måndag 31 oktober 2011

Bra gjort av svenska regeringen

Till min förvåning ser jag att den svenska regeringen var en av 14 (tillsammans med bland andra USA, Kanada, Australien, Tyskland, Holland och naturligtvis Israel) som röstade emot ett palestinskt medlemskap i FN:s utbildningsorgan UNESCO. Eftersom att 107 länder röstade för och eftersom USA inte här har veto blev de dock ändå antagna. Att de antas är förstås groteskt eftersom att "Palestina" inte är eller bör vara en stat och dessutom så är det så att det palestinska utbildningssystemen (Fatahs och Hamas) genomsyras av grov antisemitism och förintelseförnekelse, något som naturligtvis inte hör hemma i ett utbildningsorgan.

Att Sverige röstade nej var en positiv överraskning för även om det framförallt Folkpartiet och Kristdemokraterna finns många Israelvänner så har den ansvarige ministern Carl Bildt varit rätt så fientligt inställd . Förmodligen så pressades han av de mer Israelvänliga i regeringen att rösta på det här sättet.

Däremot så lär man dock tyvärr inte som USA dra in sitt finansiella stöd till UNESCO på grund av det här, vilket varit en mer meningsfull åtgärd. Det kan förväntas att Obamaadministrationen kommer försöka blockera indragandet av stödet, men eftersom alla budgetposter kräver kongressens stöd och eftersom att det finns en förkrossande majoritet i kongressen för att dra in stödet så lär det ändå bli av.
Eftersom USA står för 22% av UNESCO:s budget lär det bli kännbart för organisationen.

lördag 29 oktober 2011

Går det att tala om globalt klimat?

Efter två relativt kalla vintrar i Sverige så ser det nu ut att bli en relativt mild vinter. Temperaturerna ligger nu klart över det normala och det mesta tyder på att det lär fortsätta så. Vilket jag för övrigt tycker är bra då snöoväder och sträng kyla inte är så trevligt.

Innan vi drar slutsatsen att det skulle visa på en "global uppvärmning" bör man dock notera att i nordöstra USA har man i år fått en rekordtidig vinter. Så vi har samtidigt temperaturer som är mycket högre än normalt och temperaturer som är mycket lägre än normalt.

Frågan är då om det är meningsfullt att tala om ett globalt klimat när skillnaderna mellan olika platser är så mycket större än förändringarna i globala genomsnitt. Och ännu viktigare, om då förändringarna i globala genomsnitt skulle ha en så stor påverkan varför tycks då de stora regionala variationerna vara inkapabla att skapa katastrofer. Borde inte exempelvis isbjörnarna i Svalbard alla drunkna nu på grund av den relativa värmeböljan i norra Europa om ännu mindre globala genomsnittsförändringar skulle gjort det mot alla isbjörnar?

fredag 28 oktober 2011

Svenska staten bör inte subventionera Facebook

Den svenska regeringen, här företrädd av nye centerledaren och näringsministern Annie Lööf, har beslutat att med mer än 100 miljoner i "investeringsstöd" subventionera Facebooks investering i datahallar i Luleå.

Detta beslut är en illustration av varför Ayn Rand hade (mestadels) fel när hon beskrev storföretag som "en förföljd minoritet". Det är visserligen sant att i den allmänna debatten såväl när hon levde som nu så var/är storföretag diskuterade på ett negativt sätt. Men som det här beslutet illustrerar så är denna negativitet ofta (men inte alltid) berättigad, då storföretag kan (och som i det här fallet gör det när de kan) pressa sig till subventioner av det här slaget.

Att locka till sig investeringar med specifika subventioner av det här slaget innebär att man skapar en lönsamhet som folk inte frivilligt vill betala för, och som minskar ekonomins effektivitet. Det må gynna Facebook och Luleå som kommun-men förlusterna för oss andra blir desto större.

Alla former av "investeringsstöd" bör omedelbart avskaffas. Istället bör investeringar främjas genom en ordentlig generell sänkning av bolagsskatten (som då delvis finansieras via avskaffandet av all form av "investeringsstöd") så att marknaden istället för politikerna kan välja vilka företag som gör vinster.

torsdag 27 oktober 2011

Ingen risk för "Arlamonopol"

Konkurrensverket godkände till slut då fusionen mellan Arla och Milko. Vilket är bra, för även om det måhända varit bättre om Milko kunnat överleva som självständigt företag så tycks det inte varit möjligt då de kroniskt gått med förlust. Dock är det många, till och med normalt vettiga personer som oroar sig för att det ska ge Arla en monopolställning och därför vara dåligt för konsumenterna.

Jag ser dock inte det som en nämnvärd risk. Vad gäller mjölk har det sedan länge varit så att 4 företag haft nästan total dominans i geografiskt avgränsade områden. Skånemejerier i Skåne, Arla i Götaland exklusive Skåne och östra Svealand, Milko i västra Svealand och södra Norrland och Norrmejerier i norra Norrland (främst Norrbottens och Västerbottens län, men också norra Västernorrland). Att Arla tar över västra Svealand och södra Norrland innebär i grunden bara att en annan firma blir lokalt dominant i dessa områden. Det påverkar inte nämnvärt graden av konkurrens.

När det gäller andra mejeriprodukter är konkurrensen redan hård och lär förbli så. Fram tills för bara något år sedan har marknaden för smör-rapsoljeblandning i hela Sverige varit nästan helt dominerad av Arlas varumärke Bregott. Men under de senaste 2 åren har den ena konkurrenten efter den andra dykt upp. Först kom finska Valio med Mjukt & Gott för den svenska marknaden, sedan kom lanserade Skånemejerier Skånegott och allra senast har Norrmejerier kommit med Norrgott. Förvisso är Skånegott mest en konkurrent i södra Sverige och Norrgott i norra Sverige, men det har i alla fall i dessa områden blivit skärpt konkurrens, och skulle Arla börja ta ut för högt pris på Bregott så finns det för dem risken att affärskedjor även i mellersta Sverige kan börja sälja Skånegott eller Norrgott. Och Mjukt& Gott är en konkurrent i hela landet. Denna ökning av konkurrensen kommer inte begränsas alls av Arlas och Milkos fusion.

Och när det gäller ost så är konkurrensen på motsvarande sätt stenhård. I de flesta butiker finns en rad olika märken och sorter av ostar, bland annat då billig tysk ost under butikernas egna varumärken och även billig och väldigt god ost från Åland (Ockelbo gårdsost,som jag nämnde vid ett tidigare tillfälle) som är vad jag själv brukar köpa och rekommenderar till läsarna om ni kan hitta det i butiker ni handlar i. Arla ligger alltså även här väääldigt långt från "monopolställning" och lär inte nämnvärt närma sig det heller.

Kort sagt, trots att Arlas marknadsandel ökar särskilt vad gäller mjölk, som ett resultat av denna fusion så blir det nästan ingen påverkan alls på konkurrenssituationen.

onsdag 26 oktober 2011

När det "smarta" inte är så smart

Ibland är det som kan framstå som "smart" eftersom det är till synes en genomtänkt strategi inte så smart i bemärkelsen att det fungerar eftersom man bortsett från någon faktor.

Tidigare i år berättade jag om hur Carlsberg Sverige sänkte alkoholhalten på en rad ölmärken, däribland Pripps blå extra stark och Pripps blå export, vilket var ett sätt att de facto höja priset utan att formellt höja priset.

Att det de facto var en prishöjning beror på att dels var det så att det pris som Carlsberg Sverige fick ut steg då alkoholskatten sänktes med alkoholhalten eftersom alkoholskatten är en funktion av alkoholhalten för öl. Och även ur konsumenternas perspektiv var det att anse som en prishöjning då de flesta ser lägre alkoholhalt som en kvalitetssänkning. Resultatet var särskilt för Pripps blå extra stark en katastrof då försäljningen föll med en tredjedel, detta samtidigt som andra extra starka starköl (7% alkoholhalt eller mer) förutom för Björnebryg extra stark (vars minskning på 5,5% dock var blygsam jämfört med Pripps blå extra starks 33% minskning) ökade sin försäljning betydligt. Exempelvis ökade försäljningen av Sofiero Guld med 11%, sjukommatvåan med 8,5%, Åbro original extra stark med 46%, Arboga 7,3 med 14%, Arboga 10,2 med 14,5%, Kopparberg special brew 7,5 med 15%, Three Hearts Extra Strong med 47% och Swedish Elk Brew med hela 152%.

Även om det inte är säkert att hela minskningen berodde på sänkningen av alkoholhalten så är det uppenbart att den försäljningsminskning det orsakade mer än väl överväger vinsten från den höjda vinstmarginalen.

Jag noterar nu att de verkar ha insett sitt misstag och återställt alkoholhalten för Pripps blå extra stark från 7,0% till 7,2%.

Nu är det Ikea som verkar ha fått en "smart idé". De har nu beslutat sig för att enbart sälja matvaror med Ikeas egna varumärke i sina butiker. Syftet med det är naturligtvis detsamma som alla butikers lanserande av egna varumärken, nämligen att förbättra sin förhandlingsposition gentemot leverantörerna. Om varor säljs under det egna varumärket istället för leverantörernas är det nämligen lättare att byta leverantör utan att kunderna märker eller bryr sig om det, vilket ger butikerna en starkare position vid förhandlingar med sina leverantörer.

Denna analys är i grunden korrekt, men Ikeas drag att helt utesluta leverantörers varumärken bortser från en viktig faktor: många kunder är av olika skäl, endera för att vissa producenters produkter faktiskt är bättre eller för att de känner en mer eller mindre irrationell emotionell/sentimental lojalitet med vissa märken, lojala med vissa producenters varumärken, exempelvis Coca Cola, Red Bull, Scan, Bregott med flera. Slutar man sälja det så kommer många kunder att reagera genom att inte handla hos dem överhuvudtaget. Det är just därför som livsmedelskedjor som ICA, Coop, Axfood och Citygross säljer varor med det egna varumärken som ett komplement till varor med producenternas varumärken, istället för att enbart sälja varor med egna varumärken.

Förmodligen kommer de flesta, åtminstone i de utländska Ikeabutikerna, fortsätta köpa mat hos dem. Men som de omfattande protesterna mot beslutet indikerar så lär det nog vara mer än tillräckligt många som slutar handla hos dem för att beslutet ska innebära en förlust trots den förbättrade förhandlingspositionen gentemot leverantörerna. Frågan är om Ikea likt Carlsberg Sverige kommer vara lika villiga att medge sitt misstag.

tisdag 25 oktober 2011

Problemet med att översätta ordvitsar

Jag såg nyss "Family Guy" avsnittet "Brothers & Sisters" där Lois Griffins syster Carol Pewterschmidt gifter sig med borgmästaren Adam West. I samband med att de då skulle tala med varandra ärligt om varandras brister sa då Adam West att han hade "aids", vilket då chockade Carol eftersom hon trodde att han menade sjukdomen aids, men det visade sig att vad som menades var "aides", vilket är det engelska ordet för "medarbetare" som på engelska låter likadant som aids. I den svenska textningen så var dock ordvitsen helt frånvarande.

På motsvarande sätt så var en annan ordvits i ett tidigare Family Guy avsnitt, the Son Also Draws, där Peter Griffin försökte hjälpa sin son Chris utföra "insektsstudier" varpå de därefter sågs spana in en familj av blonda överklassmänniskor, som då Peter sa vara "a whole family of wasps". Skämtet var då att "wasp" normalt betyder "geting", men det är också så att WASP är en förkortning av "White Anglo-Saxon Protestant"., vilket då vad som var vad Peter och Chris spanade på. Återigen var ordvitsen förlorad i översättningen.

På grund av att ordvitsar baserar sig på språkspecifika ljudrelationer är de svåröversatta, och det finns i normala fall ingen bra lösning. Jag tror dock att en tillfällig förstoring av textmängden där man på motsvarande sätt som här vore det minst dåliga alternativet.

Ibland kan det dock vara möjligt att översätta med motsvarande uttryck. Ett exempel på det är i "Back to the future 2" där den fiktiva karaktären Biff Tannen från 2015 reser tillbaka till 1955 för att ge den 60 år yngre versionen av sig själv en lista på alla sportspelsresultat mellan 1950 och 2000 så att hans forna själv kan satsa på resultaten och bli rik. Tannen från 1955 tror dock inte på vad den 60 år äldre versionen av sig själv säger och uppmanar honom att "make like a tree-and get out of here". Det korrekta uttrycket är dock förstås "make like a tree-and leaf/leave", och ordvitsen är då att "leave" och "leaf" (löv) låter detsamma.

Översattarna där kom då på en bra svensk motsvarighet genom att översätta "make like a tree-and leave/leaf" med "gör som biet och stick" och sedan "make like a tree-and get out of here" med "gör som biet och försvinn".

fredag 21 oktober 2011

Bolagsskatt & arbetsgivaravgifter borde sänkas redan nästa år

Anders Borg meddelar att han 2013 vill se sänkt bolagsskatt medan Annie Lööf säger att hon vill se sänkta arbetsgivaravgifter istället. Båda vore bra när det gäller att stimulera tillväxt och sysselsättning och eventuellt kan en kompromiss bestå i att man gör en något mindre sänkning av båda.

Problemet är förstås att det finns en risk att oppositionen kan blockera det. Dessutom kan man fråga sig varför de vill vänta till 2012. Särskilt då om problemen i världsekonomin fortsätter så finns det ingen tid att förlora när det gäller att stimulera tillväxten. Tiotusentals svenskar kommer i onödan och till skada för framförallt sig själva men också samhällsekonomin att vara arbetslösa under 2012 på grund av dröjsmålet med att genomföra dessa tillväxtfrämjande skattesänkningar. Detta slöseri är allt annat än att "ta ansvar för landet".

Dock är det naturligtvis mycket mindre dåligt än att aldrig sänka dessa skatter, som dessvärre förmodligen är de 4 oppositionspartiernas linje.

onsdag 19 oktober 2011

Om exportmålet

Jag ser via Martin Flodén på ekonomistas att Handelsminister Ewa Björling har satt som mål att Sveriges export ska fördubblas under en 5-års period, ett mål inspirerat av Obamas ambition att fördubbla USA:s export inom 5 år.

Det första som kan sägas om det är att det är ett fullständigt orealistiskt mål. Även i USA är målet om fördubblad export högst orealistiskt, men för ett land som Sverige som har en mycket högre andel av BNP som exporteras så är det ännu mer orealistiskt.

Fördubblad export inom 5 år kräver en årlig exportökning på ungefär 15%. Visserligen steg exporten under 2010 med 14%, nära vad som krävs, men det var ett år då världshandeln återhämtade sig från finanskrisen. Ser man på perioden 5-års perioden 2005 till 2010, ser man att värdet av exporten bara steg med 16% (volymerna ökade på grund av inflationen naturligtvis ännu mindre) under denna 5-års period.

Att då sätta som mål att exporten ska fördubblas är därför fullständigt orealistiskt. Man kunde lika gärna sätta som mål att tre- eller fyradubbla exporten. Det hade varit nästan lika orealistiskt.

En andra frågeställning är om målet hade varit önskvärt även om det (som det alltså inte är) varit realistiskt. Ja, i princip. Det är inte för att det skulle vara något självändamål med att öka exporten, eller utrikeshandeln i allmänhet. Utan för att genom att det innebär en möjlighet att fördjupa arbetsfördelningen, öka konkurrensen och dra större nytta av stordriftsfördelar så är det ett medel för att öka produktionen, något som i princip är ett självändamål.

I ett tidigare inlägg så påpekade dock Flodén att det knappast är önskvärt att öka det stora svenska bytesbalansöverskottet. På en global nivå är bytesbalansen ett nollsummespel och underskotten i länder som Grekland, Portugal och USA förutsätter därför överskott i länder som Kina, Tyskland och Sverige. Eller med andra ord, överskotten för länder som Sverige förutsätter underskott i länder som Grekland.

Hade Sveriges överskott använts till produktiva investeringar med högre avkastning än investeringar i Sverige hade detta varit gynnsamt, men nu används Sveriges sparandeöverskott alltså åtminstone indirekt för att finansiera osunda och ohållbara underskott i andra länder. Det vore därför önskvärt att vi istället investerade mer av sparandet i Sverige, vilket borde innebära att vi uppmuntrar ökade investeringar här genom till exempel sänkt bolagsskatt.

Även om jag delvis håller med Flodén i den poängen så kvarstår dock det faktum att ökad handel är önskvärt. Om målet hade varit mer realistiskt så hade det varit positivt om man omforumlerat det till att gälla ökad utrikeshandel i allmänhet snarare än bara export.

tisdag 18 oktober 2011

Att ge fienden repen som de hänger oss med

Lenin ska en gång ha sagt att "kapitalister kommer att sälja oss repen som vi hänger dem med". För svenska etablissemangspolitiker så tycks det dock snarare vara så att de skänker bort repen som de hänger oss med. Biståndet på över en halv miljard som vi ger till terrorgrupperna Fatah och Hamas är ett exempel, men vi kan nu se ett direkt för Sverige mer närliggande exempel är att svenska staten ger 283 miljoner till Etiopien, detta trots att regimen där nu fängslat och åtalat två svenska journalister för "terrorbrott" och hotar dem med långa fängelsestraff trots att de inte gjort något mer än att ta utan tillstånd ta sig in i landet utan tillstånd (något som på sin höjd borde bestraffats med deportering.

En svensk regering med ryggrad skulle förstås som ett minimum hota med indraget bistånd om de inte omedelbart släpps-och verkställa hotet om de inte ger efter. Synd att vi inte har en sådan regering.

måndag 17 oktober 2011

Juholts lön och sossarnas självbild

Om vi för tillfället bortser från de bidrag Håkan Juholt enligt regelverket korrekt eller inkorrekt mottagit så finns det en intressant aspekt av hans väldigt höga lön, 144 000 kronor i månaden. Juholt är riksdagsledamot och lönen för dessa är 56 000 kronor i månaden, så varifrån kommer de återstående 88 000 kronorna i månaden? Jo, från det Socialdemokratiska partiet som har bestämt att som princip ska dess ordförande när partiet är i opposition alltid få exakt samma lön som statsministern.

Egentligen angår inte de finansiella överföringarna mellan Socialdemokraterna och dess partiledare någon annan då Socialdemokratiska partiet trots allt får skylla sig själva om de vill välja att slösa pengar på att överbetala Juholt, och med tanke på att vad som är dåligt för Socialdemokraterna är bra för Sverige är det faktiskt i den mån det påverkar andra bara bra om de väljer att slösa bort sina resurser på att överbetala Juholt, resurser som annars kunde använts för att sprida deras skadliga budskap.

Däremot är det faktum att de anser det vara en viktig princip att Juholt bör ha det ekonomiskt exakt detsamma som om han var statsminister talande för deras syn att deras maktinnehav är det naturliga läget oc att man därför bör agera som om det var ett faktum. Förra socialdemokratiska ministern Marita Ulvskog berättade att hon upplevde det som en "statskupp" när de borgerliga vann valet 1976, en kommentar som antyder en syn att Socialdemokraterna har en naturlig rätt att vara i regeringsställning. Att den Socialdemokratiska ledaren som princip ska vara lika mycket betald som statsministern tyder på att Ulvskogs mentalitet fortfarande dominerar det Socialdemokratiska partiet.

söndag 16 oktober 2011

Juholt får en att tänka på Tom Petty

Eller mer specifikt Pettys sång "Free Fallin" och ännu mer specifikt sångens titel, för "free fallin" (fritt fallande) är just vad Socialdemokraterna får en med tanke på den senaste opinionsmätningen att tänka på nu när de glädjande nog beslutar sig för att behålla den häpnadsväckande inkompetente Juholt som partiledare.

Jag förmodar att ledande sossar hoppas att den nuvarande "stormen" kring Juholt kommer att ha avtagit ordentligt inom de 35 månader som kvarstår inför nästa ordinarie riksdagsval. Och det kommer det förmodligen också att göra åtminstone delvis, men som fallet Mona Sahlin (som 15 år senare fortfarande förknippas med sina privata Tobleroneköp med skattebetalarnas pengar) illustrerar så lär det hela fortsätta vara en belastning så länge Juholt är partiledare.

onsdag 12 oktober 2011

Samma tid borde gälla året om

Jag har länge varit en motståndare till det här tramset att växla mellan sommar- och vintertid. De problem det skapar är i och för sig små, vilket är varför det inte är en viktig fråga för mig, men det är ändå fel.

Via Henrik Alexandersson ser jag nu att två centerpartister motionerat om att sommartid borde gälla året om.

Det vore i och för sig en förbättring då övergången är skadligt, men egentligen borde man faktiskt ha ungefärligt (då tids
zoner omfattar stora områden är det i praktiken omöjligt att uppnå exakt korrelation med solens rörelser för tidszoner) klockan 12 som den tid solen är högst, och klockan 00/24 då det är som mörkast, eftersom det bäst speglar verkligheten. De verksamheter som eventuellt kan gynnas av sommartid kan faktiskt justera tiderna själva-inklusive att införa de tider hela året som hade gällt om det varit sommartid året om.

tisdag 11 oktober 2011

Jag hoppas att Juholt stannar

Efter uppgifterna från Håkan Huholts assistent Peter Cervin att Juholt skickat in en felaktig bidragsansökan efter det att han informerats om det korrekta regelverket så framstår det som allt mer och mer osannolikt att Juholt kan stanna kvar som S-ledare. Särskilt då i ett parti som har jämlikhet som ideologi så torde det framstå som extremt stötande att en man som tjänar 144 000 kronor i månaden (mer än vad vissa deltidsarbetande, studenter, pensionärer och arbetslösa tjänar på ett år) också försöker fuska till sig stora summor i bidrag och de flesta torde nog också inse att han därför är en belastning för partiet.

Dock hoppas jag att Juholt på något sätt lyckas hålla sig fast vid sin post. Anledningen är just att han kommer vara en stor belastning för det Socialdemokratiska partiet. Då Socialdemokraterna är dåliga för Sverige är det som är dåligt för Socialdemokraterna bra för Sverige. Så även om det är troligt att han tvingas bort så får vi hoppas att den Socialdemokratiska ledningen är så dum så att de låter honom stanna kvar, för med en vingklippt partiledare associerad med bidragsfusk så lär partiet rasa till ännu lägre nivåer än senaste valet.

måndag 10 oktober 2011

Varför Sargent och Sims inte borde ha fått ekonomipriset

Jag var i stort sett positiv till fjolårets ekonomipristagare. Jag är betydligt mer missnöjd med årets pristagare Thomas Sargent och Christoper Sims. De får priset för att de utvecklat ekonometriska modeller för att bedöma kopplingen mellan ekonomisk-politiska beslut och makroekonomiska aggregat som BNP, arbetslöshet och konsumentprisinflation.

Jag har inte utförligt hunnit analysera alla detaljer i dessa modeller, men precis som andra ekonometriska modeller lider de av åtminstone två grundläggande problem. För det första så är det i princip omöjligt att exakt kvantifiera effekten av olika politiska åtgärder eftersom det alltid finns orsaksfaktorer som är mer eller mindre okända eller omöjliga att kvantifiera.

Och för det andra så är det så att även om man skulle överkomma problemet eller bedöma att man kan bortse från det så kvarstår problemet att dessa resultat på sin höjd enbart är tillämpbara för just det landet och den tidsperioden. Exakt hur stor effekt förändringar av skatter, bidrag eller räntor har skiljer sig mellan olika länder och mellan olika tidsperioder för samma land. Skillnader i exempelvis kultur, attityder och andra regelverk innebär att responsen blir annorlunda mellan olika länder och tidsperioder.

Exempelvis så hade Alan Greenspans lågräntepolitik i USA under början av 2000-talet en stor effekt på bostadssektorn för då var alla optimistiska om bostadssektorn och utnyttjade det för att ta stora lån eller utge stora lån. Efter det att bubblan sprack så är både långivare och låntagare dramatiskt mycket mer försiktiga, varför Bernankes lågräntepolitik inte haft en särskilt stor effekt på bostadssektorn.

Ett annat talande exempel är Sims påstående att med hjälp av sina modeller så har penningpolitik ingen effekt alls på konsumentprisinflationen förrän tidigast 1-2 år efter det att det implementerats. Men efter det att Bernanke för lite mer än ett år sedan introducerade sin plan QE2 (att genom obligationsköp betalade genom nyskapade pengar expandera den monetära basen och penningmängden) så började prisinflationen bara efter någon måmnad stiga, och innan ett år gått steg den från runt 1% till runt 4%.

Sådana här modeller kan därför i bästa fall om de är bra utformade på sin höjd ge ungefärliga uppskattningar om samband i vissa specifika länder och tidsperioder. De kan däremot inte ge oss information om några kvantitativa ekonomiska lagar-sådana finns nämligen inte.

Genom att ge ekonomipriset till Sargent och Sims så underblåser tyvärr priskommittén myten om att sådana kvantitativa lagar existerar. Och de ger understöd till de matematiska modeller som tyvärr dominerar akademiska nationalekonomikurser på framförallt avancerad nivå och som gjort dessa kurser till helt oförmögna att förmedla någon förståelse av hur ekonomin fungerar.

söndag 9 oktober 2011

Både SVT och S&V gör fel

I kväll hålls en debatt mellan 6 partiledare (inklusive Miljöpartiets kvinnliga "språkrör" Åsa Romson) i statstelevisionens samhällsprogram "Agenda". Då det finns 8 riksdagspartier borde det finnas 8 partiledare, men Socialdemokraternas Håkan Juholt och Vänsterpartiets Lars Ohly vägrar delta eftersom att statstelevisionen vill placera dem vid samma bord som Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.

Hela den här "affären" är ganska löjeväckande. Vilket bord en partiledare sitter vid är egentligen rätt så trivialt. Att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är missnöjda med placeringen borde därför bara inneburit samma reaktion som Miljöpartiets, nämligen att man offentligt uttryckt missnöje med det men ändå närvarat. Om man nu som sossarna och kommunisterna säger är rädd för att associeras med SD kunde de bara använt några sekunder av sin tid för att uttrycka sitt avstånd från SD. Den tidsförlusten är bagatellartad jämfört med den totala tidsförlust man nu lider.

Statstelevisionens agerande är ändå ännu märkligare. Om nu S&V känner så starkt om bordsplaceringen hade det då verkligen varit så svårt att ta in i studion ett tredje bord? Jag kan faktiskt inte se något hinder för att göra det (Nog har de väl ändå tillgång till mer än två bord?).

Ännu värre är dock statstelevisionens reaktion på avhoppen, att halvera debattens tid. Om S&V vill frivilligt avstå från ett gratis tillfälle att marknadsföra sig själv då är det bara dem som bör straffas, inte de 6 andra riksdagspartierna. Som det nu är så belönar de S&V för deras sandlådefasoner genom att också begränsa de andra partiernas tid.

Kort sagt så agerar S&V men framförallt statstelevisionen på ett riktigt korkat sätt. Ytterligare anledningar för att vara emot dem, med andra ord.

UPPDATERING: Det visar sig nu att det inte ens var gemensamma bord, utan ett för vardera parti, och att regeringspartierna var på ena sidan programledarna och oppositionspartierna på andra sidan, vilket får statstelevisionen att framstå som något mindre dåliga, men S&V att framstå som ännu mer fåniga.

fredag 7 oktober 2011

"Fredspris" till jihadist

Nobels fredspris har sedan länge varit ett dåligt skämt, där exempelvis vänsterpolitiker som Al Gore, Jimmy Carter och Barack Obama belönas (för att de drivit vänsteråsikter) liksom tveksamma mikrofinansprojekt, ett i bästa fall inkompetent internationellt atomenergiorgan och ärketerroristen Yassir Arafat. Då och då har man hyfsat bra pristagare som fjolårets kinesiske människorättskämpe, men de flesta är tveksamma eller värre.

Som Anna Ekström påpekar har det hänt igen, då en av pristagarna, Tawakkul Karman från Jemen är knuten till ett radikalt islamistiskt parti motsvarande Muslimska brödraskapet och som förespråkar "befrielsen" av "Palestina" (precis som andra islamister menas med "Palestina" naturligtvis hela Israel) med "alla till buds stående medel". "Fredspristagaren" förespråkar alltså startandet av ett aggressionskrig med målet att mörda eller åtminstone fördriva miljoner judar.

Bara i vänsterns (där den norska kommittén ingår) moraliskt depraverade och verklighetsfrämmande värde skulle en sådan person förtjäna ett fredspris.

torsdag 6 oktober 2011

Det finns faktiskt en skillnad mellan blocken

Jag är som trogna läsare vet väldigt ofta kritisk mot regeringen och de partier som ingår i den, men jag anser likafullt att den är att föredra (och hade varit ännu mer att föredra om den som under förra mandatperioden haft riksdagsmajoritet) framför en rödgrön sådan. DN påminner oss idag om ett skäl för detta, nämligen att Socialdemokraternas "skuggbudget" innehåller 20 miljarder högre skatter och utgifter än regeringens budget.

Detta är i sig betydande nog (det motsvarar över 2000 kronor per svensk), och med tanke på de 100 miljarder i skattesänkningar som genomfördes under förra mandatperioden så finns det anledning att tro att det inte handlar om en engångssumma, utan en positiv skillnad som med åren bara blir större.

tisdag 4 oktober 2011

Att förespråka en förtryckarstat och kritisera en annan

På Aftonbladets ledarsida kritiseras nu att "kung" (i praktiken snarare dokusåpaskådis)Carl Gustaf hyllat kung (i den ursprungliga bemärkelsen envåldshärskare) Abdullah av Saudiarabien.

Jag har inte egentligen, för första gången på länge, något att direkt invända mot denna Aftonbladetledare. Det var naturligtvis helt fel av Carl Gustaf att hylla en vidrig förtyckare som kung Abdullah. Vilket är väldigt ovanligt då jag annars i princip alltid är oenig med det som står på Aftonbladets ledarsida.

Det är dock ironiskt att Aftonbladet kritiserar Carl Gustafs hyllning av en muslimsk diktatur då en av deras hjärtefrågor är att på områden som nu kontrolleras av det fria landet Israel etablera en annan muslimsk diktatur. Carl Gustaf nöjer sig åtminstone med att hylla ett etablerat faktum, men Aftonbladets ledarsida vill skapa nytt förtryck.

måndag 3 oktober 2011

Inkonsekvensen är Kristdemokraternas problem

Som bekant råder stor tumult inom Kristdemokraterna då allt fler förespråkar Göran Hägglunds avgång och ersättande med Mats Odell.

Vad det skulle lösa kan man fråga sig. Mats Odell kan knappast ses som mer folklig eller populär, vilket illustreras av hur han i Stockholms kommun (landets befolkningsmässigt näst största riksdagsvalkrets) endast fick 308 personröster, att jämföra med 332 i samma valkrets för den okända Caroline Szyber och 3873 för Hägglund. Mot den bakgrunden är det betydligt troligare att Odell kommer sänka partiets siffror ännu mer, snarare än att höja dem.

Det som är problemet med Kristdemokraterna är inte Göran Hägglund som person, utan snarare dess politik. Deras politik är hopplöst inkonsekvent och ologisk, så det är svårt att se hur någon som tänker över frågorna kan vilja rösta på partiet.

Ett sådant exempel är hur Hägglund under en tid talade om "verklighetens folk" som skulle få bestämma själva utan politikers pekpinnar. Men i samtliga frågor ej relaterade till barnomsorg så är man minst lika eller ännu mer inriktade på att inskränka valfriheten som andra partier. Om "verklighetens folk" inte kan bestämma hur mycket de ska röka eller supa, hur kan de då kunna bestämma hur de ska ta hand om barnen? Och om "verklighetens folk" kan bestämma hur de ska ta hand om sina barn då borde de kunna bestämma hur mycket de ska röka eller supa? Hur man än vänder sig framstår Kristdemokraternas politik som ologisk och i vissa frågor felaktig.

Ett liknande exempel är på hur man å ena sidan försvarar att regeringen i förra mandatperioden införde jobbskatteavdrag och andra tillväxtfrämjande skattesänkningar, men nu säger att bidragshöjningar och skattesänkningar som inte främjar tillväxten bör prioriteras.

Om man nu säger att sänkt skatt på pension bör prioriteras eftersom den påstådda (men i själva verket ickeexisterande) överbeskattningen av pensioner jämfört med lön är principiellt fel, hur kan man då försvara förra mandatperiodens politik? Och om man säger att jobbskatteavdrag prioriterades förra mandatperioden för att det ska bekämpa arbetslösheten och utanförskapet hur kan man då säga att det inte ska prioriteras nu med tanke på att arbetslöshet och utanförskap fortfarande är ett problem? Hur man än vänder sig så har Kd gjort fel, endera när man försvarar den tidigare politiken eller när man försvarar den nuvarande.

Kort sagt, Kristdemokraterna är ett parti som med sina egna resonemang (utan att inse det) dömer ut sin egen politik. Hur kan någon vilja stödja ett sånt parti? Det är detta som är partiets verkliga problem, inte Göran Hägglund som person.

lördag 1 oktober 2011

Det blir mindre dejligt att va dansk

Det är dejligt (härligt) att va dansk, sägs det från danskarnas sida, men nu har de klåfingriga danska politikerna bestämt sig för att det ska bli mindre dejligt genom att införa en särskild fettskatt.

Maria Ludvigsson argumenterar emot det genom att mena att eftersom Danmark i sin turistreklam framställt sig som smörrebrödens och godsakernas land så kan det minska turismen där, något som kan förta de besparingar som politikerna hoppas göra på sjukvården.

Kanske har hon rätt i att det påverkar turismen negativt, men hon missar att även om det inte blir någon påverkan på turismen så blir det inga vinster. I den mån folk blir hälsosammare av det så kommer lägre kostnader vid tidigare åldrar för sjukvård kompenseras av kostnaderna vid senare ålder när folk lever längre för sjukvård, äldreomsorg och pension. Det finns alltså inget giltigt "externalitetsargument" för fettskatt, eller andra förmynderiskatter på tobak och alkohol.

Men är det inte bra om folk lever längre? Ja, i och för sig är det det allt annat lika, trots nämnda kostnader. Men det är också allt annat lika bra om folk får ha det så "dejligt" som möjligt medan de lever, och folk bör själva få bestämma den avvägningen i den mån en konflikt finns mellan ett långt och ett trevligt liv. Och det är just det som är det starkaste argumentet mot fettskatt liksom tobaksskatt och alkoholskatt, att det begränsar människors frihet att utforma sina liv.