torsdag 31 mars 2011

Alkohol och fattigdom

För att återigen bekräfta Kristdemokraternas rykte som nykterhetsfanatiskt förmynderiparti så skriver förmynderiminister Maria Larsson i en debattartikel nu att barnfattigdom skulle bero på....alkohol.

Exakt på vilket sätt det skulle orsaka fattigdom anger hon inte, än mindre kommer hon med minsta antydan till belägg.

Om vi ska vara välvilliga och anta att av avsaknaden av det skulle bero på utrymmesbrist och därför försöka föreställa oss vad hon menade, kan vi notera att det finns två tänkbara sätt: dels att utgifterna för alkohol innebär att det blir mindre över till annat och dels att det minskar förmågan att dra in inkomst.

Om vi börjar med utgiftsaspekten så är det förstås sant att givet att man inte har obegränsade inkomster så innebär utgifter på alkohol minskat utrymme för andra utgifter. Men i den mån detta är ett problem så bör man då för att begränsa detta problem sänka eller helst slopa de särskilda punktskatterna på alkohol för att minska risken att dessa utgifter skapar finansiella problem hos vissa personer, och det är knappast vad Larsson tänkt sig (tvärtom vill hennes parti höja alkoholskatten).

Dessutom har detta för övrigt ingen betydelse för de officiella fattigdomsmåtten då dessa utgår ifrån inkomst, inte "inkomst minus alkoholutgifter".

Om vi sedan fortsätter med inkomstaspekten så finns det inga belägg för att alkoholkonsumtion minskar inkomsten. Tvärtom visar så gott som alla studier (se exempelvis här) ett positivt samband mellan alkoholkonsumtion och inkomst mellan olika grupper.

Det faktum att muslimska invandrargrupper (som torde ha väldigt låg konsumtion av religiösa skäl) är kraftigt överrepresenterade bland personer med låg inkomst, illustrerar också att alkohol inte orsakar låg inkomst.

Nu kanske vissa skulle invända att orsakssambandet bakom den positiva korrelationen mellan alkohol och inkomst är det omvända, alltså att högre inkomst orsakar högre alkoholkonsumtion, snarare än tvärtom. Och förvisso är det nog huvudorsaken, men poängen är att det här illustrerar att det inte finns något belägg för att alkoholkonsumtion sänker inkomsten.

Då det inte finns något belägg för att alkoholkonsumtion skulle sänka inkomsten och då utgiftsaspekten talar för sänkt alkoholskatt, så är slutsatsen av en koppling mellan fattigdom och alkohol inte som Larsson tror att vi behöver mer förmynderi, utan snarare mindre (i form av sänkt alkoholskatt).

tisdag 29 mars 2011

Om EU-skatter och EU-budget

Efter det att de 3 folkpartistiska EU-parlamentarikerna vänt sig emot Reinfeldts förespråkande av en bantning av EU-budgeten och samtidigt förespråkat att EU ska kunna ta ut skatter direkt, så har många liberala debattörer rasat mot dem.

Mathias Sundin, rent allmänt sett en av de mest vettiga folkpartisterna som går att finna menar exempelvis att om man ger EU rätt till direkt beskattning så går man principiellt med på ett steg mot en federation.

Jag är helt klart för en minskning (ju radikalare desto bättre, ja, allra helst eliminering) av EU-budgeten. Dels för att Sverige som nettobidragsgivare missgynnas av EU-utgifter men ett ännu viktigare skäl är att utgifterna på exempelvis jordbrukssubventioner och byråkrati i Bryssel inte gör någon nytta. Och då direkt EU-beskattning underlättar en utgiftsexpansion så är det något negativt.

Dock förtjänar det att påpekas att det redan finns direkta EU-skatter.

Dels handlar det om importtullintäkter på en rad varor som EU direkt tar ut, minus en ersättning till medlemsländerna för att de driver in pengarna. Dessutom så får EU en viss förutbestämd andel av momsintäkterna.

Den svenska regeringen kan och bör motsätta sig ytterligare EU-beskattning och ytterligare EU-utgifter och bör verka för att dessa istället minskas eller helst helt elimineras. Men principen om EU-beskattning har redan blivit ett faktum.

måndag 28 mars 2011

Barnfattigdom beror inte på jobbpolitiken

Tino Sanandaji påpekar att den barnfattigdom som nyvalde S-ledaren Håkan Juholt och andra inom vänstern tjatar så mycket om inte beror på regeringens jobbpolitik (alltså strategin med sänkta marginalskatter och stramare bidrsgssystem), utan snarare på dess (och den föregående S-regeringens) invandringspolitik.

Nästan två tredjedelar av alla fattiga barn har utländsk bakgrund och sannolikheten att de ska vara fattiga är nästan 8 gånger högre än för barn med svensk bakgrund.

Det är nog inte heller en alltför vågad gissning att vissa invandrargrupper, exempelvis somalier och afghaner är ännu mer överrepresenterade, medan invandrare från exempelvis Finland och Tyskland har en låg eller obefintlig överrepresentation.

Man kan ju ifrågasätta om detta i sig är ett skäl för att begränsa invandringen. Det är definitivt inte det om det är av omsorg för de fattiga invandrarna eftersom dessa i nästan alla fall skulle ha varit ännu fattigare i sina hemländer.

Det enda skälet, förutom den separata frågan om kostnader för statskassan, till det skulle då vara motstånd mot inkomstskillnader inom ett land, något som främst vänstern står för. Jag tvivlar dock på att Juholt skulle våga föreslå minskad invandring, i alla fall inte den asyl- och anhöriginvandring som bidrar till ökningen. Då är det då bekvämare att skylla det på jobbpolitiken, trots att det är sakligt felaktigt.

fredag 25 mars 2011

North Korea Hour ("Earth Hour") vs Human Achievement Hour

I morgon klockan 20.30 är det då dags för North Korea Hour, eller Earth Hour som dess anhängare kallar det. Tanken är att vi som symbolhandling under en timma ska ha det som det ständigt är i större delen av Nordkorea (som på satellitfotot nedan är det nästan helt mörka området mellan Kina och Sydkorea).

Men vilken symbolik är det att släcka ner ljus och på något sätt antyda att detta skulle vara en ädel handling? Detta implicerar faktiskt ett motstånd mot modern mänsklig civilisation och en återgång till "Dark ages", som faktiskt var just detta i fler än ett avseende (på den tiden låg exempelvis medellivslängden på 30 till 35 år).

Förmodligen oavsiktligt så avslöjar den "gröna" rörelsen genom detta val av symbola sin bokstavligen och bildligen mörka sida.

Bortsett från att jag ibland stödköper israeliska varor för att motverka nazisters, muslimers och vänsteranhängares bojkotter av dessa så brukar jag avstå från motaktioner mot dumma aktioner. Men i det här fallet ska jag dock delta i den motaktion som Ayn Rand Center for Individual Rights tillsammans med Competitive Enterprise Institute kommit med, nämligen Human Achievement Hour, där man under denna timme ska ha alla lampor påslagna för att hylla de uppfinningar som gjort belysning med lampor och andra framsteg under de senaste 300 åren som gjort det moderna samhället möjligt. Jag uppmanar även alla läsare av denna blogg att göra likadant.

Riksbanken bör avstå från fler räntehöjningar

Den senaste finansmarknadsstatistiken visar att faran för en bostadsbubbla avtar. Ökningstakten för bostadslån föll i februari i år från 8,3% i januari och 10,3% i februari ifjol till 7,9%. Ökningarna av ickebostadsrelaterade lån till hushåll och till företag var mer stabila, men de var mycket lägre till att börja med.

Samtidigt så föll penningmängdstillväxten till -0,6%, att jämföra med 1,7% i januari och 9,2% i februari ifjol. Tillsammans med den fallande ökningstakten för konsumentpriser exklusive räntor samt den starka kronan antyder detta att de monetära förhållandena nu blir allt mer deflationistiska. Mot bakgrund av det bör nog Riksbanken ställa in planerade räntehöjningar tills vidare.

torsdag 24 mars 2011

Sverige bör inte delta i interventionen i Libyen

Det pågår nu en diskussion om huruvida Sverige bör delta i FN-interventionen i Libyen. Svaret bör vara nej på den frågan. Anledningen är dels att det skulle kosta Sverige en hel del och vi bör alltid ha sparsamhet med skattebetalarnas medel som "default"-val.

Vidare finns det starka skäl att ifrågasätta klokheten i interventionen av skäl jag diskuterade häromdagen, nämligen i korthet (för mer utförlig diskussion av det se inlägget):

1) Genom att det gjort inbördeskriget i Libyen mer utdraget (det hade förmodligen varit över nu utan ingripandet) så lär det förmodligen skapa fler och inte förre civila dödsoffer i Libyen.
2) Det mer utdragna inbördeskriget kommer dessutom att kosta Sverige stora belopp eftersom det innebär att oljepriset kommer bli högt under en längre tid.
3) Flygförbudszoner stoppar inte dödande av civila som erfarenheterna från Bosnien visade.
4) Om interventionen misslyckas med att utplåna Kadaffiregimen kan det leda till att vi blir måltavlor för hans hämnd, på motsvarande sätt som han hämnades de amerikansk-brittiska bombningarna av Libyen 1986 genom att spränga sönder ett amerikanskt passagerarflygplan över Lockerbie i Storbritannien 1988.
5) Kadaffi är förvisso avskyvärd, men det kan mycket väl vara så att rebellerna, vars mål förutom störtandet av Kadaffi media aldrig diskuterat, är minst lika avskyvärda, eller till och med ännu mer avskyvärda.

Och som illustrerades av Usama bin Ladins medhjälpares agerande gentemot USA (bland annat) den 11:e september 2001 trots den hjälp bin Ladin fick av USA i att driva ut de sovjetiska trupperna ur Afghanistan så kan vi knappast lita på att rebellerna av tacksamhet kommer att vara vänliga mot oss.

Angående den sista punkten så finns det också allt starkare tecken på att rebellerna till stor del består av jihadister. Som påpekas av min favoritkolumnist i Mellanösternfrågor, Caroline Glick, i ytterligare en av hennes väldigt klarsynta kolumner, så är östra Libyen där rebellerna har sitt starkaste fäste också ett av världens starkaste fästen för al-Quaida, och det område som i förhållande till folkmängden "bidragit" med flest utländska självmordsbombare i Irak.

Rolling Stone magazine bekräftar bilden av rebellkontrollerade östra Libyen som ett starkt fäste för militant islamism.

Det innebär inte nödvändigtvis att rebellerna är militanta islamister. Men risken för det är hög. Och skulle det bli så efter att den svenska staten ingripit då blir den moraliskt ansvarig för att skapa ett islamistiskt fäste.

Det finns inget att vinna och mycket att förlora på att intervenera i Libyens inbördeskrig. Det rationella valet är därför att avstå.

måndag 21 mars 2011

Poirier-Martinssons orwellianska försvar av SVT

Efter att tidigare ogillat vad Roland Poirier Martinsson skrivit, så har jag de senaste året kommit att börja gilla hans inlägg allt mer och mer. Dagens kolumn i SvD där han försvarar SVT är dock ett riktigt bottennapp som påminner om hans äldre artiklar.

För det första så frågar han man "hur man kan vara borgerlig och ändå motståndare till public service". Det måste nog kvalificera sig som årets dummaste fråga. Det är som att fråga "hur man kan vara likhetsfeminist och ändå förespråka könskvotering" eller "hur man kan vara socialist och ändå vara för fördelningspolitik" eller "hur man kan vara sverigedemokrat och ändå motståndare till fri invandring".

Så kallad "public service", alltså statstelevision och statsradio för att använda ett ärligare uttryck, är tvångsfinansierad via den skatt på innehav av TV-apparater som kallas "TV-licens". Borgerligt sinnade personer förespråkar ett minimering av skatteuttaget och därför är den naturliga borgerliga hållningen att vilja slopa denna onödiga skatt.

Hans förvirring kring borgerlig ideologi blir värre när han talar om att det innebär att "samhället behöver en sammanhållande historisk, kulturell och inte minst vardaglig erfarenhet". Vad som menas med denna floskelrabbling är oklart, men det där med att staten ska skapa "samhällelig gemenskap" låter faktiskt mer som det som ideologier som socialism och fascism brukar förespråka. Martinsson tycks förväxla borgerlighet med socialism alternativt fascism.

Detta är dock inte det enda dumma i kolumnen. Exempelvis så har han en fullständigt verklighetsfrämmande teori att marknaden inte klarar av att förmedla seriös samhällsbevakning. Alldeles bortsett från att det är en distinkt socialistisk teori så finns det ingen anledning att tro det med tanke på att privata TV-kanaler har ett intresse av att förmedla det då folk efterfrågar det och mycket riktigt så kan vi se att privata TV-kanaler i både Sverige (framförallt då TV4) och utomlands förmedlar det.

Poirier-Martinsson är för övrigt missnöjd med vissa av programmen i de privata kanalerna, vilket för övrigt jag också är. Men jag är också missnöjd med många program i SVT, och det verkar Poirier-Martinsson vara. Men som tur var behöver vi ju inte se dem om vi inte vill. Skillnaden mellan dessa är dock att ingen tvingar oss att betala för de privata kanalernas program, medan det däremot råder tvång att betala för SVT:s program.

lördag 19 mars 2011

FN-beslutet om Libyen riskerar skapa stora problem

De flesta från liberaler till socialdemokrater applåderar beslutet i FN:s säkerhetsråd om en "flygförbudszon" i Libyen i det påstådda syftet att skydda civilbefolkningen men inte avgöra vem som ska styra Libyen, som nu börjat genomföras av amerikansk-brittiska-franska styrkor. Trots att jag avskyr Kadaffi (eller hur man nu ska stava hans namn, det finns åtminstone ett dussin olika alternativ) lika mycket som andra så är jag dock mer negativ.

För det första så finns det rent militära risker då ett sådant flygförbud måste genomdrivas med stridsflygplan som kan skjutas ner med libyskt luftvärn. Förhoppningsvis och troligtvis så kan det slås ut helt nu under den inledande attackvågen, men det finns en risk att det inte helt lyckas.

För det andra så kan flygförbudet om det genomdrivs effektivt medföra ett mer utdraget inbördeskrig och därmed fler dödsoffer. Som det nu är så verkar Kadaffis styrkor ha övertaget, men med ett flygförbud skulle de båda sidorna bli mer jämnstarka varför det blir ett mer utdraget inbördeskrig. Detta innebär fler dödsoffer och större störningar av världsekonomin då oljeleveranserna störs ännu längre.

Flygförbudet motiveras ibland med att det ska förhindra Kadaffi från att massakrera civila, men skulle han ha för avsikt att göra det så är det inget som förhindras av ett flygförbud. Det rådde trots allt flygförbud över Bosnien 1995, men det hindrade inte serberna från att genomföra massakern i Screbrenica.

Ett annat problem är att även om ett flygförbud ökar rebellernas chanser att segra så kan Kadaffi ändå segra då hans trupper har bättre vapen. Risken är då att Kadaffi, som han har hotat, senare försöker hämnas den västliga interventionen genom att aktivt stödja al-Quaida och annan terror. Sprängningen av Pan Am-planet 1988 var ju Kadaffis hämnd för de amerikansk-brittiska bombningarna av Libyen 1986, så Kadaffi är helt klart kapabel till sånt.

Ytterligare ett problem är att vi inte vet något om rebellerna annat än att de är emot Kadaffi. Då Kadaffi är klart mer avskyvärd än Egyptens Mubarak eller Tunisiens Ben Ali är oddsen i Libyen bättre för att det ska bli en förbättring, men det är långt ifrån säkert att rebellerna inte är minst lika avskyvärda.Bara för att man strider emot en avskyvärd diktator så innebär det inte att man själv inte också är avskyvärd. Som exempel på det kan nämnas att Adolf Hitler och Josef Stalin krigade mot varandra, liksom Saddam Hussein och ayatolla Khomeini.

Och stödet nu är inget som garanterar att de blir västvänliga. Osama bin Ladin fick trots allt stöd av USA i sitt jihad mot de sovjetiska styrkorna i Afghanistan, men det gjorde som bekant inte honom till USA-vän.

Mot bakgrund av ovanstående skäl menar därför att endera skulle omvärlden helt hållit sig utan konflikten (vilket var mitt förstahandsalternativ, men det är nu för sent för det) eller skulle man starta ett fullskaligt krig mot Kadaffiregimen i syfte att krossa den, något som troligen skulle kräva vissa markinsatser.

Nu när det är för sent att välja att inte intervenera så får vi därför nu hoppas att de västallierade överskrider mandatet från FN och ser till att göra vad som krävs för att eliminera Kadaffiregimen. Denna typ av halvmesyr som FN-mandatet utgör innebär på kort sikt ett mer utdraget inbördeskrig till skada för både Libyen och resten av världen och på lång sikt en risk att Libyen åter blir en terrorsponsor.

fredag 18 mars 2011

Det går inte att säga hur många jobb en skattesänkning ger

I denna artikel diskuteras att det uppskattade antalet nya jobb som sänkt restaurangmoms ger har reviderats ner betydligt.

Men i själva verket går det inte säkert att säga hur många fler nya jobb någon skattesänkning ger då vi inte vet exakt hur det kommer att påverka priser, marginaler och hur kunder kommer att reagera. Alla de uppskattningar som gjorts är i grunden bara gissningar.

Det vi däremot vet är att sänkt restaurangmoms kan antas ge fler jobb än andra skattesänkningar då restaurangranchen är mer arbetskraftsintensiv. Och till skillnad från andra selektiva skattesänkningar ökar inte detta krånglet då momsen redan är differentierad.

onsdag 16 mars 2011

Sänkt bolagsskatt att vänta?

Anders Borg beskriver korrekt bolagsskatten som den mest tillväxtfientliga skatten och oroas därför över de krav som framförallt Tyskland och Frankrike ställt på Irland att de ska höja sin bolagsskatt.

Men om nu Borg medger att bolagsskatten är så skadig för tillväxten varför har han då behandlat sänkningen av den som en lågprioriterad fråga de senaste 4½ åren och enbart genomfört en enda mindre sänkning (från 28% till 26,3%)?

Utifrån detta uttalande får vi förutsätta att Borg kommer föreslå en sänkning snart. Annars så kommer han enligt honom själv att föra en politik som skadar tillväxten

tisdag 15 mars 2011

Bör staten producera sina egna varor?

Aftonbladets Björn Fridén försöker övertyga liberalt och borgerligt sinnade personer att motsätta sig vinst i vårdbolag genom att hävda att om det inte vore för vinsterna skulle skatterna kunna sänkas.

Hade det funnits en motsättning mellan minimerandet av utgifterna  och vinsterna i vårdbolag hade han haft en poäng. Men nu har han inte det, för att en sådan motsättning existerar inte.


Att dessa företag anlitas är just för att de gör det billigare och/eller erbjuder högre kvalitet. Den "besparing" man skulle göra på att inte produktionen gör någon vinst skulle mer än helt ätas upp av att produktionskostnaden är högre.

Det hela kan jämföras med att exempelvis producenterna av pennor som används i offentlig sektor förmodligen gör vinst? Innebär det att det skulle bli billigare för staten att starta en egen pennfabrik och leverera den till de offentliga verksamheterna? Nej, naturligtvis inte. Tvärtom skulle det bli mycket dyrare.

Så länge inte upphandlingen sker av korrupta tjänstemän, och det får vi förutsätta att det inte gör och skulle det mot förmodan vara så är det en polisfråga, så är det snarare så att vinster främjar, och inte motverkar, en minimering av de offentliga utgifterna.

måndag 14 mars 2011

Japan och kärnkraften

Jag har inte skrivit något om de senaste dagarnas med rätta dominerande nyhet, alltså jordbävningen utanför Japan och den tsunami längs den japanska östkusten som den orsakat, eftersom det inte finns så mycket att skriva annat än det självklara att det är en fruktansvärd tragedi som bara går att beklaga.
.
Att naturkatastrofen orsakat vissa problem vid en del kärnkraftsverk i Japan används dock nu av kärnkraftsmotståndare i Sverige som argument emot kärnkraftsverk.

Detta är dock ett mycket dåligt argument mot kärnkraftsverk i Sverige. Allt detta visar är på sin höjd att det kanske inte är bra med kärnkraft i områden med hög risk för kraftiga jordbävningar, som Japan. Då det dock inte finns någon risk för kraftiga jordbävningar i Sverige så är det inte relevant för den svenska kärnkraftsdebatten.

Argumentet att jordbävningars effekt på kärnkraftverk i ett land som Japan skulle vara tillämpbart på Sverige är som att argumentera att det faktum att Singapore och andra länder kring ekvatorn klarar sig utan snöröjning innebär att även Sverige klarar sig utan det.

torsdag 10 mars 2011

Nystartszoner-politiskt farlig selektiv skattesänkning

Regeringen tillsätter nu en utredning om startandet av "nystartszoner" i områden som är "utanförskapsområden" (vilket i regel innebär invandrartäta områden). Något färdigt förslag finns inte, men regeringen antyder att det bör ske genom exempelvis nedsatta socialavgifter och nedsatt bolagsskatt.

I grunden är det här bara ännu en form av selektiv eller riktad skattesänkning. Och sådana är som jag konstaterade i min analys av detta bättre än ingen skattesänkning alls, men sämre än generella skattesänkningar.

Visst skulle detta höja sysselsättningen just där, men det minskade utrymme för andra skattesänkningar som det här resulterar i, innebär också lägre sysselsättning i resten av landet. Och på grund av de snedvridningar som den selektiva sänkningen innebär så är förlusterna i resten av landet större än vinsterna i zonerna.

Att förslaget om särskilda skattelättnader för invandrartäta områden lanseras samtidigt som man också nyligen tillsammans med Miljöpartiet beslutat om ökade statliga utgifter på invandrare är också politiskt farligt, då kombinationen av förslagen gör att SD med visst fog kan säga att invandrare gynnas på svenskars bekostnad, något som bara kommer att ge dem fler väljare.

Håkan vem?

Nu har då sossepampseliten bestämt sig för vem som kongressombuden ska rösta på. Det blev....Håkan Juholt.

Jag var knappast den enda som reagerade med att säga "Håkan vem?" Han valdes helt klart inte på basis av hur känd eller populär han är nu. Fast då det återstår drygt 3½ år tills nästa val så finns det i och för sig gott om tid för att göra honom känd.

Just eftersom att jag knappt vet något alls om honom så ska jag inte uttala mig mycket mer om honom nu. Men frågan är varför han är så okänd om han är en så "bra kommunikatör"? Det faktum att han beskriver sig som "något till vänster" tyder också på att det inte blir tal om att försöka bli några slags "nya socialdemokrater" och positionera sig i mitten på motsvarande sätt som moderaterna gjorde.

Butiker bör få själva välja betalningssystem

För en tid sedan förbjöd regeringen butiker från att ta ut avgifter vid kortbetalning. Syftet påstods vara att uppmuntra användning av kort.

Problemet är att den avgift som vissa, vanligen mindre, butiker tog ut helt enkelt var en vidarebefordring av den avgift som bankerna tog ut (att ta ut fasta avgifter från oss kortägare är tydligen inte nog för att bankerna ska få råd att genomföra elektroniska överföringar) och resultatet blev att de butiker som tidigare tog ut avgift ofta vägrade kortbetalningar för köp under en viss gräns som t.ex. 50 kronor.

Det blev med andra ord en kontraproduktiv effekt. Hade man velat reglera fram fler kortköp hade det då varit en bättre idé att tvinga bankerna sänka sina hutlösa avgifter.

Nu vill SD tillsammans med de rödgröna införa en reglering även av kontanthanteringen genom att kontanthantering ska ske i så kallade slutna system. Syftet sägs vara att minska rånrisken.

För all del så är såna bra, men problemet är att de kostar ganska mycket att installera, drygt 100000 kronor per kassa. Kanske det betalar sig på lång sikt eftersom försäkrings (mot rån)- och bokföringskostnader minskar, men det är inte säkert. Och då det ofta är svårt att få lån så kan det särskilt för mindre butiker skapa likviditetsproblem.

SD och de rödgröna tycks vara beredda att undanta små butiker, men ett sådant undantag skulle skapa ett nytt problem i form av att det då på grund av en tröskeleffekt kan bli olönsamt för många att expandera sin näring.

Precis som regeringens kortavgiftslag så riskerar alltså oppositionens kontanthanteringslag att skada handelns tillväxt.

onsdag 9 mars 2011

Socialdemokratins otidsenliga partiledarval

F.d. LO-ordföranden Stig Malm är en av de socialdemokrater som jag respekterar mest, även om jag förstås är oenig med honom i de flesta sakfrågor då han trots allt fortfarande är socialdemokrat. Anledningen till att jag respekterar honom mer än nästan alla andra socialdemokrater är att han är ovanligt rakryggad.

Hans kritik mot det sätt på vilket hans parti väljer ny partiledare är också på många sätt väldigt bra. Till skillnad från de flesta av socialdemokraternas utländska motsvarigheter som Labour i Storbritannien och demokraterna i USA och till skillnad från exempelvis Miljöpartiet så är processen uppbyggd så att en liten grupp av sossepampar ska välja ut en kandidat som alla sedan förväntas stödja enbart för att sossepamparna sagt åt dem att stödja kandidaten, vilket förvandlar det formella valet på partikongressen till en fars.

Hans liknelse med hur det var i Sovjetunionen under Stalin där kommunistpartiets kongressledamöter alltid godkände Stalins beslut är huvudsakligen också en bra jämförelse, bortsett då från att eventuella dissidenter hos socialdemokratin inte bestraffas med livstids straffarbete i arbetsläger i Sibirien eller ett enkelt nackskott.

Det faktum att (S) fortfarande har en sådan urvalsprocess illustrerar dock bara hur otidsenligt partiet börjar bli.

Fast för all del, som motståndare till (S) så har jag inget emot att de har en självdestruktiv process, även om det dock tyvärr lär gynna det sakligt ännu destruktivare Miljöpartiet.

måndag 7 mars 2011

Svenska kyrkan-en av Sveriges viktigaste vänsterorganisationer

Till skillnad från i USA har Sverige inte mycket av "kristen höger". Kristdemokraterna fick bara 5,6% i senaste valet och och mycket av det var moderata stödröstare och vidare så är kristdemokraterna idag så urvattnade så att de i USA inte skulle räknas som "kristen höger".

Den religiösa kraft som är starkast i Sverige är istället som Roland Poirier Martinsson påpekar snarare "kristen vänster", organiserad i Broderskapsrörelsen och Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan, där cirka 70% av svenskarna fortfarande är med, kampanjer nu mot de stramare regler för sjukpenningen som regeringen infört. De tidigare politiska kampanjer man genomfört exempelvis för klimatalarmism, mot Israel och för höjt bistånd har på motsvarande sätt alla haft en distinkt vänsterprägel. Svenska kyrkan är idag därför idag inget annat än en socialistisk propagandaorganisation.

Frågan är då varför så många borgerliga väljare fortfarande väljer att vara kvar i den. Genom att vara kvar i svenska kyrkan så sponsrar de vänstern. Även om man inte är ateist som jag borde de ändå följa mitt exempel och utträda (vilket jag gjorde för mer än 10 år sedan). Det finns trots allt kyrkor som inte ser det som sin huvuduppgift att propagera för vänsterpolitik.

lördag 5 mars 2011

Biståndets effekter

Aftonbladets Anders Lindberg varnar för effekterna om "tokhögern" kring Timbro och Svenska Dagbladets ledarsida (nog för att jag som daglig läsare av den ledarsidan inte kan minnas några inlägg om bistånd på senare tid, men strunt samma, kanske är det något jag glömt) får biståndsdebatten att "spåra ur": kostnaden för biståndet kan sjunka!

Det hoppas jag ju verkligen för att det hade varit bättre om svenska skattebetalare fått behålla pengarna.

Lindberg förklarar inte varför "tokhögern" har fel annat än att hävda att de hävdar att biståndet inte har någon effekt och påstår att det skulle vara "lögn".

Nu tror jag inte att det finns någon som hävdat att det inte finns någon effekt av det. Det har ju bevisligen en negativ effekt på Sverige då vi förlorar pengarna. Vad gäller mottagarländerna så har det naturligtvis också effekt där, men poängen som biståndskritiker vill framhålla är att dessa effekter inte nödvändigtvis är positiva och att nettoeffekten därför inte heller är positiva.

I fallet "Palestina" exempelvis finns det anledning att tro att det bidrar till ökad kompromisslöshet och i fallet med Hamas och Gazaremsan så frigör det resurser som kan användas för krigföring med Israel.