiet som enda partiet som var emot) så steg andelen kvinnor i börsbolagsstyrelser där. Eller med andra ord, deras argument för att införa det i Sverige är att de införde det i den sista Sovjetstaten. Självfallet innebär kvotering att den inkvoterade gruppen ökar sin andel. Men det är inte ett argument för att det skulle vara önskvärt. Om kvotering infördes till fängelser genom att kvinnor fick längre straff än män och/eller dömdes på lösare grunder skulle det också leda till "jämställdhet" inom kriminalvården, men skulle det verkligen vara rätt?

Lite förvånande och förfärande (då en av de få positiva sakerna med Kd har annars varit att de varit mindre feministiska än andra partier)  så instämmer kristdemokraten Emma Blomdahl i Sommestads och Hedhs slutsats men lanserar egna argument.

Hennes argument är


1) Kvinnor behövs i börsbolagsstyrelser eftersom de oftare förlorar sina jobb under ekonomiska kriser.

Förutom  att det inte finns någon anledning att anta att kvinnliga styrelseledamoter skulle leda till färre förlorade jobb hos vare sig kvinnor eller män är detta sakligt totalt inkorrekt då män är överrepresenterade i särskilt cykliska branscher som byggbranschen och tillverkningsindustrin och därför tvärtom mot  vad hon hävdar blir arbetslösa i högre grad under konjunkturnedgångar, vilket är varför begreppet.mancession (en anspelning på begreppet recession) uppstått i USA.

2) Jämställdhetsåtgärder ställs in i högre grad.

Även om det vore sant så finns det inget som säger att detta skulle vara positivt. Tvärtom då det i regel handlar om påtvingad statistisk likhet är det negativt.

3) Lånekrisen orsakades av män

Delvis korrekt i bemärkelsen att såväl bostadsbubblan i USA som skuldkrisen i Europa orsakades huvudsakligen (men inte enbart) av manliga beslutsfattare. Men det finns inget som säger att kvinnliga beslutsfattare skulle vara mindre benägna att fatta såna beslut. I den mån någon skillnad existerar, så är det tvärtom så att kvinnor som en grupp att vara mer vänsterinriktade och därmed vara mer positiva till inflationistisk penningpolitik och budgetunderskott. Och för övrigt handlade det om politiska beslutsfattare, inte företagsledare.

måndag 9 januari 2012

Jonas Sjöstedt har som mål att sänka allas inkomst

Vänsterpartiets nyvalde partiledare Jonas Sjöstedt försöker motivera varför ökad fokus på "klimatet" är naturligt för vänsterpartiet:

En höginkomsttagare orsakar oändligt mycket mer utsläpp än en låginkomsttagare, män mer än kvinnor, privat konsumtion mer än offentlig konsumtion.

Även om "oändligt" är en överdrift är det förvisso korrekt att det finns ett positivt samband mellan real inkomst och koldioxidutsläpp då en högre inkomst innebär att man har råd med exempelvis fler flygresor eller att åka bil mer. Frågan är dock vilken relevans konstaterandet har givet synen att utsläppen är negativt. Det finns faktiskt ingen relevans alls såvida man inte vill att folk ska få lägre inkomster.

Notera att här hjälper det inte med omfördelning då högre inkomst genom statlig omfördelning för låginkomsttagare innebär att de gör sig skyldiga till ökade utsläpp i motsvarande grad som höginkomsttagares utsläpp minskar. Utan för att förverkliga Sjöstedts logik så måste allas, även låginkomsttagares, reala inkomster minimeras.

Att detta varit effekten av "klimatpolitik" och Vänsterpartiets politik har sedan länge varit sant. Det är dock första gången en företrädare för  sådan politik medger det, låt vara utan att inse det.

torsdag 5 januari 2012

Sverige bidrar till ökad frihet i "sista Sovjetstaten"

Svensk alkoholskatt är klart högre än vad den borde vara, men den är dock lägre än i vårt västra grannland, där den sittande vänsterregeringen gör sitt bästa för att deras land ska förtjäna Björn Rosengrens omdöme om det.


Hotet om ökad införsel från lågprisländer inom EU som Tyskland har bidragit till att svenska politiker avstått från att leva ut sin förmyndarinstinkt att höja alkoholskatter. I icke-EU landet Norge där bara ytterst marginell införsel är laglig känner politikerna inte samma begränsning. Detta har dock lett till en allt större illegal införsel, vilket bidrar till ökad frihet för dem som får de insmugglade varorna, och förhoppningsvis får den norska vänsterregeringen att begränsa sitt förmynderi (det finns dock en risk att de istället slösar mer pengar på att anställa tullare som ska hindra folk från att förbättra deras medborgares levnadsstandard).

onsdag 4 januari 2012

Amortering bästa formen av sparande för spararen

SvD intervjuar ett antal bankekonomer som båda rekommenderar att sparande både bör ske i form av amortering och sparande i separat konto.

Det förstår jag att bankekonomer uppmanar folk att göra. Det är mycket mer lönsamt för deras arbetsgivare, bankerna, om kunder både har lån och sparkonton hos dem. Det innebär nämligen i praktiken att kunderna lånar pengar till banken för 1-2% ränta för att banken sedan ska låna tillbaka samma pengar till 5-8% ränta. Det är ett väldigt bra arrangemang för bankerna-men inte för dess kunder.

För bankernas kunder är det däremot smartast att, om de har lån, ska allt sparande ske i form av amortering på lånen just eftersom att bankerna tar ut mycket högre ränta på utlåning än de ger vid inlåning.

Det är i princip bara aktier som långsiktigt ger likvärdig avkastning som amortering-med skillnaden att riskerna med aktier är klart större.

måndag 2 januari 2012

Avdragsrätt för gåvor leder till statlig styrning av ideell sektor

En reform som hyllats av många borgerliga debattörer, men som jag varit och fortsatt är kritisk mot är den nya avdragsrätten för gåvor som alliansens mest tillväxtfientliga parti Kristdemokraterna drev igenom.

Det finns flera problem med den. Den har till skillnad från de flesta andra skattesänkningar ingen som helst positiv effekt på sysselsättning eller tillväxt och till skillnad från nästan alla andra skattesänkningar innebär det heller ingen ökning av friheten eftersom lättnaden villkoras med att man gör som staten vill.

Dessutom som jag påpekade från början så leder det nästan oundvikligen till ökad statlig styrning av den ideella sektorn eftersom att det kommer att behövas dras några gränser såvida inte alla gåvor, inklusive till exempelvis nazistiska organisationer ska bli avdragsgilla, vilket skulle innebära mycket höga kostnader och att organisationer som de flesta ogillar gynnas. Och eftersom någon gränsdragning blir nödvändig så innebär det att ideella organisationer för att få del av den gynnade statusen kommer att bli styrd av politikers och byråkraters godtycke. Detta innebär i sin tur att dessa organisationer blir delar av staten, något som förstärker intrycket att reformen minskar friheten.

Detta är något som en organisation för ideella grupper nu korrekt påpekar. Det som kan tilläggas är dock att detta negativa resultat var en i princip oundviklig följd av reformen.